Om livet
Valborg och första maj firades hos pappa i Grums. Det öra han hör lite med, med hjälp av hörapparat, hade korkat igen med vax så han hörde bara om man skrek för full kraft in i det. Enligt uppgift kunde vårdcentralen inte spola örat. Kan det handla om miss i kommunikationen eller är det verkligen så? En dos revaxör lättade upp läget något och efter något glas vin, så gick det mycket bättre med det mesta. Och när nu de två gamla beslutat sig för att flytta från villan till en lägenhet, så påbörjade vi röjandet av grejor. Pappa har inte så mycket, men böckerna ville han inte flytta med (han är ju blind också...) så med i bilen hem kom 18 kassar böcker som jag idag ska sortera - och slänga de flesta.
Jag tänker: hur vet man om man har en normal ålderskrämpa eller något som ska åtgärdas? Pappa är blind som följd av starr. Visst borde man gå till doktorn en gång om året och göra en slags tusenmilaservice?
Jag tänker också att man måste börja rensa i förråden i tid. Ska man kanske gå på träningsläger för att bli minimalist?
1 kommentar:
Jo, man ska börja träna i tid. Efter att ha varit med och tömt ett dödsbo är jag ännu mer förvissad än tidigare. Om att man ska röja i sina vindsskrymslen medan man fortfarande orkar gå upp till desamma. Åtminstone det.
Skicka en kommentar