Dagens: vattenläcka
På grund av en känsla av plikt och samhällsansvar så har jag tagit på mig uppdraget som ordförande i vår samfällighet. Frågan är om det gagnar samfälligheten? Imorse kände jag mig t.ex. inte speciellt rustad att ta itu med problemet med sönderfruset rör i gemensamma tvättstugan.
4 kommentarer:
Jag är "längorepresentant" och känner inte alls för att ta itu med de flagnande fönsterlisterna eller kolla upp vilka som vill ha jord till omplantering eller skriva ut sommarlistor för att vi ska kunna "grannsamverka" (eller vad sjutton det nu heter). Varför tar man på sig dessa uppdrag? Kan egentligen inte tänka ut en mer olämplig person. Inte lider jag i tysthet heller utan beklagar mig hela tiden. Nu också i din blogg!
K.
Jag har lånat Ellinor Ostroms bok "Allmänningen som samhällsinstitution". Kanske svaret på din fråga finns i där?
Fö får du gärna beklaga dig!!
Enligt uppgift från garvade föreningsmänniskor som framgånsrikt lett stora kampanjorganisationer och bångstyriga massrörelser på rätta vägar finns det inga tyngre uppdrag än de i bostadsrättsföreningar, vägföreningar etc. Det är där de verkliga utmaningarna finns, det värsta hatet, de svåraste konflikterna, de största frågorna. Bäva inför vad du givit dig in på!
Då har jag alltså kommit ganska lätt undan eftersom jag är inne på mitt fjärde år och definitivt tänkt sätta stopp efter fem!
Min största lärdom hittills är att jag nu förstår skillnaden mellan dagvattenbrunn och avloppsbrunn.
Skicka en kommentar