Varför är det så tyst?

"Varför är det så tyst?" är Love Jönssons rubrik på den sista artikeln, som jag tänker skriva om, i boken Re:form. Love Jönssons fråga utmynnar i ett påstående om att konsthantverkare måste bli bättre på att uttrycka sig. Den underliggande kritiken handlar förstås om en generell okunskap kring konsthantverk öht - det mesta som skrivs är plattityder; smyckets förhållande till kroppen; förhållandet mellan lera och glasyr osv. Love Jönsson menar att på objekts- och projektnivå har konsthantverket utvecklats, men nu gäller det också att samtalet omkring tar fart. Love Jönsson menar att konsthantverkarna inte kan vänta på att någon annan börjar prata.
Kanske hänger det ihop med konsthantverkarnas självbild: "bohemisk livsstil och en vagt definierad känsla, gärna med hemort i magen, för att skapa innehållsrika verk och utställningar."

En annan artikel av Love Jönsson kan läsas här.

Mina inlägg om boken Re:form hittas här, här, här och här!
Nu ska jag övergå till att läsa min kurslitteratur! Vad sägs om titeln "Klädd i drömmar"?