Läser i boken Den meningsfulla språkväven meningen:
"Verbet läsa tål inte imperativ."
En intressant mening. Vid närmare eftertanke så är det väl många verb som först tänks i uppfordrande imperativform, men där utropstecknet väldigt snart byts ut i ett mer tveksamt frågetecken?
Njut!.....Njuta...?
Skapa!....Skapa...?
Sov!....Sova...?
och så då förstås:
Läs! Nja. Ska det vara kanonläsning så får det nog vara?
Hoppas snart kunna samla mig för att skriva lite om:
På mindre tid än en vecka har jag lyckats köpa två klänningar och då får ni gärna gissa vem som sa detta för 1½ vecka sedan:
- Jag tänker inte shoppa så mycket i höst.
Nu när jag tittar på La Redoute så funderar jag på om denna klänning kan vara tredje gången gillt? De två övriga var nämligen oförskämt billiga (Vila & HM) så de tre tillsammans ger ett bra snittpris... Men jag TROR att jag istället tar mitt förnuft till fånga!
(FÖ undrar jag om denna klänning nu kan betraktas som So last season?)
Jag vet: det är inte nytt - MEN: måste mannekängerna vara så smala? Jag, som inte har sett så många modevisningar, blev rätt skakad av att på nära håll se hur himla smala en del av flickorna är. På Guldknappen blev kontrasten rätt uppenbar mellan de smala och gravallvarliga flickorna på catwalken och oss glada och frodiga damer i publiken (förlåt, många var förstås både unga och smala). Men jag kan inte låta bli att tänka att de som ordnar dessa modevisningar ju kunde bestämma sig för att alla måste gå upp 5 -10 kg för att få jobb på just deras agentur.
Jag hoppas att min kurs kommer att belysa denna fråga.
Förmodligen är det någon tanke med det här att de ska se så allvarliga ut också? Ungefär som talböcker på biblan som läses in med neutralt tonfall så att inläsaren inte ska tolka texten åt den som lyssnar - de som bär de fantastiska kläderna får inte visa hur det känns att bära kläderna - tolka dem åt oss??
En kompis till mig har av misstag tappat bort sin Noa Noa-basker! Den är aprikosrosa (ni vet Noa Noas speciella nyans) och några år gammal. Om någon skulle ha en sådan liggandes hemma, så får ni en vän för livet!!
Dagmars visning var i hotell Scandics foajé vid Sturegatan/Humlegårdsgatan, eller.... Visningen var på trottoaren utanför foajén! Modellerna promenerade på gatan och vi tittade på dem genom fönstret! Sedan kom de in en vända också! Det var ett nytt grepp och så kul att se kläderna så - på det sättet man sen kommer se dem - mitt i vimlet på en vanlig gata! En del visste inte att det var modevisning på just de metrarna trottoar, utan promenerade fram i maklig takt och såg förvånade ut när de mötte en tjej i trosor, snygg kofta och paraply! Sen tittade de in i hotellfoajén och såg 150 personer glo tillbaka!!
Och kläderna var sååå snygga....
Jag tog mig in till Stockholm idag för att lyssna på Göran Sundbergs genomlysning av det svenska modet. När jag klev av pendeln så öppnade sig himlen för det värsta regnvädret på länge. Jag, som troget släpat en regnjacka med mig varje dag i en vecka, var förstås utan både den och paraply idag. Men på Pressbyrån får man låna paraply mot deposition så sedan var det bara att knata iväg till SoStockholm och anlända som halvdränkt katt.
Göran Sundbergs redovisning av sin genomlysning var intressant. Visserligen inget nytt egentligen, men jag tror att det är bra att sånt här kommer på pränt. Efter hans genomgång fick panelen säga tre saker som de tyckte var avgörande viktigt för Modesverige (jag rapporterar det imorgon) och det blev lite meningsutbyten där som piggade upp!
Därefter blev vi alla ombedda att hasta till Dagmars visning! Ha ha - vilket kärt besvär! Vilken överraskning!
Igår kväll var det dags för Guldknappen. Jag var där för andra året i rad och känner nu att jag har lite att jämföra med. Förra året var det i Street och mycket trångt och intimt. I år var det på Stallmästargården med mycket plats och lite opersonligt. I år hade de dessutom två föreställningar, jag gick på den andra och den föreföll inte vara fullbokad. Själva catwalken var bättre placerad i år - jag tror att fler såg bra i år (till skillnad från förra året) och utsikten mot Brunnsviken var underbar. I år var det två visningar. En retrovisning med alla 24 Guldknappenvinnare och så en visning med årets, den 25:e, med Lars Nilssons Nina Ricci. Valet av pristagare var väl helt OK, kändes som ett "politiskt korrekt" val och hans kollektion var verkligen vacker (om än lite väl svart) men så jädra nyskapande kändes det inte. Vackert skurna plagg, fint fall, fina tyger...jo,jo, men inget överraskande eller roligt. Urtjusigt trist, kanske man kan säga.
Apropå urtjusigt, så är jag lite besviken över att Lars Wallin representerades med den här klänningen. Jag som trodde att jag skulle få se något...urtjusigt! 
Ett litet PS: Det stora frågetecknet sätter jag framför chefredaktören och moderedaktörens bidrag till kvällen. Hade de inte förberett sig alls, var de förbi av nervositet och trötthet eller ...?
Nytt för i år från Ruth & Randi är dessa virkade, sedan tovade kedjor som kan användas som både halsband och skärp.
Även dessa (och andra) armband som är gjorda av tovade pärlor kombinerade med pärlor i plast och glas är nytt.
Här ett halsband med tovade pärlor och utstansade, tovade pärlor tillsammans med rocai- och träpärlor, som nog är en utveckling av något jag gjort tidigare. Möjligen också en inveckling. Det är svårt att avgöra om de olika pärlorna i detta fall förstärker eller förgör varandra.
Här sitter Maria, Mackis modell för höstkollektionen 2006!
Välkommen att se våra plagg och accessoarer 26-27 augusti 11.00 - 16.00 i Bildningscentrum Jan Fridegård, Bålsta!
Kolla också vår hemsida!
Torsdag-lördag 24-26 augusti kan man se utställningen Spread fashion 12 – Social design. Working Girls: utställning med gamla powerdräkter och nya prinsessor. Spread, Norrmalmstorg 1/Citypalatset (City)
Lördag 26 augusti har MakeUpStore visning med 17 designers. Biljetter genom MUS-affärerna.
Söndag 27 augusti har man chans att se +46-designers.
På måndag, 21 augusti, har man möjlighet att lyssna på Göran Sundberg från Rådet för arkitektur, form och design när han presenterar sin genomlysning av svenskt mode.
Det ska jag absolut försöka hinna iväg på.
På lördag (9-18) och söndag (9-16) finns det, som allmänhet, möjlighet att besöka Rookies som ingår i Stockholms modevecka på Älvsjömässan. Jag citerar från hemsidan:
Välkommen till en unik mötesplats för de senaste modemärkena!Rookies, ett projekt av Svenska Moderådet. Rookies drivs av Svenska Moderådet, www.moderadet.se, med syfte att stödja mindre mode- och designföretag i deras etablering på de svenska och internationella marknaderna.
Ska jag orka åka direkt efter jobbet på lördag?
Det måste vara symboliskt att regnet öser ner på min första arbetsdag efter 5 veckors underbar semester!
Tog mod till mig idag och provade en klänning som kanske kunde kvala in som LBD. Den var i jersey och såg helt OK ut ända tills jag såg mig själv från sidan... Oj, oj. Tantmage med 5 veckors semester på den. LBD:n får nog bli i ett annat material.
Om man, som jag, gillar randiga färgglada halsdukar kan det löna sig att titta på affärernas barnavdelningar. Här ser ni några av mina fynd genom åren; längst till vänster HM sedan Lindex och så det senaste nyförvärvet, La Redoute! Den högraste är också ett designerfynd, som ni ser: Sonia Rykiel! Hon är en av mina favoriter.
På tisdagen var det dags för ett nytt försök med Ekolsunds Wärdshus. Hemsidan visar inte att de haft caféverksamhet hela sommaren och på dörren fanns ingen information om öppettider, men det finns ju telefon! Vi åkte dit för att äta lunch och blev verkligen glatt överraskade över hur fint det var där!
Under huset fanns ett källarvalv där man inrett en pub.
Och efter den goda lunchen gick vi en lång promenad runt själva slottet i en vacker skog med jättelika träd av olika arter...
I måndags var det dags för en liten utflykt igen. P. behövde komplettera lite grejor till hojjen och jag behövde komma till Yll o Tyll. Garn! Är det bara jag som kan gå loss på en vacker garnhärva? Jag vacklade omtöcknad ut ur butiken med två fantastiska härvor...
Men innan vi gick loss på vår shopping åt vi lunch på Ulva Kvarn. Mysigt och gott! De har som en liten hantverksby där och en gång köpte jag en ring av en man som gör ringar designade just för min hand - han betraktar handen, förklarar vilken typ av ring jag skulle passa i, plockar fram den och man provar....såklart slår man till! Runtomkring mig stod damer som också ville veta vilken typ av ring just de skulle ha. Alla vill bli sedda, även om det bara handlar om handen. Tyvärr kunde jag inte visa denna verkstad för P. eftersom det var måndag - och då är det förstås stängt!
Efter besök hos Benjamin, nu 3 månader och bedårande, åkte vi hemåt. Vi stannade vid Ekolsunds Wärdshus, som var stängt...
Inga fler inlägg om Re:form lovade jag, men jag känner ändå att jag på något sätt måste kommentera det jag läst. Som jag skrev redan i första inlägget så är det alltid svårt att upptäcka att något man tycker är oproblematiskt faktiskt inte är det. Jag har i min programförklaring till bloggen skrivit att jag är intresserad av hantverk och nu undrar jag om jag är det? Eller är det konsthantverk? Eller slöjd? Eller konst? Jag är fortfarande inte riktigt säker på var gränsen mellan hantverk och konsthantverk går. Love Jönsson tog ju smyckestillverkaren som ett exempel på konsthantverkare, men är inte hon bunden till sin form, sitt material, sin teknik på så sätt som Andreas Nobel beskriver? I boken finns dock ett exempel på smycke som jag skulle säga är just konsthantverk (ni ser det på bilden här) och är gjort av Sissi Westerberg. En verkligt ny idé och dessutom en diskussion om kropp och vad som är vackert/äckligt. Jag tycker just denna brosch dessutom är väldigt dekorativ.
Men det jag gör; försöker lära mig nya tekniker och tillämpa tekniker jag redan kan på andra material, försöker blanda material för, kanske, oväntad effekt, men ändå, trots allt, väldigt traditionellt - det måste väl kallas för hantverk?
En annan sak som drabbade mig var Maj Eskilssons artikel där hon skriver att det idag kanske är mer intressant att fråga sig varför en sak blir till än hur det blir till. Varför håller jag på och gör alla dessa grejer? Igår satt jag nästan hela dagen och tovade små bollar (första gången jag prövar det) och idag har jag försökt mig på några olika experiment med dem. Vill jag uttrycka något eller är det bara en stunds pyssel/avkoppling? 
Här ser ni mina tovade bollar. Väldigt fina, tycker jag själv.
P. köpte i fredags en ny motocross av märket KTM = värstingcrossen. Idag prövade jag den. För att ni inte ska misstänka att det är någon annan än jag under alla skydd och hjälm är denna bild med. Det är jag.
Jag är redo. Skönt med elstart. Eftersom det är ungefär 14 år sedan som jag körde motorcykel regelbundet, så kändes det ganska darrigt...
Efter en sväng mellan radhusen gav jag mig ut i trafiken. I början körde jag så långsamt att en cyklist körde om mig! Tillslut vågade jag mig på 70. Lite nervöst att det inte finns backspeglar.
Återkomsten. Alive and kicking! Det var jätte-jätteroligt! Detta ska bli en vana!
"Varför är det så tyst?" är Love Jönssons rubrik på den sista artikeln, som jag tänker skriva om, i boken Re:form. Love Jönssons fråga utmynnar i ett påstående om att konsthantverkare måste bli bättre på att uttrycka sig. Den underliggande kritiken handlar förstås om en generell okunskap kring konsthantverk öht - det mesta som skrivs är plattityder; smyckets förhållande till kroppen; förhållandet mellan lera och glasyr osv. Love Jönsson menar att på objekts- och projektnivå har konsthantverket utvecklats, men nu gäller det också att samtalet omkring tar fart. Love Jönsson menar att konsthantverkarna inte kan vänta på att någon annan börjar prata.
Kanske hänger det ihop med konsthantverkarnas självbild: "bohemisk livsstil och en vagt definierad känsla, gärna med hemort i magen, för att skapa innehållsrika verk och utställningar."
En annan artikel av Love Jönsson kan läsas här.
Mina inlägg om boken Re:form hittas här, här, här och här!
Nu ska jag övergå till att läsa min kurslitteratur! Vad sägs om titeln "Klädd i drömmar"?
Det föreföll vara en rolig idé i teorin, men i praktiken är jag inte så säker. Kanske bättre med en vanlig hylla, trots allt.
Maj Eskilssons bidrag till boken Re:form heter Matchmaking: industri + konsthantverk där hon diskuterar möjligheten att framställa industriellt konsthantverk. Idag är det kanske mer intressant att studera varför ett föremål kommit till än hur det kommit till. Dvs själva hantverket kanske är mindre intressant. Men att börja industritillverka ett föremål kräver naturligtvis enorma initialkostnader och är det något konsthantverkare saknar så är det väl just pengar. Maj Eskilssons förslag är att skapa utrymme för samarbete mellan konsthantverk och industri.
Lite om keramikern Maj Eskilsson kan ni läsa här
Jag läser vidare i Re:form och en artikel av Andreas Nobel med den provocerande titeln Fantasilös kreativitet - om hantverkets natur. Nobel för ett resonemang om att hantverket är ett resultat av en männsikas hand och alltid lämnar avtryck från denna hand. Samtidigt menar Nobel att när hantverkaren fungerar som bäst är arbetet väldigt likt en maskin - ju mer mekaniskt du stickar desto jämnare blir stickningen. Nobel menar att hantverkaren blir en slav under materialet - han vilar i den traditionsbundna (mönster)rapportens våld. Eftersom hantverket i sig är så bundet av materialet kan det aldrig bryta sig loss och visa sig som en bild av samtiden som konsten kan. På det sättet blir hantverkaren en kreativ person inom bundna ramar. Fantasilös?
Andreas Nobel är verksam i Uglycute, som bl.a. medverkat i tillkomsten av Masonitehuset.
Om ni tyckte att det var lite folktomt omkring er igår, så beror det på att alla var på IKEA i Barkarby. Och jag kan berätta att det huset inte är byggt för att rymma 9 miljoner människor.
I en landsbygd där numera affären, posten och skolan lagts ner finns konsthantverkarna kvar, skriver Emma Stenström i en artikel i boken Re:form. Konsthantverkarna erbjuder unika ting till en överkomlig summa som blir presenter och som därmed också bidrar till att bibehålla de sociala strukturerna. Dessutom bidrar konsthantverkarna till den sociala strukturen genom att de utgör en mötesplats i bygden och ofta erbjuder både kaffe och dopp.
Emma Stenström för också ett resonemang som leder fram till att våra samhällsideal förändrats från att hylla den strategiske teknokraten och den visionäre konstnären till att alltmer lyfta fram den humanistiska hantverkaren. I en global ekonomi där allt är kopior blir det allt viktigare att erhålla något unikt. Om vi lyfter in konsthantverket i samtidens samtal kring den kulturella ekonomin, genom att argumentera för det unika, lokala och småskaliga kommer detta att gagna en levande landsbygd.
Det gäller ju då förstås att de inte tar semester i juli.
Läs också om Emma Stenström här, här och här! Vilken kvinna!
