Slow craft

Kan inte låta bli att tycka till om Slow Craft. Ligger det inte i själva begreppet Slöjd att det går långsamt? Finns det verkligen någon Speed Craft?

Bloggens dag?

Via ett reklammail fick jag lära mig två dagar:

I dag /15 januari/ är det Tulpanens Dag, vi har vaserna till både stora och
små buketter. Erbjudandet gäller ända till Kramens Dag, den 22/1.

Känner viss oro inför hur Kramens dag ska firas.

Steg!

Är med i stegtävling på jobbet. Kanske roligast är att man ska ange ett mål, en plats, dit man ska stega. Jag är påväg till Kristinehamn. Som följeslagare har jag Min Målsättning. Ett par dar nu har Min Målsättning legat lite före mig och jag ångat efter med andan i halsen. Men nu! Nu går vi sida vid sida in i Örebro!

Skodon - rapport om riskfyllda ämnen i skor

En rapport med riktlinjer för vad som gäller ang kemikalier i skor håller på att tas fram av REACH (EU:s nya kemikalielagstiftning) och väntas senare i höst. Här och här finns några rader till att läsa.

Google-koden och Claes Andersson

Under förra veckan läste jag Google-koden. Har tänkt ganska mycket på den sen dess. Olika saker, som att man å ena sidan gör sig besvär med att binda in boken istället för att lägga tid på att diskutera disposition. Väldigt mycket har jag förstås tänkt på själva Google om allt de äger, kontrollerar och utvecklar. Om det oroar mig eller inte. Och hur jag i så fall ska agera. Fast mest har jag tänkt på det väldigt storskaliga i hela tänkandet, det väldigt rationella sättet att närma sig ett problem, det handlingskraftiga, det snabba. Hela tiden har jag i tankarna famlat efter en dikt av Claes Andersson och nu hittade jag den:

Min första tydliga bild av mamma:
sommarregn på landet, hon står naken i vattnet
med ett paraply i handen
Sen doppar hon sig försiktigt, ber mig räcka henne
handduken, räcker mig paraplyet, det är mycket tydligt
Med pappa var det annorlunda
Han vandrade naken ut på bryggan och
slängde sig i vattnet, helt enkelt
Jag kände mera för mammas sätt, men var pappa med
gjorde jag som han
Fortfarande gör jag sådana saker, men bara
om det inte skadar någon annan, som jag tror

ur Tillkortakommanden

Cable Cup - designpris till Uddevalla

Under mina tonår bodde jag i Uddevalla och om en vecka ska jag på återträff med min gymnasieklass. För att förbereda mig mentalt har jag läst lite i Bohusläningen och först av allt fick jag syn på Uddevalla-företaget som vunnit designpris, Design S i regi av Svensk Form, för sin produkt cable cup!
Juryns motivering:

Listig belysningslösning på ett vanligt irritationsmoment hemma: Sneda och
nedåtglidande sladdkåpor. Cablecups fiffiga och enkla ut-och-in-montering gör
att kåpan sitter rakt och tätt mot taket. Fin, annorlunda rundning med både
modern och klassisk känsla. Potential: all världens taklampor.

Rådande väderläge?

Jag har återigen stått en timme i Kungsängen och väntat på ersättningsbuss för att det eviga signalfelet tydligen inte går att lösa. Så nu har jag skrivit till SL och klagat. I det automatiska svarsbrevet står:
På grund av rådande väderläge har vi för närvarande långa handläggningstider, vi kommer att behandla ditt ärende så snart vi kan.

Live eller IRL

Nästa vecka ska L gå på Lady Gaga-konsert. En artist som jag tror passar extra bra att se "live". Får mig att tänka på när jag såg Nina Hagen på Grönan! Nu kommer snart Cohen till Sverige. Jag har aldrig sett honom "live" men frågan är om Globen blir någon IRL-upplevelse? Fast jag ångrar ju inte Bowie, Stones och Dylan på 80-talet på Ullevi. Något år innan jag flyttade till Öland så spelade Cohen i Borgholms Slottsruin, det är nog den konsert jag grämer mig mest över att ha missat.
Nu var det här inlägget inte menat som en slags namedropping utan handla om att uppleva något IRL/URL. I veckan var jag på ett sk webb-seminarium som handlade om digital delaktighet och det faktum att 3, 2 miljoner av Sveriges befolkning befinner sig i ett digitalt utanförskap. Jag var på plats, IRL, men seminariet sändes samtidigt på webben och på 12 platser i landet, noder, hade man samlats och befann sig liksom parallellt IRL. Man kunde chatta och själv twittrade jag. På plats satt ett par personer och läste chatt och twitter och gick aktivt in i IRL-diskussionen så att det blev en viss interaktivitet mellan chattare och IRL-talare. Vi som befann oss där IRL kunde följa chat o twitter på en skärm på väggen.
Krångligt? Nej, det var faktiskt intressant. Naturligtvis för att formen speglade ämnet (eller möjligen tvärtom) men det var också en känsla av att vara "där" att ha möjlighet att påverka. För många föreläsningar som man varit på skulle lika gärna kunna vara inspelade - vilket ju också görs nu - även om man är "där" kan man ändå inte delta (men man kan diskutera med sin granne och det är förstås givande). Och det är definitivt något annat än att läsa föreläsningen eller en artikel. Föreläsaren kan ju också i sig vara en inspirerande upplevelse som gör att man tycker att det är värt att vara "där". Och ibland inser man ju att man nästan fattar, men ändå inte, och då är lagringen på hemsidan en välsignelse.
Men hur dödande tråkiga är inte livekonserter i TV?

Syrran har sett Jimi Hendrix och Janis Joplin live. Ägd!

Tävla/leka på lika villkor?

Min pappa, blind, halvdöv och 91 år gammal, vill försöka få ihop ett gäng på äldreboendet som kan spela ett spel tillsammans. Han skulle gärna vilja spela bridge igen eller åtminstone poker. Det finns spelkort med punktskrift på, men det är för svårt. Hans nästa förslag är boule eller krocket. Jag tycker det är rätt festligt - tävlingsmomentet bygger i så fall på fullt förtroende för medspelarnas totala hederlighet - fast det handlar kanske mer om att ha något att syssla med under tiden som man småpratar, eftersom det är så svårt att sitta rätt upp och ner och konversera.
Jag har läst om att vissa Wii-spel är värsta hitten på äldreboenden och undrar därför om någon har tips på ett spel som funkar för både seende som blinda? Finns det inte något slags dansspel där man rör sig mellan punkter på en matta och skapar ljud??

Den Snåla familjen?

Förra året kom det påskkärringar men vi hade glömt att köpa godis. I år hade vi köpt godis men det kom inga påskkärringar.

Tillgänglighet

Dagens teknik medger onekligen mycket vad gäller tillgänglighet till information för personer med funktionsnedsättning av något slag. Fast det blir en motsättning i detta att utveckla hjälpmedel, om de ska vara användbara för en marknad, som gör det ekonomiskt möjligt att tillverka dem eftersom behoven ofta är så individuella. Hjälpmedlen måste innehålla så många funktioner så att det lönar sig att tillverka dem och alla dessa funktioner kan komplicera för användaren. Min pappa lyssnar till exempel mycket på talböcker via daisy-teknik. Hans daisy-spelare har 18 olika knappar, flera av knapparna har flera funktioner som man styr genom att trycka längre eller kortare tid på dem. Det gör att det finns en mängd funktioner som förstås är jättebra för en som vill snabbläsa, hoppa mellan kapitlen, göra anteckningar osv osv, men för pappa som helst vill ha "start" och "stopp" blir det ibland väldigt komplicerat.
Nu har han fått lokaltidningen som taltidning. Den överförs via radio till en apparat som endast har 8 knappar. Nästan alla knappar har dock flera funktioner beroende på hur länge man trycker på dem. Vår lokaltidning är ganska tunn, men eftersom pappa nu är osäker på om han hanterat knapparna rätt, så vet han inte heller om han hört hela tidningen. Och läses alla artiklar verkligen in?
Att hantera en vanlig telefon har också sina sidor. Just nu har han en bärbar röststyrd telefon. Ett tag hade han också en röststyrd mobil, men eftersom "pipet" som skulle bekräfta pappas talinstruktion hade så låg volym (och inte kunde justeras) så fungerade inte den, eftersom pappa också hör illa.
Den första Doro-mobiltelefonen, som är speciellt utformad för att passa äldre, funkade inte heller. Ingen röststyrning, men ok, det fanns möjlighet att förprogrammera fyra telefonnummer på stora tydliga knappar. Problemet där var snarast laddningen - världens minsta och krångliga uttag för sladd som skulle stickas i för att ladda telefonen.
Igår testade vi en bärbar hörapparat. Utmärkt funktion, men naturligtvis alldeles för bånglig att hantera med både sändare och mottagare.
Det står helt klart att hjälpmedelstekniker borde vara ett framtidsyrke, behovet är hur stort som helst. En prioriterad yrkeskategori inom kommun och landsting? Knappast!

Åttonde mars

Apropå Internationella kvinnodagen så har svd en fin artikel om bloggaren Joanna och hennes familj!

Äldreomsorg

I början på 1980-talet jobbade jag till och från på långvården i Uddevalla och Göteborg. Det var en ganska deprimerande upplevelse på många sätt, även om jag tycker att min uppfattning nyanserades något i takt med att min erfarenhet växte. Eller så miste jag bara min friska blick?
I början av 1990-talet bodde mamma sin sista tid på gruppboende i Uddevalla. Det var ett jättefint boende där de verkligen tog hand om henne på bästa sätt. I alla fall så länge hon var trevligt förvirrad. På slutet medicinerades hon både mot rastlös gång och högljudd sång så att hon satt fastbunden och tyst i en stol.
Jag har våndats lite för pappas äldreboende. Alla rapporter man hör är ju så hemska. Därför är jag glad över att kunna berätta att, åtminstone första veckan, är i alla avseenden en positiv upplevelse. För pappa och för oss anhöriga.

Stanna hemma. Drick te.

I en radiorecension av en film, som jag lyssnade på någon gång på 80-talet, sa kritikern om filmen:

- Se inte filmen. Stanna hemma. Drick te.

Det har jag haft som ett slags rubrik inombords när något varit urtråkigt eller jättejobbigt och det var definitivt den fras jag upprepade för mig själv igår, när jag stod och väntade på tåget till Västerås igår. 20 minuter sent, plus 10 minuter, plus 25 minuter....och berodde på trasigt tåg, signalfel, omfattande signalfel och tillslut tågkö. En timme och 45 minuter senare rullade vi iväg mot Västerås. Jag hade kunnat sitta hemma och dricka mycket te... Men, men! Mötet i Västerås avlöpte väl och det gick jättebra att åka hela vägen till Stockholm. Men sen krånglade det när jag skulle hem igen, så jag fick knixa med t-bana och pendel innan jag kunde släpa cykeln genom snömassorna i Bålsta till hemmet. Och en kopp te.

Men. Allt detta förbleknar inför den varningstext jag möttes av i Västerås. Vampyrer i Blackeberg har man ju hört talas om. Men rasande istappar? Hur läskigt är inte det?

Åk inte till Västerås. Stanna hemma. Drick te.

Nytt abonnemang

Idag har jag jobbat med att beställa telefonabonnemang åt pappa som nästa vecka ska flytta till äldreboende. En oskyldig uppgift som visade sig vara mycket komplicerad. Förutom att jag var tvungen att ta ställning till en massa extra-erbjudanden som man som blind och 91 år gammal inte vill ha, så funkade det förstås inte att beställa via Internet. Jag fick ringa kundtjänst istället. Då möts man av en röststyrd tjänst:
- Beskriv med egna ord vad du vill ha hjälp med! sa en röst.
Precis samtidigt gick P förbi och frågade:
- När ska vi vara där ikväll?
- Sex, svarade jag in i luren.
Jag blev omedelbart placerad i kö och fick köplats 168. Uppenbarligen en uppskattad och efterfrågad tjänst som Telia har.

Dagens: vattenläcka

På grund av en känsla av plikt och samhällsansvar så har jag tagit på mig uppdraget som ordförande i vår samfällighet. Frågan är om det gagnar samfälligheten? Imorse kände jag mig t.ex. inte speciellt rustad att ta itu med problemet med sönderfruset rör i gemensamma tvättstugan.

Skövde nästa...gnäll gnäll

Sitter nu på tåget och bloggar och känner mig modern och i tiden! Jag älskar tåg och vill ogärna säga något negativt om SJ, men jag måste säga att det här med toaletterna är märkligt. Alltid är det minst en toalett ur funktion och de som fungerar är så äckliga att man överväger...ja...vadå? Jag tycker SJ allvarligt måste fundera på om de inte ska öka underhållet av vagnarna! Dessutom är jag sur på mig själv att jag glömde fleecefilt, som jag ett tag alltid hade med mig, eftersom det alltid är så jädra kallt i tåget. Så är det nu också och jag sitter med ytterkläder och med två halsdukar om knäna. Men snart blir det spännande: då ska jag tillbringa 30 minuter i Herrljunga i väntan på nästa tåg!
Och sen blir det två dagar i Borås.

Dagens

Temat idag är blått-grönt-svart. Jag har sannerligen en bit kvar till Irving Penns nivå som fotograf. Kanske ska jag lägga ner det här med dagens-fotandet?
Igår var P och jag på besök hos pappa i Grums. När vi kom till Grums såg vi kommunens lock-och-pock-tavla med devisen: Grums...så mycket mer...
Mer än vadå?! Mer än Erotikbolaget, tre grillar och två jättelivsmedelshallar?
Fast när vi kom tillbaka till Bålsta så läste vi på skylten Detta händer i Bålsta om en mässa som redan varit och som dessutom var särskriven (företags mässa).
Vet inte om uppgiven sarkasm är den bästa sinnesstämningen att börja en ny vecka med?

En bild säger mer än tusen ord?

Exakt hur tänkte de när de valde denna bild för att uppmana till röstning i kyrkovalet?

1 oktober är det dags!