Moralpanik, eller?

Jag ska snart åka iväg för min sista föreläsning för i år och började därför titta lite på mina anteckningar från förra veckans föreläsning, som handlade om Konsumtion av kosmetika och hölls av Johan Söderberg. Han pekar på att vid införandet av t.ex. kort hår för kvinnor, läppstift och nagellack så följer samma mönster; en sorts moralpanik över att kvinnorna förlorar sin kvinnlighet å ena sidan och å andra sidan blir alltför lättsinniga och erotiskt tillgängliga. Ulla Brück kommenterade sedan föreläsningen och menade att utveckling tolkas olika beroende på var man befinner sig. I efterhand har vi nu uppfattat motståndet mot kosmetika som moralpanik. Kommer vi att se det på samma sätt om 30 år när vi betraktar reaktionerna mot sexualiserande underkläder för barn?
Jag kan rekommendera Johan Söderbergs bok "Röda läppar och shinglat hår".

Dagens föreläsning har rubriken "Teorier om varukonsumtion".
Ska jag till slut förstå mitt eget shoppande?
Jag är laddad!