Humor och konsthantverk

På Textilmuseet såg jag ett par broscher som var gjorda av tjock-mjukplast-förpackningar. Geometriska former. Kompletterade med broderier, pärlor och lite spretiga linnetrådstofsar. Jag tror ni ser det framför er?
- Lite Kulturtantsvarning, va? frågade jag M som var med mig på besöket.
- Ja, men en kul idé, tyckte M.
Och just det. Ofta står jag och tittar på konsthantverk eller återvinningsslöjd och tänker "Kul!" eller "Fiffigt!" men samtidigt är det fullständigt omöjligt för mig att bära. Det är något korrekt roligt över det hela som gör det skittråkigt. Men det är ju en kul idé.
Sen är det en annan sak med återvinningsslöjd/hantverk som känns problematiskt. Kanske har ni sett de där väskorna som är ihopsydda av krämpåsar (tror jag det är). Färgstarka och fina. Återvunnet = korrekt. Men hur kul är det att gå runt och skylta med onödiga förpackningar för förkastliga varor?
Ni har säkert sett lampan som är gjord av Chiquita banankartonger. Ser jättekul ut! Varit på flera utställningar. Antar att konstnären tänkt det som en replik i klimatdebatten. Antar att Chiquitas marknadsförare gnuggar sina händer.
Själv samlar jag sen flera år på Pucko-lock (skicka gärna)för att göra en väska av så småningom för just det, tyckte jag var en kul idé - en puckoväska till ett stort pucko, men tveksamt egentligen, va?
Utmaningen för mig, tycker jag själv, är att grunna över hur material som finns runtomkring mig och som skulle ha kastats kan användas till något som känns...kul...är snyggt...och ska väcka ha-begär hos andra!