Ivriga läsare av bloggen har mailat mig för att få klarhet i den stora frågan: hur går kampen mot ogräset?
Ja. Till alla undrande kan jag svara: det tar tid. Roundup ska penslas på varje blad som sedan ska verka (inget regn ska falla - bara det!) och efter 5-10 dar kan man skönja resultat. Detta gör att jag med allt större ängslan går ut i vår plätt och betraktar en slags utdragen dödskamp.
Och känner mig som en Duktig Radhusbo?
Idag planterade P två stycken klematis eftersom den gamla + kaprifolen dött. Och eftersom det är Mors dag fick jag välja film. Det blev Proof med Anthony Hopkins, Gwyneth Paltrow och Jake Gyllenhaal. Filmen bygger på en pjäs av David Auburn som fick Pulitzerpriset 2001. Klart sevärd.
Senaste lånade boken heter Accessoarer - pricken över i. En bok med flera kul tips och en hel del som man snabbt bläddrar förbi. Jag, som nu tagit tag i mina gummisnören från Barcelona, fick i alla fall lite inspiration. Nu gäller det att ladda inför Konstrundan!
I Amsterdam förälskade jag mig i dessa skor från Camper. Fast just då sa förnuftets röst att jag inte behövde ett par väldigt udda och speciella skor till. Just nu undrar jag om jag fattade rätt beslut? Den uppmärksamme ser att det finns möjlighet till e-handling...
Men är det kanske så att det finns en återförsäljare i Stockholm?
Update: Japp, det finns återförsäljare i Sthlm, men även i Göteborg där jag kommer att befinna mig under 2 timmar nästa fredag...
Någon som minns hur det var att vara 14 år och ha en mamma som inte fattar någonting, en mamma som gör allt för att förstöra ens liv och som vägrar att lyssna på ens argument?
Den mamman är jag nu.
Associationsbanan är inte helt klar, men jag tänkte i alla fall på Hans Alfredsons och Tage Danielssons text:
När man ser på hur barna växer upp och står i,
kan man undra om barna nånsin får det som vi,
om det finns jobb, om det finns mat, om det är drägligt där dom bor
finns det får och kor, och vatten och luft?
1. Kan dom sola sig gratis, finns det blommor och blad?
Har dom fläsk och potatis, kan dom ta sig ett bad?
Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl,
men man hoppas att barna ändå får ett glas öl!
När man ser på hur barna.....
2. Får dom döttrar och söner, har dom dragspel och vals,
har dom kvar bruna bönor, har dom någonting alls?
Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl,
men man hoppas att barna ändå får ett glas öl!
Nicci Gerrard är ena halvan av författarduon Nicci French som nu kommit ut med en egen bok - Kärlekströst, som jag mer eller mindre stäckläst idag. Skönt att ligga i soffan och lipa över en sorglig bok. Men nu när den är utläst undrar jag vad sensmoralen var? Att barn tar musten ur kvinnor så att männen tappar lusten? Eller att man minsann inte ska tappa bort sig själv där någonstans mellan blöjor och kräks? "Jaget" i boken märkte inte ens att det hände, men i efterhand är hon glad över att mannen lämnade henne för då märkte hon att hon tappat bort sig själv och fick chansen att hitta tillbaka till sig själv....
Jamen. Vafan?
Jag stickade klar koftan, men den blev verkligen inte bra. Den såg så cool ut i affären, men på mig var den en katastrof. Så idag drog jag ett djupt andetag, sprättade alla sömmar och repade upp den.
Vad ska jag göra nu?
Igår kväll avslutade jag Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Jag började läsningen med stor entusiasm för en och halv vecka sedan. Tyckte att den var genial, med en speciell, lätt sagolik ton och med flera historier som vävdes in i varandra. Dessutom roliga personbeskrivningar. Men efter 200 sidor var jag ganska less. Sen fick jag liksom acceptera att det inte var en höjdarbok utan bara en i mängden och då blev den lite spännande igen och sista 100 sidorna (av 479) blev mer eller mindre sträcklästa. Visst: spännande underhållning. Inget mer. Känner mig precis lika grinig som Mats Gellerfelt.
Vi besökte en diamantfabrik också. Och kom till designaffären nr 1, Van Ravenstein där man kunde dregla över alla urtjusiga (fast löjligt dyra) kläder. Jag fick en inbunden bok med Dries van Notens vår och sommarkollektion 2006 av affärsinnehavaren och höll på att falla henne om halsen av lycka! Vi gick på PC Hoofstraat. Vi åt gott och billigt på thairestauranger, köpte fruktsallad som take-away (en strålande idé - finns det i Sverige?) och...har jag glömt något, Daniela?
En fantastisk resa. Helt enkelt.
Några tips:
Jodå. Det blev ett par skor också. När vi kom till den andra Dr Adam's-affären och de hade denna sko i min storlek, till 10% rabatt och det var sista paret, så såg jag faktiskt det som ett tecken på att jag skulle köpa den!
Lite Mimmi Pigg-stil?
Amsterdam har mer än konst, skor och handväskor - öl till exempel! Vi besökte Ölkungen som hade 950 olika ölsorter i lager! Man skulle kunna tänka sig en stor flashig butik, men det var "ett hål i väggen" på en tvärgata. Killen i butiken hade läst svenska för 17 år sedan och var mycket vänlig. Jag hittade mitt favoritölglas som man ska dricka La Gauloise med som jag inhandlade + två flaskor av denna sort plus några flaskor av öl från Amsterdam. Och så säger en del att det inte är fysiskt krävande att shoppa!
Måndag förmiddag ägnades åt Van Gogh-museet som var lika fantastiskt som väntat. I shopen köpte jag denna väska och flickan i kassan höll med mig om att jag därmed sammanfattade två höjdarmuséer!
Någon Van Gogh-favorit? Kanske den här, eller den här eller den här!
En av förhoppningarna med resan var att jag skulle hitta en klänning och redan på lördageftermiddagen spanade jag in den här i skyltfönstret till Cora Kemperman. Efter handväskemuseet åkte vi dit och jag provade och föll! 
Att ärmsluten och fållen längst ner liksom övergår i batik tyckte jag var pricken över i:et. Det tar bort lite av den tantiga image som annars skjortblusklänning har, tycker jag.
Ja, så var det dags för Handväskemuseet! Det låg i en villa i en välmående förort till Amsterdam. Två mycket vänliga och rara damer tog hand om oss och berättade om museet som bestod av tre våningar med några hundra (?) handväskor. Översta våningen gav en historisk exposé, mellanvåningen visade exempel på handväskor i olika material och på nedersta våningen fanns art nouveau-väskor. Stora delar av samlingen fick inte plats och därför var damerna jätteglada över att kunna berätta att museet ska flytta in till centrala Amsterdam vid årsskiftet där de, förutom ett mer lättillgängligt läge, också får mer plats.
När vi berättade att vi sett utställningen Content på Kulturhuset i Stockholm och därefter bestämt oss för att besöka museét blev de förstås mycket stolta.
I shopen sålde de väskor av bl.a. Hester van Eeghen som var hur fina som helst men tyvärr bortom vår ekonomiska horisont. Dagen därpå gick vi förbi hennes affär i Amsterdam och såg ännu finare exempel där...
Andra dagen inledde vi med besök på blomstermarknaden. Vädret var kallt och ruggigt så det värmde att se alla vackra blommor. Ett gäng tulpanlökar kom med hem. "Hem", förresten så var hotellrummet lite av en besvikelse, till en början. Tre, otroligt branta trappor i en väldigt sunkig miljö ledde upp till det kala rummet med oöppningsbart fönster, inrökt och ev. parfymerat för att "pigga upp det". Vi blev lite sänkta till en början eftersom det inte var så himla billigt. Men efter ett par hysteriska fnitteranfall över klädskåpet som fallit isär, elsladdar som låg som atrapper på golvet (för att ge sken av att andra lampor än taklampan fungerade) och sängbenet som vek sig när man satte sig på kanten så blev vi mer och mer försonande. Det var rent, personalen var vänlig, vi sov gott och frukosten var ok! Vad kan man mer begära?
En helg i Amsterdam!
För Daniela var det tredje besöket men för mig var det första besöket i Amsterdam och jag är alldeles tagen av hur fint det var, mysigt och lugnt - alla verkade ta det så lugnt, det gick liksom inte att gå ens i rask takt! Spårvagnarna, däremot, gick ofta, så ingen sprang hysteriskt för att hinna med den som stod inne just då.
I lördags eftermiddag, första dagen, åkte vi kanalbåt. Därefter började vi vår inventering av skoaffärer!
Och KLM, flygbolaget, höll tiderna, var jättetrevliga och bjöd på vin!
Sonen går in för Beach 2006. Det styrketränas och solas (när den visar sig).
Jag tror jag snarare ligger i för Bitch 2006. Egentligen trodde jag att jag var en snäll dam, men efter 15 minuter med en försäljare som säljer ordinära kontorsprodukter är jag nog närmare målet som satkärring.
Häromdagen köpte jag amerikanska ELLE accessories och bekantade mig för första gången med märket Urban Outfitters. Jag blev lite intresserad av några klänningar, men...? Någon som har erfarenhet av storlek & kvalitet och shipping från USA?
Jag kanske får vänta tills Bostonresan i höst.
Är det så att vissa ord rymmer en maktstruktur bara i ordet? Jag har funderat en hel del på ordet "pyssel" (även då förstås verbet "pyssla") - är det en liten, liten klang av nedlåtande, förringande och oviktigförklarande i det?
Tänkte på vad de diskuterade på Kunskapskanalen häromdagen: om kvinnlig makt och kläder. Det finns ingen historisk tradition av kvinnor vid makt. Därför ingen kvinnlig maktklädnad. Kvinnor tar över männens maktsymboler när de hamnar i maktställning. I programmet tog man upp Rice från USA och den tyska kvinnan (nu har jag glömt hennes namn). Båda hade gärna dräkt med kjol förut, men nu har de gått över till att ha byxa. Färgmässigt ska man förstås hålla sig till svart, grått, marinblått och ev. brunt. Man kan gärna, som kvinna, kombinera med rött. Gudrun Schyman framhölls som exempel på kvinna som klädde sig med ett "korrekt maktspråk" men ändå lyckades hålla en kvinnlig linje (med en röd scarf mjukt lagd runt halsen).
Min spaning blir nu att kolla in kvinnliga chefer - jag ska snart på rektorsmöte, så det blir kanske snabb rapport! Eftersom jag själv är chef har jag börjat lite navelskådande: jag har ofta kjol och starka färger. Betyder det att jag inte har makt?
Idag har jag varit hos doktorn som har intygat att jag är frisk. Förhoppningsvis får jag nu behålla min högre körkortsbehörighet i 10 år till. Den här undersökningen kändes inte så värst vetenskaplig. När hörseln skulle kollas så höll jag för vänster öra medan doktorn satt med ryggen till och viskade:
- Nietzsche.
- Sartre.
Det gick fint. Dags för nästa öra. Och då blev doktorn lite mer nationalromantisk och viskade:
- Selma Lagerlöf.
- Verner von Heidenstam.
Det gick också bra. Blodtrycket kollades. Lite kläm på magen, samt att jag fick böja mig framåt. Det klarade jag också.
Så jag är frisk helt enkelt.
Jag hoppas detta inlägg känns betryggande för alla er som åker buss varje dag!
I februari suktade jag efter Vagabond-trätoffeln. Idag såg jag den äntligen i butik och provade förhoppningsfullt. Men den var oskön!
OK då. Jag hade väl ett par skor som uppfyller flera av kriterierna, men ändå är det något som liksom är fel...
Kunskapskanalen hade ett intressant program idag om makt och kläder. Tyvärr lyckas jag inte se om programmet går i repris. Kekke Stadin, som jag tidigare refererat här i bloggen var en av gästerna. Fredrik Sahlin var programledare. Relativt okunnig - vilket väl är "rätt" - men i alla fall inte nedlåtande. Kul var hans undran över mode: man vill liksom visa sin individualitet samtidigt som man vill höra ihop, vara modern - en slags kollektiv individualism?
- Man vill kommunicera med dem man vill tillhöra, svarade (ungefär) Maria Geber.
Om det går försöker jag få till en litterär touche på tillvaron. Ibland får man hjälpa till lite...
Igår var det dock lätt. På födelsedagskalas hos äldsta kompisen blev jag bjuden på Fundador Brandy, enligt uppgift Hemingways favorit. Jamen, då måste man ju smaka grundligt och eftertänksamt.
Update: Måste förtydliga här att "äldsta kompisen" betyder att vi varit kompisar väldigt länge, inte att hon är så gammal...bara två månader äldre än jag...
Förutom skoskav på flera ställen har jag ett delikat problem: jag har inga skor att sätta på mig. När jag (tanklöst) sagt detta har det himlats med ögonen och fnysts i näsan, men det är sant! Jag saknar ett par nätta svarta vårskor som klarar 4 kms promenad. Som funkar till kjol, till vida linnebyxor och till typ highwaterbyxor.
Finns sådana?
Jag ser verkligen fram emot Viktor & Rolfs samarbete med HM! Jag tycker de gör så kul kläder, men om det blir något för mig är en annan femma.
Kanske kan man kolla in lite av deras design i Amsterdam?!
Min syster har varit på besök. Vi har gått igenom delar av garderoben. Hon är den ärliga rösten och efter mycket resonerande så lämnade jag tillbaka klänningen.
Istället hittade jag tre linnen!
Dessutom kunde jag kränga två felköpströjor från G.S. till syrran!
Igår fyllde L. 14 år! Och plötsligt var det dags för kalas igen! Under många år har det varit "fest" eller "party" eller "disco" eller "tjejmiddag" och ABSOLUT INTE KALAS! Därför kändes det väldigt trevligt att göra tårta, arrangera fiskdamm och titta på när de hoppade hopprep igen.
Och den som vet hur tretton stycken fjortonåriga flickor låter när kalaset är på topp förstår precis!
Lika delar ogräs och stickning idag. Egentligen är det väl fel tid för mohairgarn, men det är så kul att sticka ihop med effektgarnet som jag hittade på ICA i Grums igår.
När det gäller ogräs kan man undra vilken underliggande plan kirskålsguden har - ta över hela planeten?
Syftet med resan med SJ var att följa med pappa till audiologen. Pappa har alltid varit halvdöv, men nu när han nästan är helblind har dövheten blivit ett handikapp, om uttrycket tillåts. Att därför få vara med när pappa testade hörapparaten och inse att han HÖRDE var stort.
På väg ut till bilen visslade pappa upprymt på "Upp till kamp"!
Ja, jag aviserade ju att jag skulle göra en "inre resa" med hjälp av SJ. Jag vet inte precis. Det blev mest gäsp, kvällstidning och Dagens Industri (Just nu-biljett i första klass var billigaste alternativet och i första klass får man gratis tidningar!) och vid byte i Hallsberg var ankommande tåg försenat så jag kände mig manad att kolla utbudet. Både skoaffär och väskaffär farligt nära stationen. Men, som tur var, helt ofarligt utbud.
I väskaffären längst in, undangömt fanns några stråväskor, men då kom jag ihåg att jag har en rätt OK som jag köpte i Exeter (eller stråväska kanske inte är rätt ord?)
Sonen har prövat att prenumerera på kalsonger. I följebrevet står: "...levereras direkt hem i brevlådan och de tidsödande och tröttsamma besöken i olika affärer är ett minne blott."
- Tröttsamma!
Just där skrattade L. och jag till, i fullständigt samförstånd!
Handarbete sjunger ju långsamhetens lov. Ibland lite ofrivilligt. Till det här projektet tappade jag först bort virknålen och när en ny var köpt kunde jag inte hitta själva virkningen! Nyss kom jag på vilket "smart ställe" jag valt denna gång...
Imorgon blir det "den inre resan" med SJ i 4 timmar. Endast jag och min virkning och Håkan Nessers senaste. (Jag är lite orolig för att konceptet spricker i och med bokvalet. Kanske bäst att gardera sig?)
Vad blev flipp och vad blev flopp av vinterns inköp? Här är hela listan!
Flipp
Ballongkjolen
Vinterjackan från HM
Skunk Funk-kjolen
Kjol, egen tillverkning
Kjol, egen tillverkning
Piratbyxor
Lindex-kjol
Fornarina-klänningen
MW-kappan
Kjol, egen tillverkning
Omlottklänning, egen tillverkning
Varken-eller (kunde kanske ha kvittat?)
Kjol, HM
Kofta
J.L. tunika (linne?)
Svart Vila-skjorta
Flopp
Stansad kjol
Piratbyxor, Lindex
Tradera-kappa
Vit Vila-skjorta
Vita HM-shorts (fast de kan ju hamna på kategorin under här...)
Osäkert - säsongen inte riktigt inne... (eller så vågar jag inte erkänna flopp)
Svart-vit-randig långärmad från G.S.
Turkos tröja från G.S.
Apelsinfärgad tröja från G.S.
...i en och samma bok? Hm. Kanske bud på ett inköpsförslag?
När jag hittade boken och bloggen, så hittade jag också det här mönstret. Påminner om den Gagga gjort, fast Gaggas är finare.
På flera bloggar presenterar man nu listor där Ebbas basgarderob jämförs med den egna. Och då skulle jag vilja dra till med en förkortning jag nyligen lärt mig: WTF!
När blev Ebba normen att jämföra sig med?
Nä, nä nä. De bloggare som jag sett publicera listor (tex. Mel E, Linda K, Polly och Maria) har alla mycket roligare, finare och personligare garderober än vad Ebba verkar ha!
På gymnasiet kom jag och en kompis en halvtimme försent till en filosofilektion. Vår ursäkt var att vi varit på stan och att det tagit mycket längre tid än vi tänkt, att gå tillbaka till skolan (min kompis gick på kryckor). Filosofiläraren (som förmodligen tänkt mycket kring begreppet "tid") accepterade genast vår ursäkt med kommentaren:
- Så kan det bli ibland.
Just den här situationen mindes jag idag när min son skulle förklara att han egentligen kom hem klockan 1, som vi kommit överens om. Det vara bara det att x, y och z också hade hänt så därför kom liksom kroppen hem först 2.15.
I detta läge bestämde jag mig för att tacka Tonåringarnas speciella skyddshelgon, som såg till att x, y och z inte innebar något hemskt, och bara svara:
- Så kan det bli ibland.
