Delad glädje...

Ett verkligt snyggt armband har jag fått av Theo, 3 år, som med armbandet ville understryka att det är kul att ha sällskap med mig till dagis. Det är ömsesidigt! Det var ett tag sedan man hade sällskap av en som pratar oavbrutet, glatt och mycket engagerat sådär 7.30 på morgonen. Sist hejdade sig Theo mitt i mening, tittade sig runt på den nattsvarta morgonen och alla lysande jullampor och undrade:

- Är det kvällen?

- Nej, vi måste leka en hel dag innan det blir kväll och vi får gå och lägga oss, sa jag, något tagen av sanningen i mitt eget svar.

- Ja, just det! sa Theo nöjt.