Igår såg vi filmen Taken tillsammans alla fyra. Vald av omsorg av W och L.
- Liam Neeson, mamma, honom gillar ju du?
- Det är en action, pappa!
Faktum är att jag funderat på att boka filmen på Love-film men avstått för att den verkade så otäck. Och det var den ju. (Fd agent som pensionerat sig för att komma nära sin dotter är sjukt orolig för att dottern ska råka illa ut. Hon åker till Paris med sin kompis men redan första kvällen blir båda flickorna kidnappade av liga för trafficking. "I will find you. And I will kill you" har ni säkert sett Liam väsa in i en telefon på någon reklam). Och, ja, Liam spar ju inte på krutet och hinner skada, döda och tortera en massa människor innan han hittar och räddar sin dotter. Jag blundade och höll för öronen när det var som värst, som jag brukar, samt uppmanade mina förhärdade barn att göra likadant. De klappar dock bara snällt på min axel "när det är över". Kanske det värsta med den här filmen var att man liksom tyckte att våldet var berättigat, inget går att försvara trafficking, ändå känns det liksom kladdigt efter att man sett filmen.
Men jag gillar fortfarande Liam Neeson.
