I alla år har jag sparat den här väskan efter mamma. Den har alltid legat i Utklädningslådan eftersom den uppfyller alla kriterier för en tantväska. Man kan lätt tänka sig en i Monthy Pythongänget glatt slänga den mot mc-gänget i gränden....
Därför tyckte jag det var lite kul när jag bläddrade i HM:s katalog och fann den här väskan:
Ska mammas väska få en chans att komma ut ur garderoben i vår?
Ibland tar det lite tid att få till det; den här kjolen fick jag i somras, men då tyckte jag den var för vintrig för att användas. Sen har jag haft problem att få ihop det gröna på kjolen med något (det är flera olika nyanser) innan jag såg koftan som legat där hela tiden. Men då tyckte jag att koftan kändes så vid och det blev så kalt i halsen, och då såg jag garnnystanet som passade så bra. Så stickade jag en halsduk, men den blev för bred, så jag repade upp den och stickade en smalare. Så hittade jag ett halsband som låg där oanvänt i precis rätt nyans...och, ja, nu har jag börjat använda kjolen....
HM:s vårkatalog har kommit samtidigt som snön yr runt knuten. Det är lätt för att falla för ett par guldiga flip-flops, eller hur? Om ni går till HM:s sida får ni både vågskvalp och fågelkvitter. Blunda och låtsas!
Thomas Wernersson och jag är överens när det gäller Henrik Larssons beslut att återvända till Sverige i sommar: helt rätt! Thomas menar att Henke inte har mer att bevisa i sin karriär och jag menar att för barnas skull är det på tiden att han flyttar hem!
Idag var Svt på biblan och filmade Elin, lärare på ett av våra gymnasieprogram. Hon sitter i vår "ungdomssoffa" och "läser" Dynamisk psykiatri av Johan Cullberg - det gillar jag!
Egentligen ska hela inslaget handla om den debattartikel som stod i DN idag om gymnasieskolans mål - 50% vidare till högskola eller 100% som klarar gymnasieskolan? - men jag tar chansen att vinkla det hela till att inslaget förmodligen endast kommer att handla om Håbo bibliotek - journalisten lovade att framhålla hur välskött det var och sen utlysa en gissningstävling om vilket bibliotek de menade! (Jag skriver det här innan reportaget sänds ifall biblioteket-inslaget är helt bortklippt...)
Update: Tur att jag skrev ovanstående inlägg, för i TV-inslaget syntes intet spår av vårt fina bibliotek...
Årets julklapp på Rodervägen blev Singstar - ett TV-spel där man i duell sjunger med artister som Tom Jones, Anna Book, Christian Waltz och Robyn t.ex. Hysteriskt roligt - både att leva ut sin fullständiga star quality och att beskåda sina närmaste i action!
Ni vet väl att NE online har en rimtjänst? Har du inte tillgång till NE så skynda till närmaste bibliotek innan de stänger idag! Ett enklare sätt är förstås att titta här. Eftersom den finns viss risk (minimal, jag erkänner) att någon närstående läser detta kan jag inte ge några exempel - men jag har fått uppslag!
Annars kanske DN:s sonettmaskin kan vara till hjälp? Jag prövade, men så julklappslikt blev det inte:
Att födas. Man kan inte protestera
Man undrar vad ens hjärna kan förmå
Man skriker högt, men ingen tycks förstå
Man har en lya där man kan kampera
Man mular sina kompisar med lera
Det mål man har i sikte ska man nå
Då nyper någon plötsligt i ens tå
Ens kropp, ens minne allt tycks haverera
Jaha. Minsann. Då var vi alltså klara?
Man anar ett slags tillvarons komik
Ett foto tas och det ska man bevara
Man får en filt. Man tuggar på en flik
Man hävdar att man luffat i Sahara
Nu får man ingen puss. Man får en pik
*************************************************************************************
Mitt humör kanske inte förefaller vara på topp? Jodå, jag kan inte hjälpa att DN laddat maskinen med så lakoniska meningar....
Ikväll var det kvällsöppet i Bålsta centrum. Uppträdanden och tjingeling toppat av Pernilla Wahlgren. För tjugo år sedan sjöng hon Picadilly circus i Melodifestivalen och ikväll sjöng hon den för oss Bålstabor - sämre kan man ha!
I natt läste jag ut Lena Einhorns bok Ninas resa. Trots att jag läst, sett, hört liknande berättelser är det ändå lika ofattbart att det hänt. Och alla siffror på dödade judar lika svåra att greppa. Ändå kan jag tycka att denna bok är märkligt distanserad - det skrivs om hunger och trängsel, men inga känslor beskrivs. Bara någon gång kommer känslan fram; saknaden av goda vännen, skräcken när mamma blir apatisk eller när de förlorar kontakten med varandra i trängseln.
Men denna avskalade berättarstil är kanske bästa greppet? Man får nog också beakta att Nina Einhorn berättat denna historia för sin dotter.
Passerade en affär idag som sålde dessa figurer. Vissa böcker blir gamla, men andra tycks aldrig släppa sitt grepp - och det gäller böckerna om Barbapappa. Så man kanske skulle införskaffa en "Barbapapa Kramgo" till barnavdelningen - men vilken färg?
Rosa (Barbapapa) Svart ( Barbaskön) Blå (Barbaflink) Röd (Barbastark) Gul (Barbazoo)?
Var inte detta helt fel kombination - högklackade gympadojor? Måste säga att de är rätt underbara! Ska jag lägga ett bud? (De finns på e-bay)
Läste ni Niklas Ekdal i DN idag? Han funderar över grundskolan i Sverige och hur det kommer sig att vi inte tycker att vi har råd att satsa på skolan. Han radar upp en del punkter som han tycker vi ska ta tag i. Bl.a. tycker han att alla skolentréer ska piffas upp - målas och göra fina. Jag håller med om det; miljön har ett starkt symbolvärde. Om det första som möter oss är trasigt och fult sjunker våra förväntningar. På samma sätt kan vi resonera om bibliotek - långsamma datorer, hyllor bågnande av gamla slitna böcker är knappast ett ställe man förknippar som informationsförmedlare i tiden.
Då och då, måste jag erkänna att jag funderar över varför jag skriver i denna blogg. Men nu har jag verkligen fått styrfart: min kusin Bengt i Karlstad ringde och sa att han hört om "bibliotekarien Malin som bloggar i lunchekot" . Som ni vet så finns det många Malin som bloggar, så jag dementerade genast. Men det var faktiskt jag! Bloggkrönikan handlade om reaktioner på Harold Pinters nobelföreläsning och min lilla eftertanke avslutade krönikan!
Ni kanske undrar över Bloggkrönikans policy? Kolla här:
Ekots bloggkrönika återger åsikter, tankar och inlägg om politik och samhälle i vid bemärkelse som publiceras på bloggar på internet. Förutsättningen är att de ska vara relevanta, genomtänkta och välgrundade.
"Relevanta, genomtänkta och välgrundade."
Snacka om en som nästan pöser över av stolthet!
Jag har rensat en del bland julpyntet, men när jag plockar fram vissa prydnader hugger det riktigt i hjärtat när man ser dem...I högsta grad gäller det den här glada trion av äggkartonger! När jag ser den tänker jag att jag helt, fullt, fast och uppriktigt och djupt kan skriva på epitetet "Bara en Mor".
I vår foajé i Bildningscentrum Jan Fridegård var det idag UF-mässa, dvs de elever som startat företag inom projektarbete 100 p ställde ut. Några grabbar hade uppfunnit det jag många gånger saknat - en portabel krok till handväskan. Senast i fredags när jag piggade upp mig med en öl efter konstutställningen fick jag sitta med handväskan i knät istället för att lite käckt hänga upp den som ni ser på bilden. De unga gossarna har dock inte tänkt på glamourfaktorn, de behöver krokar i många färger så att man kan ha en matchande krok i alla sina väskor. Dessutom var det lite ont om plats för handtagen att hänga på, som ni ser på bilden. Men idén i sig är toppen, tycker jag!
Idag skulle jag argumentera för att inte biblioteket ska drabbas av besparingar. Jag använde mig bl.a. av Kulturrådets statistik - Kulturen i siffror. Där kan man t.ex. se hur många kronor per invånare som biblioteksverksamheten kostar kommunens invånare. Riksgenomsnittet är 368 kr/invånare. I Håbo är kostnaden 184 kr/invånare. Jag kan faktiskt inte hitta någon kommun med lägre kostnad. Och inom denna slimmade organisation ökar vi utlånen.
Frågan är om det är bra att stoltsera med låga driftskostnader?
Läste om Pia Wallén i Form (eller var det Hemslöjden?) och fick tips om att man kan beställa hennes grejer via Nätet. T.ex. den här filtade väskan skulle jag mycket väl kunna tänka mig.
Jag har just gjort klar en halsduk, men är lite tveksam. Ska verkligen bollarna sitta där?
Bollarna är turkosa, inte svagt lila.
Idag när en medarbetare skulle förklara en sak, så råkade en rolig felsägning hoppa ur munnen på henne:
- Jamen, det är ju han i Kulturhysteriska Föreningen.
Den föreningen har nog många medlemmar.
Igår var det julmarknad på Millesgården. Min hantverkande kollega Eva Flygare var en av dem som erbjöd sina alster till försäljning. Hon gör smycken av krossat porslin från Gustavsberg. Eftersom ett av mina intressen är svenskt porslin från 40-talet och framåt och ett annat är smycken blir väl ingen förvånad av att höra att en ring följde med hem?
Igår var jag på Konstakademin och titade på utställningen från årets Carnegie art award. Vinnaren blev i år, som bekant, en svensk konstnär; Karin Mamma Andersson!
Det är alltid roligt att gå på utställning även om kanske inte konsten faller en på läppen. Gårdagens utställning hade två ljudinstallationer (Två sinuskurvor möts) som tyvärr var så ångestframkallande att jag tror att det påverkade ens uppfattning av de andra konstverken!
I entrén stod skulpturen Nike - den var fin och STOR!
Hur tycker ni - verkar lottningen inför fotbolls-VM bra för Sveriges del? Jag tycker nog att det ser rätt hoppfullt ut. Fast England kan bli en svår nöt att knäcka...
Igår höll nobelpristagaren Harold Pinter sin nobelföreläsning och han skrädde inte orden när han talade om USA:s politik.
Såhär började hans föreläsning.
"Det finns inga skarpa gränser mellan verkligt och overkligt, inte heller mellan sant och osant. Någonting är inte nödvändigtvis endera sant eller inte sant; det kan vara både sant och inte sant."
Jag tror att de här påståendena fortfarande håller och än i dag kan tillämpas på utforskandet av verkligheten genom konsten. Som författare står jag alltså bakom dem, men som medborgare kan jag inte göra det. Som medborgare måste jag fråga mig: Vad är sant? Vad är osant?"
Från sin roll som författare övergick han sedan så att tala från sin roll som medborgare.
Det var oerhört starkt.
Samtidigt tänkte jag när jag släckte nattlampan: Hur hade Nelson Mandela uttryckt sig kring samma ämne? Det fanns inte mycket av försoning i Pinters tal. Men vi behöver nog båda uttryckssätten?
Idag blev jag uppringd av en reporter från radion som ville veta hur nästa års budget ser ut för biblioteket. Kommer den att påverka biblioteket negativt på något sätt? Eftersom vi sitter mitt i budgetarbetet kunde jag sanningsenligt svara att jag inte vet, men att förvaltningen i stort ska göra besparingar.
- Så det kan få negativa effekter då?
- Ja, det kan det, men ni kan också göra ett omvänt reportage om vårt bibliotek - om hur vi ökar besök och utlån - tvärtemot rikstrenden.
Jag fick lov att skicka mina positiva siffror till honom. Men det är inte säkert att det blir ett reportage.
Det är klart att det är viktigt att belysa besparingar och nedskärningar, men jag är så trött på att biblioteken jämt utmålas som hjälplösa offer som det är synd om!
I min familj diskuteras önskelistor väldigt mycket nu, vilket ju inte är speciellt konstigt. I en blogg bad man om tips om vad man kan ge en förälder i julklapp. Jag insåg då att jag tillhör en egen liten art. Min mamma var en fena på att önska sig billiga julklappar, hennes årliga var en "slick", gummit på slicken verkade hålla exakt ett år. Men så här i efterhand kan jag tycka att det var lite trist att hon alltid önskade sig köksrelaterade saker.
Jag håller mer på Stockholm Norra som sjöng: "NEEEEEEJ. Jag vill ha nåt annat ut av livet. " i sin låt "Vad önskar du dig för nånting i julklapp?"
Men vad?
Pappa brukade önska sig skosnören.
Förra natten sov jag på konferenshotell och tänkte ringa hem. Jag kollade i hotellinformationen hur jag skulle göra. Där stod:
"Från den här telefonen kan du ringa hela värden"
Då kände jag mig väldigt tveksam. Jag hade inte ens sett Värden och var någonstans på honom riskerade man att hamna?
Som tur var fick jag täckning på mobilen och kunde ringa hem och meddela var jag gömt chokladkalendrarna någonstans!
