Ett steg till: kanske till silversmide

Ja, som sagt, mycket tankar om lärande blir det på Smyckelinjen. Jag har tyckt att det varit så lagom kul att smida och mest har det berott på att jag inte alls förstått. Jag fattade det här med att hålla hammaren åt olika håll så drev jag materialet åt olika håll, men sen fattade jag inte alls hur jag skulle göra för att forma själva halsringen.
- Du ska slå här.
Ja. Då gjorde jag det. Och sen gick jag och frågade.
- Du ska slå här nu.
Då gjorde jag det. Men fattade ingenting. Till slut förklarade fröken varför jag skulle slå här eller där. Jag kan inte förklara det med text, men det var ungefär samma känsla som när jag lärde mig vindsurfa och förstod vad som hände när jag förde seglet åt olika håll. Vindens "tyngd" hamnade på olika platser på seglet och på så sätt styrde jag brädan. Lite samma med smidandet; genom att hamra på vissa ställen så förlänger man silvret just där och biten rätar ut sig lite längre fram. Plötsligt var det lite roligare att smida! Och vips var formen där! Nu ska jag fila och smärjla under veckan så att jag blir klar nästa fredag.

Det är inte säkert att man kan för att man förstår, men förstår man inte är det väldigt svårt att kunna.