För första gången besökte jag också affären Primark, som jag läst om lite här och där. Hysteriskt billigt. Har aldrig sett på maken. Det gällde att verkligen inte tänka "ekologi" eller "fair trade" om man skulle klara ett besök där. Hur är det möjligt att sälja så billigt?
Köpte t-shirt och linne till W och L till priset av en stor stark ungefär. Ett par skor till mig för ytterligare en öl.
(Foto: Kia Gumbel)
Aberdeen är verkligen en grå stad! Nästan alla hus är byggda av grå granit och staden kallas Granitstaden. Det bor ungefär 240 000 människor där, ekonomin blomstrar sedan 30 år av olja. Det går fyra direktflyg från Norge - ingen från Sverige!
Framgångsrik universitetsstad.
Kuperat. Kallt, regnigt och blåsigt när jag var där, men det kan man väl inte lägga staden till last?
Av en av besökarna på konferensen fick jag tipset om att Konstmuseet hade en fin shop med roliga smycken.
- It looks like you enjoy jewelleries! sa hon och pekade på mina ringar för dagen.
Efter en del möda (de stänger 17.00, och en av dagarna kom jag dit 17.01) kom jag dit i torsdags, någon timme innan hemfärd. Visst hade de mycket kul! Jag fastnade för ett par örhängen av Jo Mitchell som kommer från Guernsey. Sedan 1990 driver hon företaget Hotmetal Contemporary Jewellery.
Mina örhängen har formen som på bilden, men är turkosfärgade med en lila plutt i mitten!
Konferensen hade ett verkligt späckat program, men de hade även lagt in ett studiebesök på ett av de lokala destillerierna för den som var intresserad. Jag älskar single malt, så jag hängde förstås gärna med till Glen Garioch och fick en lektion i hur whisky kommer till och sen provsmaka. Glen Garioch producerar 500 000 liter whisky om året och destilleriet sysselsätter 4 personer. Glen Fiddich producerar 6 miljoner liter om året.
Efter provsmakningen fick man gärna handla och jag såg till att få med mig hem en flaska 15 år gammal G.G. till P.
"Delad glädje är dubbel glädje" är mitt valspråk här hemma nu!
I Aberdeen träffade jag två av mina idoler inom biblioteksvärlden: Louise Limberg och Carol Kuhlthau.
Foto av Anna Lundh som forskar på BHS.
Update: Om min presentation har Sheila Webber skrivit i sin blogg!
Sahar halvvags in i konferensen i Aberdeen sa inser jag att jag missat en sak i planeringen. For att fa total oversikt over sin konferenskladsel sa borde man ocksa kolla fargen pa konferensbandet (eller vad det dar tyghalsbandet med badgen kallas?). Pa den har konferensen ar den klargron och jag tycker att det var ok for min del. Den overvagande konferensfargen (deltagarnas kladsel alltsa) ar annars morkbla, men svart och gratt ar ocksa vanliga farger. Da funkar ju de flesta konferensbanden, forstas.
Jag vill dock papeka att jag tycker att man som talare bor ta av sig konferensbandet. Det gjorde iaf jag!
Mitt tema i kladsel ar skandinaviskt:
Mandag: Kjol fran Norge (Bik Bok)
Tisdag: Svenskt forstas, eftersom det var min dag for presentation, Odd Molly-tunika
Onsdag: Finskt, Marimekko-tunika. Kvallen blir dansk i klanning fran NoaNoa.
Torsdag: Formodligen svenskt i klanning fran Lindex!
Jag började planera resegarderoben för mina dagar i Aberdeen, när jag kom på att jag kanske skulle kolla hur vädret förväntas bli. Regn, blåst och ännu mer regn. 8-13 grader.
Jag fick tänka om lite...
Att vi planterat en klematis här, mitt i vildvinet, hade jag helt glömt bort!
Vad hände då med kaprifolen??
Jag har varit nästintill besatt av Tradera en tid och har budat på det ena till det andra. Mycket som varit jättebra och denna klänning var ju precis toppen! Fina färger, rolig modell, snyggt sydd... och så var den FÖR LITEN!
Nu finns den till salu på Tradera igen för den avundsvärda person som är lite mindre än jag...
Cilla från Cillabloggen skickar den här fina bilden där hon poserar i turkos t-shirt med halsband i design från Ruth & Randi!
Jag tycker om turkos, som sagt. En av anledningarna är att det finns så många nyanser där i gränslandet mellan grönt och blått. Igår fick jag ihop en stass i havsgröna nyanser!
Vid kjol från NoaNoa, T-shirt från Gudrun Sjödén och kofta från Cappuccino. Till det ett skärp med silverpaljetter från Friis & co, silverträskor och halsband inköpt i Exeter (Anglo Scandinavian Conference 2003).
I vintras köpte jag den här Nanso-tunikan på Tradera och tyckte den var svårburen och har därför använt den som nattlinne under vintern. Fast det kändes ju lite snopet. Man skulle kunna tro att den färgmässigt är perfekt för min garderob, men det är knepigt med nyanserna ibland. Till blå jeans blev den tam, men nu, till vita jeans och vit kofta, blev den fräsch!
Jag tycker även klarblå capribyxor från Lindex funkar bra (de skymtas till vänster).
Skärp från Friis & co och (nyinköpt från Tradera) ett halsband av Annika Sjölén. Och London-ringen blev perfekt till!
Imorse när jag satt och surfade och tänkte på alla roliga utflykter som jag kan göra på semestern insåg jag att jag hade alla kriterier som krävs för en utflykt: tid, bil, mål och en man att övertala till att följa med och Vips! var vi vid Steninge Slott och på glasutställningarna med Erika Lagerbielke och Josh Simpson.
Å. Åk dit. Det var så vackert, så häftigt!
Erika Lagerbielkes alster kanske det finns chans att se framöver. Jag tyckte verkligen om hennes vaser i graalteknik - mest de som hade simmande figurer i en turkosblå färg och några stora fat som var ljussatta så att mönstret avbildades som ett nytt, eget mönster på bordet... Men Josh Simpson kanske man inte får chansen att se något mer här i Sverige? Jag vet inte hur känd han är med sina sfäriska planeter? Ni ser en av dem på bilden här. Han bygger upp dem, lager för lager så att man betraktar planeten och dess atmosfär såsom varande i en annan sfär...så att säga. Såvitt jag kunde se eller förstå, så fanns ingen kommentar till klimatdebatten, det var bara vackert och fantasieggande.
Vid några tillfällen har jag skrivit om konstnärer som skapar kläder i papper. Vi har Sandra Backlund och Lena Malm och nu gäller det alltså att inte missa utställningen Icon dressed by Annette Meyer på Röhsska museet i Göteborg!
Du kan läsa om utställningen i dagens DN Söndag.
Visst är det intressant att det krävs (?) ett annat material än tyg för abstrahera sig från plagget och se fenomenet?
För ett tag sedan slog jag till på den här sköna tunikan från French Connection. Tunikan har ett slags kamouflage-mönster, kan man väl säga? I sommar hoppas jag hinna läsa Jennifer Craiks intressanta bok Uniforms exposed lite mer ordentligt och sedan kanske återkomma med tankar om kamouflage-mode. Mestadels brukar jag bära denna tunika till vita, snäva jeans men igår letade jag fram mina gamla capribyxor i en färg som var rätt cool i slutet av 90-talet. Gul? Snorgul? Neongul? Hursomhelst; eftersom färgen nästan exakt matchar en av färgerna i tunikan, så får den passera. Värre är det med modellen... Den har raka och därmed lite vida ben som når till vaden (Highwater? Capri? Pirat? Jag skrev "capribyxor" här uppe eftersom det tycks vara korrekta modebeteckningen i år). Hur snyggt är det egentligen på en skala? Och vilken typ av skor ska man egentligen ha till detta?
På bilden ser ni också vit t-shirt från Vila, halsband från Annika Sjölén och örhängen från det där finska märket som man brukar se i Nansos affärer...
Update: Jag kan nu svara på min egen fråga: Vilken typ av skor har man till vida byxor? I Femina 2007:06 är svaret platta skor. (Egentligen minns jag ju att Marina Kereklidou sa samma sak i vintras.) Så mina svarta Docksta var helt rätt, även om jag är missnöjd med färgen. Vid ett hastigt besök på Dockstas hemsida ser jag att det finns bot mot detta problem... (visserligen verkar just färgen snorgult saknas...eller...kolla denna och denna!)
Jag läser i senaste numret av Hemslöjden och blir intresserad av Ingegerd Möller. Till min glädje upptäcker jag en utställning med henne på Bror Hjorts Hus i Uppsala i sommar!
Och sen har Upplandsmuseet en utställning som verkar kul: Indigo - jeans och blå naglar
För någon månad sedan köpte jag ett linne på Monki till L i födelsedagspresent. Det föll väl ut! Idag besökte L själv Monki i Uppsala och var lika tagen av alla snygga och roliga kläder, som jag var.
- Monki är lite som vi tyckte Bik Bok var när vi upptäckte den, föreslog jag L.
L höll med.
Jag har köpt mitt livs första vaxduk. Vaxduk var en av de saker jag aldrig skulle ha, tror jag. Plötsligt, efter år av tålmodigt tvättande av altandukar, har jag fått för mig att vaxduk är praktiskt. Och Retro - inte Småborgerligt. Återstår att bevisa. Svårt var det iaf att hitta en som jag tyckte om. Tänkte slå till på en Marimekko, men när jag hittade denna för en fjärdedel av M-priset, så ändrade jag mig.
För ett tag sedan köpte jag en marinblå skjortblusklänning på Tradera för 29 kronor. Lite väl städad, men snygg i modellen. En utmaning att få den till något kul. Kanske leva ut det städade i kombination med vitt?
Det blev vitt lackskärp med gulrött spänne från HM, skor från fantastiska skoaffären i Bålsta med vita sockor från Lindex, präktig väska från Esprit och halsband i egen design.
Man skulle kunna säga att jag med denna outfit blev min mamma upp i dagen!
På Blås & Knåda fanns förstås mycket att inspireras av. Det var lätt att förtjusas av Agneta Spångbergs mosaikliknande väggtavlor till exempel. Men allra mest intresserad blev jag av Lena Anderssons Raku Relief.
I Modettes reklamnummer som gjordes i samarbete med Levi's läste jag om Levi's nya modell 471 - hög midja och smala ben! Skulle detta äntligen bli en modell för mig? På nätet sökte jag efter den, men fann att den bara fanns i mindre storlekar än jag drar... Nåväl; full av förväntan stegade jag in på Åhléns i Sthlm, fick hjälp av en vänlig expedit att hitta rätt (?) storlek och tog mig till provrummet...
De var perfekta!
Till den något förvånade expediten sa jag att detta kommer att bli alla tanters favoritmodell! Då fick jag svaret att Åhléns förmodligen inte kommer att ta in modellen mer, för den har inte sålt så bra som förväntat.
Jag får väl ta ett snack med Axelssons och DEA...
Igår slank jag in på Blås & Knåda och fick en kreativ injektion! Där var medlemmerna i skyltgruppen i full färd med att färdigställa utställningen Till Linnés ära som har vernissage imorgon, lördag 9 juni.
I sålådor hade de bl.a. lagt små keramikfyrkanter med glaserade blad och här och där hade en keramikfigur slagit rot. Jag tyckte det utryckte en försonande bild av vad vi kan tillåta oss prunka och blomstra i våra rabatter. Själv har jag stuckit ner en kruka som förlorat sin botten (jag glömde den ute i vinter, same old story...) runt en tagetes i min lilla rabatt. Det tyckte jag var roligt.
På Tumba bruksmuseum finns en utställning av Lena Malm som heter Papperskollektion:
I några inlägg har jag skrivit om mina kjolar från norska Bik Bok. Jag upptäckte märket för tre år sedan, tror jag, i Västerås och blev alldeles tagen av alla färgglada och roliga kläder. Under Biblioteksdagarna i Karlstad inhandlade jag kjolen här och senare samma år i Göteborg, under Gothia Cup, gick L och jag fram och tillbaka och provade och jag slog till på den här. Kjolarna har varit i god kvalité.
Men sen... Sen har Bik Bok bara varit skit, tycker jag. Ok, att de inte har kläder som tilltalar mig, jag ingår ju uttryckligen inte i deras målgrupp, men hela stilen är nu tråkigare, blaskigare och trashigare. Synd på en sån fin ärta.
Ju mer jag tänker på det: hur sjutton ska det gå till? Jag förmodar att jag måste skriva ett Tjänsteärende till Nämnden, men hur ska det formuleras...? Eller ska jag formulera det som ett Projekt...I Syfte Att...vaddå?
Försök till Alternativ Driftsform?
Tricky. Very tricky.
Turkos är en av mina absoluta favoritfärger. Mitt rum har turkosa väggar med lila lister, men att kombinera de färgerna på kläder kan möjligen kännas lite för mycket vissa dagar. I vintras blev jag väldigt förtjust i kombinationen turkos och grått och tänkte kombinera det idag, men ljusgrått, som den tilltänkta kjolen, blev verkligen blaskigt ihop med turkos. Det fick bli den här op-inspirerade kjolen från Vero Moda istället. Tröja från Gudrun Sjödén, skor från Björn Borg, skärp från Lindex och så leggings från Ellos. Jag har letat efter turkosa strumpbyxor utan framgång. Tveksamt hur snyggt det är med leggings egentligen, men ibland får man bita ihop! Halsband, present från P. Och så den turkosa manchesterkavajen från Vero Moda, vilket var tur, för på mitt arbetsrum var det kallt idag, konstigt nog.
Idag fick det bli tema vitt och guld. Vita byxor (Gina Tricot), tunikaklänning (Lindex), skor från Panos Emporio, Kalevala-smycke i brons och väska som jag sytt om handtaget på, så att jag kan ha den hängande tvärs över mig (vad heter det?).
Jag gillar lime. För några år sedan hade Vero Moda smalspåriga manchesterkavajer i starka färger. Eftersom jag drabbades av vankelmod köpte jag både en i lime och en i turkos. Det har jag inte ångrat!
Här ser ni den i lime tillsammans med kjol från Bik Bok, svart t-shirt, skor från Amsterdam , svarta strumpbyxor och halsband från Karlstad.
