Trots ösregn i Boston tog vi oss ut i shoppingdjungeln! Levi's till en tredjedel av svenska priset! Och jag hittade denna fina kalender för 2007 med en unik handväska för varje dag! Många känner jag igen från handväskemuseet i Amsterdam.
Strumpbyxor tycker jag är ett underskattat sätt att förändra sin outfit. I senaste DV visar man på ett uppslag olika strumpbyxor som finns att hitta ute nu. Själv är jag lätt euforisk över att varje vecka springa på olika mönstrade, men också enfärgade i kul kulörer. I redan nämnda nummer av DV så ser man också på flera ställen hur man kombinerar svart-vita kläder med vita strumpor och svarta skor. Det blir en speciell effekt. Här prövar jag varianten bruna eller vita strumpbyxor. Håll med om att det blir skillnad!
I vinteras blev jag via Annas blog feat. Mel E inspirerad till att använda svarta heltäckande strumpbyxor och vita skor!
Imorgon åker jag till Boston! Jag har denna gång gjort en klädplanering dag-för-dag, så att packa var en ganska lätt match. En av männen jag ska resa med har sänt följande meddelande till oss övriga:
Om ni inte hittar mig, så har jag svart rock och övriga klädesplagg går i samma färg - förutom skjortan. En riktig färgklick bland resenärerna alltså.
Ja. Svart är en utmärkt färg att kombinera kring... Själv utgår jag från turkos och kombinerar med svart, brunt och grått. Och lila.
Upptäckte att jag missat att uppmärksamma bloggens 1-årsdag. Beror nog på att jag har lite tid att blogga numera. Dessutom har min kamera pajat, så jag kan inte skriva min planerade betraktelse över strumpbyxor. Skriva kan jag väl, men poängen var bilderna...
Men: läser nu boken "Kläderna gör upplänningen" av Håkan Liby och fann i den meningen "att syna någon i sömmarna". Har inte tidigare tänkt på hur modemetaforisk den meningen är! I vilket fall är denna bok väldigt intressant och beskriver hur det folkliga modet (i Uppland) utvecklas mellan traditioner och trender.
Lyssna på P1 Mode idag, där modebloggarna Anna & Malin och Eleonore uttalar sig om just modebloggarnas betydelse. Kul!
Susanne Ljung hade en kort utläggning om regeringens slipsval. Just det hade jag planerat ett inlägg kring, men nu får det istället bli en replik till Susanne Ljung. Susanne Ljung har noterat att Fredrik Reinfeldt under hela valrörelsen haft antingen röd eller orange slips och på fotot över alla regeringsmedlemmar har hälften av alla män (som bär slips) en rödaktig slips. Susanne Ljung menar att detta är en ny moderat signal från Fredrik Reinfeldt som är i linje med hans lansering av Nya Moderaterna.
Ingalunda, hävdar jag. Visst minns väl alla över 25 fotot på Jan Stenbeck där han har svagt randig skjorta, hängslen och just röd slips? (Och filmen med Michael Douglas - Wall Street). Röd slips har sedan länge varit en rebellisk alfahanne-signal från finansvalpar. Var den inte smal i läder på 80-talet? (Förutom läderslipsen är det mesta av mitt resonemang taget från Ulla Brücks inledning i boken Påklädd, uppklädd, avklädd.)
Nu har jag ju inte hunnit läsa så mycket på min kurs ännu, men jag uppfattar det som att hur radioreportrarna i programmet talar om hur mode uppstår och sprids, som rätt förenklat. Resonemanget bygger på Simmels teori om att modet sipprar från överklass och nedåt. Som jag uppfattar dagens modeteori så bygger den på Simmels (och Vebblens) teorier, men att man idag ser det mer komplicerat, som en ständig förhandling mellan olika grupper och gränsdragningar.
Programmet avslutades med en intervju med filosofen Lars H Svendsen, författare till en av de böcker jag just läser: Mode. En filosofisk essä. Jag har inte kommit så långt i boken, men av intervjun att döma, så kommer jag att bli rätt förbannad. Jag uppfattar att han gör rätt analys men drar fel slutsatser. Hoppas kunna återkomma till detta.
Det har varit väldigt inspirerande att kunna slinka in på en utställning med jämna mellanrum tycker jag. Men nu är det slut på fria entréer på statliga museer. I gengäld halveras momsen på liftkort, så man får väl satsa på skidåkning under den här mandatperioden?
Läste i Elle att Museum of Modern Art i Boston ska ha stor modeutställning hela vintern - och jag som ska dit om någon vecka - vilken tur! Kort koll på MFA:s hemsida för att konstatera att utställningen öppnar en vecka efter att jag åkt hem...
Men det finns förstås mycket annat att titta på...
I somras gick jag och suktade efter Nanso, men var för snål för att slå till. När denna tunika fanns på Tradera höjde jag liggande bud med en femma och glömde hela saken. Så vann jag! Det var ju inte meningen....
I vintras budade jag hem en fin skotskrutig kappa på Tradera för det facila priset av en Selma. Men så kul var den ju inte... Fast i somras när jag läste om hur "rätt" rutor är i höst, så erinrade jag mig ett inlägg på någon blogg (Linda K, tror jag) där skribenten klippt av ett kappfynd och bara gjort den kortare. En idé att härma kanske? Jag klippte raskt i augusti och i oktober fick jag tummen ur att sy färdigt. Klart bättre.
Mössan fyndade jag i Riga.
När man flyttat runt under hela sin uppväxt och halva sitt vuxna liv, så är det inte precis svampställen som man lyckats samla på sig. Folk skryter gärna på fikaraster om all svamp de plockat i helgen, men blir väldigt fåordiga när man frågar: "Var?"
- Det är bara att gå in i skogen varsomhelst, det finns hur mycket som helst överallt! blir det hurtiga svaret.
P och jag tog bilen och gick in i skogen "varsomhelst". Först var intrycket att "varenda jävla blad gör sitt bästa för att imitera en svamp", som P sa, men sen fanns de bara där...hur många som helst... Coolt.
Först nu läste jag Söndags-bilagan i DN och fann en helsida om Valerie Steele, modeteoretikern som skrivit boken om väskor som jag läser nu. Förra helgen anordnade Centrum för modevetenskap ett symposium med världens främsta modeteoretiker närvarande. Det var ju lite taskig planering att jag var i Riga just den helgen, men jag var så viss över att jag skulle få läsa om detta symposium i åtminstone någon dagstidning. Men har ni sett något i DN eller SvD? Tipsa mig gärna i så fall!
Jag hittar inte så mycket om Valerie Steeel herself heller, men värt att notera är att hon är redaktör för Fashion Theory . Denna tidskrift finns att läsa (kanske låna) på några svenska bibliotek.
Under fotot på Valerie i DN (har hon en akimbo-pose?) står: Valerie Steele fascineras av modevärldens ytligt kreativa briljans.
Ytligt kreativa briljans. Det måste jag nog fundera lite över.
För att koppla av lite i kursläsandet läser jag "Bags: a lexicon of style" som är både intressant och innehåller bilder på alla väskor du inte visste att du önskade dig. Kapitelrubrikerna är Practical, Precious, Status, Luxury och Utility och behandlar väskor ur dessa perspektiv.
Titeln på den kursbok jag läser är inte heller så illa: "Through the wardrobe: women's relationships with their clothes" och kapitlet jag nu läser behandlar unga kvinnor och deras garderober.
Sen en månad tillbaka är vi lyckliga billeasare! Det innebär bl.a. en massa hämtande och skjutsande (vilket var avsikten) och att jag får höra små korta snuttar på radio (bonuseffekt). När bilen är tom lyssnar jag på P1 och när ungdomar är i, blir det annat. Igår lyssnade jag på ett högintressant inslag om getost, som var så god att programledarna var tvungna att smaska i direktsändning!
Häromnatten vaknade jag av att en människa vrålade av ångest, så jag for upp och ut på balkongen. Jag såg en kvinna ragla på vägen en bit bort och skrika. Vad gjorde jag? Slängde på mig kläder och hoppade på cykeln och hojade iväg för att erbjuda hjälp i nödens stund? Nej. Jag gick och la mig igen.
Som straff var sömnen förstörd.
More & More är ett märke som fanns förut i Fantastiska Butiken HighLight i Bålsta. Dock inte längre. Jag blev därför glad när jag upptäckte en hel affär i Riga!
Nu såg jag att de har en online-shop och att kläderna verkligen inte ser speciellt roliga ut... Men jag föll för denna chokladbruna lite skrynkliga kjol.. som passade så fint till min MW-kappa och mina nya familjemedlemmar.
Nej, i verkligheten var det inte lätt att nå fram till de designers som jag kollat in. Istället fick jag ägna mig åt street-spotting. Då kan man konstatera att variationen i Riga är mycket större än i Stockholm. Den enda gemensamma nämnaren tycktes vara skyhöga stilettklackar - jag är full av beundran efter att sett kvinnorna glida fram över kullerstensgatorna!
