Häromdagen fick jag ett MMS med erbjudande om en vintage yllekappa! Sändaren tyckte att den skulle passa väldigt bra till boken Mäta och Väga. Det gör den verkligen! Till all lycka passade den i storlek på mig också! Klänningen/tunikan som jag har under kappan är från Rodebjer. När jag var i Halmstad häromdagen och pratade om boken invigde jag de fina kängorna från Minimarket, men nu väntar jag och kappan på nya inbjudningar!
I höstas kom det nya stora svenska praktverket Yllebroderier - Berättande folkkonst från Norden. På bokmässan stod jag och bläddrade i den och inspirerades till att köpa ett yllebroderikit, som Hemslöjden också sålde i sin monter. Jag har nu broderat ungefär hälften av detta jättelilla broderi och måste säga att min beundran för de broderier som beskrivs i boken ökat enormt! Jag har nog så smått bestämt mig för att broderi inte är min grej, helt enkelt. Fast häromdagen fick jag boken Karins broderier i min hand och fick där en annan ingång till broderiet; några genvägar, några klargörande förklaringar, några mönster i varierande svårighetsgrad att kopiera. Sista ordet är därmed inte sagt!
Man kanske kan undra lite om man kollar på de inköp jag gjorde på Bokmässan:
Inte en enda bok.
Däremot har jag lagt en mängd beställningar i mitt lokala biblioteks katalog. För såklart fick jag massor av intressanta och roliga lästips. Idag har jag t.ex. läst Snurran städar!
Helt uppenbart behövde Sverige ett Afrikatema på Bokmässan. Det var pinsamt hur unket och etnocentriskt flera seminarieledare närmade sig ämnena för sina seminarier.
Boken som jag slitit mitt hår över i två år finns nu tryckt och klar! På torsdag och fredag ska jag presentera den på Bokmässan.
Idag bakade jag en kaka för att fira!
.jpg)
Jag borde variera mig, men jag orkar inte, det blir repris. Dagens får bli en närbild på fina Rodebjer-stövlarna.
Jag håller på och läser en riktigt sorglig ungdomsbok nu som heter "Om jag stannar". Dumt nog gick jag och la mig för sent igår så jag orkade inte läsa klart den. Och läsa snyftare på pendeln är uteslutet; det känns alldeles för privat. Nu när jag är förkyld är jag dessutom extra lättrörd. På flyget hem från Dublin satt jag med tårar i ögonen över en artikel i Filter om Marcus Samuelsson!
För två år sedan var jag i Eskilstuna och tittade på Britt-Marie Christofferssons utställning Stickning - ett hantverk att utveckla. Jag försökte komma med på en workshop också, men det var förstås fullbokat. Utställningen var himla inspirerande men tyvärr kom jag inte till skott med något speciellt ändå... På Bokmässan såg jag B-M C i en monter och boken med samma namn som utställningen och nu har jag lånat den på biblan! Och...nu!...ska jag sätta mig och testa ett av mönstren som visas i boken!
.jpg)
Nu är Bokmässan över för min del! Två intensiva dagar. Jag hade mina åtaganden på torsdag och även om de var utspridda över dagen var det ungefär vad jag hann med. Det jag var mest nervös över hade jag direkt på förmiddagen. Jag satte min snygga väska synlig framför stolen, så att lyssnarna ändå kunde tänka att de fått se en snygg väska.
Det blev outfit nr 1 och jag kände mig bekväm i den och min nya frisyr. Jag är oerhört lättad över att torsdagen är över och att jag inte kräktes på scenen.Typ.
Strax innan inslag nummer två hann jag hälsa och lyssna på Annaa och Evis i ett intressant samtal kring konsumtion.
På fredag fick jag tid att strosa runt, men satt mest i SVT:s monter; lyssnade på Anneli Jordahl, Fredrik Strage, Gellert Tamas, Jan Guillou och Elisabeth Åsbrink. Förutom att de alla var jätteintressanta så imponeras jag verkligen av hur proffsiga alla på SVT Kultur är.
Innan tåget hem hann G och jag med en runda på stan som resulterade i ett nytt armband!
Första reaktionen när jag läste om Marie Birdes bok var:
- Attans, nu har hon skrivit min bok!
Fast det har hon inte :-) Marie Birdes bok beskriver kortfattat 1900-talets olika decennier stilmässigt, skriver om de största designerna och ger lite tips på skötsel, var man kan köpa bra vintage och vad man ska tänka på när man vill köpa vintage. En rolig bok men texten är tryckt på färgat papper - det är snyggt, men svårläst när man hamnat i läsglasögonåldern.
Stilguide vet jag inte precis om det är - kanske om man bestämt sig för att följa en viss period och vill veta om man får det rätt. Jag önskar mig fortfarande en bok som skriver om stiltips där man får ihop något eget genom att blanda - hur tänker folk då?
Har det lite jobbigt för tillfället
Mitt huvud fastnade i hissdörren
Skulle uppåt egentligen Vi ses?
Häromdagen hamnade jag i gubblerier över färgen Kornblå. Vi åkte förbi ett sädesfält som skimrade i blått eftersom det växte fullt av blåklint på åkern.
- Är det korn som odlas här? undrade Syrran. Eftersom man säger kornblå och korn inte alls är blått, så kanske det är vanligt att blåklint växer i kornåkrar?
Ingen av oss medpassagerare hade naturligtvis en aning om hur kornåkrar ser ut.
Nu har jag kollat på Wikipedia och kornblå heter kornblå för att det hänvisar till kornblomster som är ett annat namn för blåklint.
Men vad ger ni mig för "smultronblont hår"? Det använder Ingrid Hedström ganska ofta i sin bok "Flickorna från Vilette". Smultronblont...är det karten hon tänker på då? Eller är håret lite rödlätt? Hursomhelst uppskattar jag denna nya färgbeteckning. Jag har ju försökt lansera marinvitt utan någon större framgång ännu.
Igår besökte jag ett tämligen nytt bibliotek i Göteborg som kallas för Kåken eftersom det ligger i ett fd fängelseområde. På vägen från biblioteket gick jag genom en kyrkogård för att besöka Viktor Rydbergs grav.
Jag behövde begrunda hans ord:
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.
Gå fram, du mänsklighet! var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.
Ni vet väl att Viktor Rydberg också skrivit Tomten? Rörande nog har någon satt en liten läsande trädgårdstomte vid foten av hans byst!
Om ni gått och segat och trampat och våndats och suckat över något någongång, så vet ni exakt hur det känns när det är över! Så känns det nu, för mig, när denna bok ÄNTLIGEN är klar!
Förutom att jag tänker ta alla chanser att fira detta "släpp" med alla upptänkliga inblandade (Jag har redan högtidligt skålat i champagne och hållt tal för L och P för att "De alltid stått bakom mig" och "Utan dem skulle denna bok inte ha existerat") bör jag kanske på allvar börja fundera över vad jag ska ha på mig när TV-sofforna börjar kastas över mig. Ett par röda stövlar kanske?
Igår var förresten L och jag på biopremiär! Det var Vecko-Revyn som återigen bjudit in Malinbloggen + vän.
När filmen rullat några minuter insåg jag att jag läst boken. Med viss möda, faktiskt, eftersom jag tyckte den var både tråkig och illa skriven. Då är det kul att säga att filmen var mycket bättre än boken!
På slutet gick en samfällig snyftning genom publiken... Just nu försökte jag jämställa den med Den otroliga vandringen men fick massivt motstånd från L (och W som inte har en aning om Marley och jag). Den Otroliga vandringen är nämligen en symbol för deras barndom och ingen annan film kan mäta sig med den!
På Husmusen läser jag om Brokiga och då kan jag inte låta bli att rekommendera alla att läsa hennes bilderböcker! Vem är arg? till exempel!
Och En liten Skär här på bilden kommer från En liten skär och många små brokiga. (Där Carin Wirsén skrivit texten, om jag minns rätt). En liten Skär finns på affisch (bland annat) och är helt bedårande, tycker jag.
Imorse hade jag en väl inprovad outfit: svart klänning, gula leggings, svartgråa, korviga strumpor och de gula skorna! Men i sista stund drabbades jag av tvivel och frågade P om råd. Överraskande nog refererade han till Nasses taxi:
- Vad var det Nasse sa...han ville inte köra äpplen och ulliga tanter...?
Hur det nu var med det...jag bytte i rekordfart till andra strumpor och skor, slet till mig passande accessoarer och bytte dem på pendeln. Ska jag förkasta mina roliga skor?
På lunchen gick jag en snabbrunda till Myrorna och hittade denna gula kavaj till ett mycket facilt pris. Kan kavajen rädda skorna? Kan Nasse ändra åsikt?
Jag har läst Barbro Hedvalls och Göran Greiders bok Stil & politik med stor behållning. De har två helt olika utgångspunkter och deras texter visar genomgående att stil inte är yta men överraskande ofta är politik.
Själv blev jag så inspirerad av Katja Geigers Sommarprogram att jag ville veta mer och cyklade till biblan och lånade hennes självbiografi.
Det är svårt att inte bli imponerad.
Född 1920.
1946 åker hon till USA (efter en period i Sthlm med Konstfack och Beckmans skola och illustrationsjobb för DN) för att gå på designskola och presenterade sin första kollektion 1949.
1953 etablerar hon sig i Huaröd och startar samarbete med MMT.
1958 kom första skokollektionen (Vilka skor! Var finns de nu?)
1966 slår hon igenom i Paris - och då är hon alltså 46 år gammal!
1976 flyttar hon återigen till USA (efter skatteskräll i Sverige) och inleder en ny karriär med heminredning; hemtextilier, glas, porslin, bestick... Jag ser några fiskfat jag gärna hade adderat till min fiskfatssamling. Fanns dessa produkter ens i Sverige då? Jag minns inte, var väl inte intresserad då.
1996 flytt tillbaka till Sverige. Katja är då 76 år gammal och fortfarande fullt verksam.
Genom hela boken förs diskussionen om att vara kvinna i denna bransch - hur hon kallas "Lilla Katja" trots att hon är vuxen, världskänd designer och dessutom lång! Hur män ringer till henne och anser att hon är "tillgänglig" för att hon inte reser med sin man, hur hennes man tafsar på hennes modeller och är otrogen, att hennes första man inte tog hand om deras son när hon reste till USA för att utbilda sig. Men hon fogar sig. Och samtidigt gör hon denna enastående karriär! Kanske, men bara kanske, hjälpte hennes mans position och sinnelag henne dit, men även Katja undrar ju över hur karriären blivit om hon varit man. I sitt Sommar spelade Katja "Times they are a-changing" - och visst har det väl förändrats?
I Sommarprogrammet sa Katja flera gånger att hon ville göra bekväma kläder för den moderna kvinnan. När man bläddrar i hennes självbiografi kan man inte annat än tycka att hon lyckats! Vilka kläder! Chanel i all ära, men Katja of Sweden förtjänar minst lika mycket cred.
Johanna Davidssons bok Väskor - en passion kom ut nu i våras och har fått ganska mycket uppmärksamhet. Det är den värd. Den är välskriven, kunnig och rolig. Johanna Davidsson har själv startat ett väskmärke, Adora Design. Programförklaringen av företaget bådar gott men några väskor har jag inte sett ännu.
Vem behöver skärpa sig, tror ni? George Bush? Zlatan? Nej, det är Martina Bonnier som föreslår att det är den kvinna som går omkring med fel bh-storlek som behöver skärpa sig - alternativt är hon "helt ointresserad av hur hon ser ut".
Jag har läst Martina Bonniers Fashionista och efter den läsningen kan jag lättad konstatera att jag inte är någon fashionista eller äkta "modetjej" - t.ex. säger jag inte till en person: "Å vilken snygg Chloé", för att därmed markera att jag känner igen märke, modell och årgång. Jag känner absolut inte igen en Chloé för det första och för det andra så är det väskor jag gillar - inte märken.
Nej, tyvärr. Martina Bonniers bok är ointressant ur de flesta synvinklar: den är illa och pratigt skriven, tämligen trist bildinnehåll (nästan alla bilder är på Martina själv i olika poser och i fantastiska kreationer. Hon är jättesnygg, Martina, men det var ju inte precis hennes lookbook jag ville se) och innehållet är varken informativt eller instruktivt. Det är varken en stilbok (som t.ex. Chic! eller Stil, som är de bästa, tycker jag) - eller, jodå, man får ju tips om att se över sin bh-storlek, att det är piffigt att ta med doftljus till hotellrummet och att man genast ska kila ut och köpa vackra korrespondenskort. - Och det är inte heller en modeteoretisk bok. Martina skriver gång på gång, att om man vill komma någonstans i modevärlden måste man läsa och lära sig allt om mode. Hennes bok bidrar inte till detta kunskapsbyggande. Jag har svårt att hitta ett enda exempel där hon reflekterar över de kläder och designers hon skriver om. Jo, indirekt i ett kapitel när hon beskriver en intervju med Carolina Herreras och där Martina är iklädd för tiden moderiktigt grunge och hon direkt inser hur fel hon är. Men slutsatsen blir att grungen är fel - inte att Martina inte fattat vad Herreras står för och helt enkelt klätt sig "fel" för situationen.
"Nej, nu måste jag ta paus i skrivandet för att lägga en fuktighetsmask. Huden skriker..." skriver Martina mitt i kapitlet Skönhet för finsmakare. Nej, säger jag också, nu måste jag ta en paus i skrivandet och åka till jobbet. Hjärnan skriker efter stimulans!
Igår på träningen (basstep + styrka) berättade tränaren att hon läst en idrottsmedicinsk artikel om att man inte ska stretcha efter ett styrkepass. Det kan skada musklerna istället för att stödja dem, som man trott tidigare. Istället bör man ha töjträning för sig (t.ex. yoga) och styrketräning för sig. Resultatet för oss motionärer blev att vi igår slapp stretchen (som jag aldrig egentligen känt vare sig bu eller bä av, jag har bara undrat när jag ska upptäcka höftböjarmuskeln) och istället fick avslappning! Jippi - det är ju underbart! Tränaren pratade om den inre scenen som vi själva kan fylla med det vi vill och uppmanade oss att tänka på den vi tycker mest om. Sån't är ju besvärligt: "Är det meningen att jag ska tänka på P nu", började jag genast grubbla. "Nä, barnen! Men de är ju två, jag kan ju inte tänka mer på den ena än den andra?" Sen började en massa personer göra anspråk på att komma in på min inre scen och jag beslöt mig tillslut för att vara ensam liggandes på golvet i en träningslokal...och så fantiserade jag över vilka funderingar alla runtomkring mig hade kring sin inre scen...(och just nu börjar jag tänka på boken "Fyra hönor och en tupp" där hönorna åker på kurs, delar in sig i tvärgrupper, har samarbetsövningar och avslappningsövningar...Vilken pärla på bokhimlen!)
Poängen var förstås att vi själva styr över den inre scenen och att när den fylls av idioter så ska vi slänga ut dem och börja ta regissörsjobbet på allvar. Tyvärr lättare sagt än gjort 2.54. Men man kan kanske träna?
