Tur i Värmland III

Så var det dags för Arvikafestivalen! Tyvärr så vräkte regnet ner stora delar av kvällen vilket nog tog lite på entusiasmen hos de flesta av oss. (Jag var förstås outhärdligt nöjd över att ha packat ner både regnställ och gummistövlar. Alla hade inte gjort det, om man säger så.) Jag var glad över att vi inte tältade, jag hade inte ens mitt Kulturtält på mig!
Min stora behållning blev Patrick Wolf vars inlevelse på scenen ingen kan klaga på! Under låten, när han lättade ytterligare på sin lätta klädsel, passade han på att stoppa ner en mikrofon i kalsongerna - sände live därifrån s.a.s. (jag kunde inte höra något speciellt). Bandet bestod bl.a. av fiol och kontrabas. Jag kan inte redogöra för musikstilen - men roligt var det! Musikaliskt var Tingsek bästa behållningen, Svenska Akademien var bra men Magic Numbers en besvikelse. Slätstruket och trist. På skiva är de bra, men live...nä...tacka vet jag Patrick Wolf!

Sen: Jag hade förstås öronproppar hela tiden. De flesta hade öronproppar - så VARFÖR har man så hög volym??
Och hade det inte regnat så förbålt hade jag nog kollat lite mer ordentligt på ståndet med de fina kjolarna.