Släktforskning en riktig hype?
Igår bjöd jag in den tredje (3:e) släktforskargruppen till biblioteket! Är det så att intresset ökat eller är det så att de upptäckt biblioteket? Sedan någon månad har vi också Genline på en dator och vid den ser vi nu människor i alla åldrar som kämpar med att förstå vad som står i skrifterna. Det är kul!
Igår hjälpte jag också en liten kille (4½ år) som var jätteintresserad av tåg. Hans mamma ville komplettera fackböckerna med lite skönlitterära berättelser. Då fick jag användning av handboken Barnbokstips eftersom ämnesordsindexeringen ännu inte fungerar till fullo. Dessutom tänkte jag återigen där jag hastade mellan katalogen, olika författarnamn och underavdelningar varför vi inte har delat in våra böcker i just sådana teman som Tåg. Och varför har vi så få leksaker? Om barnen får leka på biblan och sen låna böcker som handlar om det de lekt så blir boken ett sätt att hjälpa barnen att klä sina upplevelser i ord - ett språkutvecklande förhållningssätt?
2 kommentarer:
I andra länder är det betydligt vanligare med leksaker och sysselsättningshörn. Kulturborgarrådet i Stockholm, gjorde ett uttalande i samband med att nya Rum för barn ska öppnas. Han har 2 tvååringar och en fyraåring och tyckte att det inte gick att släppa lös dessa på ett vanligt bibliotek men att det skulle fungera på Rum för barn. Vad är det för ställen vi har där barn inte kan vara. När det gäller avdelningar så har väl alla som börjat dela in litteraturen på tvären har hamnat i svårigheter. Är spårvagnar tåg och är tunnelbanetåg verkligen tåg. Ska vi ha en avdelning Rälsbundna fordon. Ska böcker om dressiner stå här? Man kanske kan samlas vid jul och nyår och lista de 100 just då vanligaste ämnena och så flyttar man om och får beståndet tidsbundet. Risken är att det blir stora övriga avdelningar./Krister
Jag tycker du är något väldigt viktigt på spåren (hö, hö) där: var gör vi av alla böcker om dressiner??
Och jag är helt klart för att vi träffas vid jul och nyår!
Skicka en kommentar