"Den här veckan: orsaka internationellt säkerhetspådrag." Benrik föreslår att vi ska testa konspirationsteorin Echelon under veckan genom att införliva så många kodord som möjligt i all elektronisk verksamhet. Blir du arresterad och förhörd stämmer teorin. Lämpliga kodord är: Usama, twin, rumsfeld, antrax, gaza, pistol m.m.
Det här blir spännande!
Jo, kjolen har varit klar ganska länge, men ibland är det svårt att få till det, som sagt. Men igår var jag och shoppade och nu tycker jag att jag fått till det... Egentligen vet jag inte om öljetterna gjorde så mycket till, men nu fick jag ur mig den idén i alla fall.
Koftan kom hem från samma ställe som skorna, men t-shirten är från Svensk Biblioteksförening!
Två pojkar i nedre tonåren är huvudpersoner i Matt Whymans bok Rätt att döda.
De bor i en förort i Colombia där knarket och våldet råder. Sonny och Alberto har inte gått i skolan på två år utan driver runt på dagarna och har lite jobb, spelar fotboll och utför ett och annat rån. Så blir Alberto värvad till torped av knarkkungen El Fantasma och det blir, förstås, början till slutet för båda pojkarna. En tung bok och inte blir man gladare av att läsa att den bygger på verkliga händelser.
Boken var nominerad till 2004 års Booktrust teenage prize i Storbrittanien (men vann gjorde Ann Cassidys bok Looking for JJ, inte översatt vad jag kan se).
Det är inte lätt att vara man nuförtiden. I dagens DN tydliggjordes det i Seppos existensiella grubbel i seriestrippen Tuula - "Är jag ett djur som andra män...?" "Inte då! Du är mer som ett husdjur..." svarar Tuula. I den brittiska dokumentärserien "Fot älskling!" är man inne på samma spår. Där utgår man från premissen att 85 % av männens DNA är gemensam med hundarnas och detta tänker man belysa i sex avsnitt med start ikväll. Vov!
Hoppas denna bild tydliggör anteckningsskons möjligheter!
Förresten så är det förstås en anteckningsbok i form av ett garnnystan jag önskar härnäst!
Vem börjar nysta i detta?
Under en liten tur i Stockholms innerstad idag, sprang jag på den här: anteckningsbok i form av en sko! Vad kan jag mer önska nu - en anteckningsbok i form av virknål?
Nästa bok i raden är Utpekad av Amy Goldman Koss. Snyggaste tjejen på skolan får tillgång till rätta svaren till en skrivning och delar med sig till några kompisar. Deras fusk avslöjas. Under fyra dagar berättar sex ungdomar om händelserna - var och en utifrån sin utgångspunkt.
Tja. Lättläst. Tydlig sensmoral (fusk är inte bra, tänk om piloter skulle fuska under sin utbildning, då skulle man känna sig nervös när man flög, typ) men inte speciellt kul.
Inför en läsecirkel för lärare har jag börjat plöja lite ungdomsböcker. Först ut var denna hästbok Äkta känslor i serien om hästgården Heartland. Jag som älskade serien Follyfoot på 70-talet känner genast igen mig! Här är det ingående beskrivningar av samspel mellan häst och ryttare, sjuka hästar som botas mycket tack vare Amys innerliga godhet, en rik,snygg, arrogant konkurrent på hoppbanan...inget saknas! Rak handling och platt språk - läs och njut!
Jag vet, finns det något man ska akta sig för som medelålders bibliotekarie så är det kläder av denna dam. Hursomhelst har hennes vårkatalog kommit nu. Som vanligt är det en hel del som förefaller lockande i katalogen, men vis av erfarenhet, tänker jag noga kolla upp hur de ser ut i verkligheten. Färgerna är ofta en besvikelse (inte alls så starka och klara som i katalogen) och passformen lämnar mycket att önska (jag har lika ofta S, M som L och fullt så mycket varierar jag inte i omfång, jag lovar.) Men hennes baströjor är jättebra!
Jag hade också tänkt spana på gympadojjorna. "Slut" visar muspekaren?
Update 28/1: De var inte slut, ett par lila fick nytt hem hos mig idag!
Nu har Svennis fått sparken alltså? Vad ska han göra sen, det undrar både pappa och jag. Pappa påpekar att huset i Torsby står redo, men vi är båda tveksamma till hur Nancy ser på en framtid i de värmländska skogarna.....efter några sekunders funderande säger vi samtidigt:
- Men det får de kanske reda ut själva!
(Vill bara försynt påpeka att vi är redo att bistå med råd, Svennis!)
Annars är stämningen här hemma lite tryckt sedan Ferdinand petade in 1-0 för Manchester U i slutminuten mot Liverpool. Snyggt mål, visserligen, men var det nödvändigt? Vi är dock glada över Henkes mål och hoppas som en följd av detta att det går bra för Kamerun i afrikanska mästerskapen. (Fann mig själv sitta och hojta glatt när Kamerun slog Senegal i straffar - men det var ju en match från förra året. Ojuste med såna sändningar!)
"Förbered dig för Kinas världsdominans den här veckan!" manar Benrik. Eftersom detta århundrade kommer att gå till historien som seklet när Kina tog över världen tycker Benrik att vi bör förbereda oss för detta. Vi bistås med tips om kinesiskt bordsskick, användbara kinesiska tecken och väl valda citat ut Konfucius.
Är jag helt fel ute när jag misstänker att vårens stora färg orange (eller kalla den mandarin...) är en del av en mycket större konspiration?
Jag har just dammsugit. Tillhör inte älsklingsaktiviteterna men det är numera mycket roligare att dammsuga i hallen än tidigare. I somras köpte jag nämligen den här Pappelina-mattan. Nu funderar jag på att köpa en Lilo till vardagsrummet. Alltför att pigga upp dammsugningen förstås.
Under tiden blir det en promenad i solen.
Linda K skrev igår om fikadiskussionen vid hennes bibliotek. Då kunde jag inte annat att tänka på vår! Vi häpnade över den här artikeln i Norrbottenskuriren! Visst måste det vara ett missförstånd eller menar de allvar med att ha en lista över icke lämpliga böcker?
Plötsligt när vi satt vid köksbordet och drack kaffe och tittade ut så insåg jag att vi hade en naturupplevelse! Snön singlade så vackert och meditativt och jag kom i samma sinnesstämning som jag kan hamna i när jag går fram och tillbaka på en strand och letar fina stenar... Det är inte ofta man får naturupplevelse i ett kök i ett radhusområde, så jag kände att jag ville skriva om det...
Tydligen får snö den effekten på många människor. Idag har två personer ringt och rapporterat hur mycket snö just de har hemma hos sig. När vi bodde på Öland och det var fåk kom folk gärna in på bibblan bara för att berätta hur svårt det var att få upp dörren (som de så gärna ville baxa upp så de kunde berätta om det) eller hur lite de såg i snön. Oväder är mycket uppiggande!
För er som, liksom jag, tycker att det är kallt på morgonen (och man allvarligt börjar fundera över volontärarbete i Afrika som ett alternativ) kom jag på ett tips häromdagen: lägg tröjan i torktumlaren i någon minut (alt. använd hårtork) innan påklädning!
Läste ut Blocket igår kväll. Just nu är jag böjd att påstå att det är den bästa av Karin Wahlbergs deckare. Men det kan bli ändrat.
I Bålsta finns nu en återförsäljare Midsummer light av Tord Boontje som jag suktat efter i flera år. De har den i vitt, men jag har alltid tänkt mig att jag skulle ha en lime...
Någon som har en åsikt?
De senaste dagarna har varit mycket spännande! Nu tänker jag inte bara på mötet mellan Barcelona-Bilbao, där Bilbao oväntat tog ledningen (Barca vann). Inte heller tänker jag så mycket på Bildningsutskottets budgetmöte (beslut uppskjutet - igen!) utan på det intressanta sambandet mellan väldigt mycket is, väldigt lite sand och cykling! Idag nådde spänningen en ny topp genom att det la sig ett täcke snö över allt, så det var omöjligt att skönja de sparsamt utplacerade sandkornen!
Det är redan onsdag; jag har dragit mig lite för att skriva om Benrikkalendern denna vecka eftersom temat är: "Liten prostitutionsvecka - sälj en mycket oansenlig sexuell tjänst." Benrikkalendern tycker att det är onödigt att bli fullskalig direkt utan att vi ska börja lite mer blygsamt: "erbjud någon en kyss på kinden för bara 10 kronor."
Nja...?
Nu har jag läst Ylle & bläck som jag lånade hem i november. I sanning en märklig bok; essäsamling med utgångspunkt i författarnas yllekoftor...Ändå blir man flera gånger engagerad. Mest tycker jag om essän om Werner Aspenström och bilden på hans mamma i yllekofta stående bredvid korna. Den bild han har av mamman ser han sen i sitt inre när han sitter i en kyrka i en stad utanför Neapel, han "ser" sin mamma i strandkofta komma gående i kyrkgången med sina kor - och så skriver han dikten Påsknatten.
Också sista essän griper tag i Malinbloggens intresse. Där beskriver Folke Isaksson hur han en dag 1968 slutade använda blazer och istället började använda tröja. Det gjorde han för att hans fru kom hem med en axelremsväska och då kunde han ha alla grejer han brukade ha i fickorna på blazern i väskan istället. Handväska och tröja är alltså melodin!
(Detta kommer mig osökt att tänka på en bekant i forna kamratkretsen som hette Nisse. Hans tjej hade sitt smink i hans kavaj och hojtade med jämna mellanrum:
- Nisse, ge mig kajalen!
- Nisse, kan jag få läppstiftet!
Det dröjde inte länge förrän han fick namnet Nissessär, förstås.)
Rent konkret resulterade boken i pulsvärmarna ni ser på bilden. Mönstret är taget från Thorsten fiskares nya tröja. Thorsten Fiskare var en figur i Stagnelius diktning.
("Två eviga och en rät" är en strof ur en dikt av Gunnar Ekelöf, som, förutom att han stoppade strumpor, också stickade.)
Ja, jag klämde boken under helgen, lite lätt skeptisk i starten för jag var inte så imponerad av del tre. Men jag var ju tvungen att få veta om J.L.B. Matekoni hade piggnat till - och det hade han! Nåväl: den här boken var riktigt rolig och nu väntar jag ivrigt på att del 5 och 6 också ska översättas. I den här boken blev också Mma Ramotswes syn på lag och rätt tydlig. I ett avsnitt erkänner hon för oss att hon inte är insatt alls i vad lagtexten säger - hon förstår den helt enkelt inte. Istället använder hon sin list för att få en enfaldig byråkrat att bryta sina regler - ändamålen helgar medlen - och Mma Ramotswe är säker på ändamålen! Mma Ramotswes ledstjärna är alltså sunt förnuft och gammal Botswansk folkvett.
Jag kunde inte låta bli att fantisera över hur ett möte mellan Mma Ramotswe och kommisarie Brunetti skulle se ut! Han som inte ett ögonblick kan vika från lagen - något som hans fru vill eftersom hon ser omoralen.
I november skrev jag att jag skulle pröva på att sticka och tova en lovikkaväska. Det gjorde jag också, som ni ser på bilden.
Jag tyckte den blev riktigt fin, men den fann ingen köpare på Street, så jag vet inte. Det blev inga fler efter detta experiment.
Närbild, där man ev. kan se att garnet är brunmelerat med en orange linje högst upp.
Christina hade med sig två mjukisfåglar till jobbet som hon köpt via Naturskyddsföreningen. Om man klämmer på dem så kvittrar de!
Helt bedårande!
På jobbet i den ledningsgrupp jag ingår i diskuterar vi vårt uppföljningsansvar - dvs vem har ansvar för att kolla upp vad de elever som gick ut nian i våras befinner sig nu?
Då kom jag osökt att tänka på mitt eget uppföljningsansvar för Malinbloggen. Jag tänker därför nu ta mitt ansvar, gå igenom mina inlägg och i förekommande fall rapportera hur det gick egentligen. Rafflande, eller hur?
Enligt de trendrapporter jag snappat upp är det stela armband som gäller i vår. I julas städade jag lite och hittade en ny användning för den här snygga hushållspappershållaren. Jag har några stela armband att välja mellan. Men de är väl i fel färg, förstås?
Fast det silvriga till höger blir finfint till Lindeberg-tunikan.
Idag ska jag gå till bästa affären i Bålsta - HighLight och betala den här J. Lindeberg-tunikan, som jag lånade hem igår. Jag var osäker på hur jag såg ut iden, men L. tyckte jag var "kattig" vilket betyder cool, frän eller helt enkelt snygg, så jag slår till. Tunikan (linnet?) är svart och grått vilket kanske inte riktigt framgår.
Igår såg jag ett minnesprogram om Birgit Nilsson och blev mäkta imponerad. Jag får erkänna att jag inte följde hennes karriär så noga under 60- och 70-talet, när hon stod som högst. Opera kan vara lite svårt att ta till sig, men jag tror att jag ska göra ett försök när P2 ikväll 19.30 sänder en av Birgits största konserter från Beyreuth 1966, Tristan och Isolde.
Efter minnesprogrammet var min avsikt att göra ett inlägg i bloggen om Expressens löpsedel i torsdags, fast jag kunde inte belägga den, så jag trodde att jag sett i syne. Idag i DN kommenterar man samma löpsedel och jag fick bekräftat att jag sett rätt:
Så lyckades Birgit Nilsson hålla sin död hemlig.
Henrik Schyffert frågade några kända komiker hur de roade sig i vardagen i ett program i torsdags. Hade han frågat mig hade jag gett detta löp som ett exempel - så många ofrivilligt komiska formuleringar runtomkring oss som lättar upp en annars grå torsdag!
SvB:s vårboksnummer har kommit och matchade mig så bra idag! Jag fick dessutom med mig tre nya böcker hem: Damernas detektivbyrå nr 4, Karin Wahlbergs nya och så Den feminina textilen. Men jag ska göra klart koftan också, tänkte jag.
Nya Elle har kommit och då blir man inspirerad till lite av varje! Bl.a. tipsar de om TIMEs lista på bästa 100 romanerna någonsin. Ibland förfaller jag till hybris och tror att jag läst ganska mycket böcker, ja, det föll ju när jag kollade listan. Åtta av de hundra, tror jag att jag läst.
Annars handlar numret mest om svenskt mode. I en artikel nämns den utställning på Nationalmuseum som Malinbloggen besökte i söndags. Jag blir väldigt sugen på att se Dagmars och Velours kläder i verkligheten. Dessutom funderar jag över fenomenet cityshorts. Det var ingen rolig historia i slutet av 80-talet. Är det bättre nu? Jag är lite svag för ett par strax nedanför-knäet-långa med slag och i gubbyxetyg. Men jag är väldigt tveksam.
Däremot har jag absolut bestämt mig för ett par There goes the neighbourhood-skor i vår!
Benrikkalendern uppmanar oss denna vecka att ljuga patologiskt - "Den här veckan ska du likt en mytoman ljuga om allt, och därmed njuta en mer stimulerande tillvaro."
Några exempel på repliker man kan använda:
"Lita på mig. Jag är läkare."
"Ingen fara. Kniven är inte alls vass."
"Han är kär i dig, det har han sagt."
För en gångs skull släpade jag inte hem massor av böcker över ledigheten utan fann att jag saknade en bok att läsa istället. Så extra trevligt att sno åt sig en av de böcker sonen fick i julklapp! Fast Drakväktaren var inte en sån stor läsupplevelse som jag hoppats på (som Lian Hearns trilogi Över näktergalens golv m.fl. var). Däremot tror jag, precis som recensenten här, att boken passar utmärkt till yngre nybörjarfantasy-läsare.
Danska institutet för framtidsforskning har listat utrotningshotade företeelser. Där återfinns bibliotekarier. Aftonbladet har hela listan.
Såhär första dagen på jobbet efter en veckas semester tänker man att det kanske blir bra.
På Kulturhuset pågår nu en utställning om handväskan i nutidskonsten. Ett måste för Malinbloggen, alltså! Vi kom dit precis lagom för att få en visning. En förtjusande ung man (skulle mamma ha sagt och nu sa jag det själv) visade oss runt i denna roliga och tänkvärda utställning! Som vanligt inser man att en visning helt klart förhöjer upplevelsen.
Efter denna spirituella upplevelse pinnade vi vidare till nästa - Nationalmuseums utställning Sverige i tio skepnader. Kan man förmedla ett lands karaktär i klädedräkter? Ja, jag tycker det efter att ha sett denna ganska lilla utställning som jag tyckte var vacker, inspirerande och tänkvärd. Och detta tyckte jag utan att ha fått visning!
Inspirationen blev ffa i form av en idé: klädedräkten Jämställdhet hade ett par skjortärmar på sig. Dvs oket på bakstycket var kvar och höll ärmarna på plats. Också kragen var kvar men själva fram- och bakstycket var borta. På så sätt skulle man kunna ha en uppsättning lösa ärmar att t.ex. variera sin slipover (som man händelsevis köpte på In Wear på rea idag) med. Kanske långsökt? Problemet kan vara att just ärmarna är det som slits tidigast på en skjorta, därför svårt att hävda återvinningsprincipen? Fast å andra sidan: storleken blir oviktig (om man struntar i att ha kvar kragen) för det gör ju ingenting om ärmarna är stora eller för långa.
I julklapp har jag fått alla varianter för att stansa hål - och det har jag sannerligen gjort också. Flera projekt som jag grunnat på under åren börjar nu ta form...Bl.a. håller jag på och "piggar upp" en ordinär kjol med öljetter inspirerad av denna Pradakappa. Fast vid öljetterna slutar likheterna. Problemet är bara att det blir ganska vasst på baksidan, så jag måste hitta på ett fiffigt sätt att fodra, så att inte alla strumpbyxor går sönder på direkten.
...av Ann-Marie Ljungberg var en av de nominerade romanerna till 2005 års Augustpris. Det var en annorlunda läsupplevelse! Utan att kunna speciellt mycket om Simone de B. hade jag ändå stort utbyte av romanen. De två ensamstående mödrarna Katarina och Annie bor i samma område i Göteborg. Deras vänskap, som beskrivs mycket genom Katarinas son Stefans ögon, är stark. För några är den också mycket provocerande och detta leder till en katastrof; Annie dör. I DN:s recension beskrivs deras liv som "white trash". Tur att man läser recensioner i efterhand ibland - så uppfattade jag det inte alls. Nog behövs det väl mer än att röka under köksfläkten och ha taskig ekonomi för att få det epitetet? SvD tycker att Ljungberg "förlyft sig".
Jag tycker det var en bra bok.
Benrikkalendern kommer att vara Malinbloggens följeslagare under 2006. Detta är kalendern som, om man följer dess råd, garanterar att ens liv kommer att förändras - fast inte nödvändigtvis till det bättre.... Under vecka 1 går vi ut lite lätt. Benrik föreslår 18 olika sätt att förändra livet på, lite lagom. Malinbloggen väljer 3 av dem:
1. Vicka på tårna x 3 och gå ner 1 g i vikt.
2. Hoppa jämfota från en stol.
3. Rensa ut ditt navelludd.
Jag är en sådan där ordpolis som retar ihjäl mig på särskrivning (samtidigt som jag älskar roliga exempel. Gott om dem finns på en av Avigsidans sidor.) Men nu skulle jag vilja lansera en teori:
Lyssna på TV där unga svenska reportrar pratar. Lyssna på hur de betonar sina meningar. (Jag har retat mig på det länge!) Alldeles nyligen kom jag på (nåja P. påpekade det först, men vi hör ju liksom ihop, så...) att de faktiskt sär pratar. Och nog går väl det muntliga språket före det skriftliga? Boven till särskrivning är alltså Svt!
Två år innan Dan Browns bestseller kom ut gav Tom Egeland ut Cirkelns ände. Nu har den givits ut på nytt och översatts till bl.a svenska. Jag har precis läst den och kan varmt rekommendera den - den är inte lika spännande som Dan Browns men känns därför också mer trovärdig. DN:s recension är sarkastisk över Egelands efterord, fast det hade inte jag några problem med. Jag uppfattade det mera som en läsarservice - den som blir nyfiken kan själv läsa vidare.
