Arbetsplats

Tack vare några dagars sammanhållande ledighet har jag haft ro att sätta mig vid min nya arbetsplats, guldsmedsbänken. Verktygen ska finna sin plats, äggkokaren fungerade som syrabadsstation, ljuset var tillräckligt, stolen bra... Och så hade jag lust också!
Jag har gjort två par örhängen (och är några dyrbara lärdomar rikare), färdigställt den röda ringen på bilden och gjort silverdelen till en ny i samma modell.
Idag ska jag försöka ta ett steg framåt på kursuppgiften "leder o lås" samt göra klar prototypen för sista uppgiften "klädsmycke".
Fast jag måste cykla också - äntligen har jag lagat punkteringen!!

Ny modell från Ruth & Randi

Två halsband i nya modellen från Ruth & Randi är klara, tillverkade i hemmaverkstaden men slipade, polerade och trumlade i Smyckelinjens lokaler.
Silver, bergskristall och läder.

Smycke för hår och huvud

Hur göra ett huvudsmycke? Jag tänkte sno lite tyll och tovat på en kam, men vitsen med vår kurs är ju att vi ska utmana oss själva. Så jag satte mig och bläddrade i en bok med bilder på Sigurd Perssons smycken och skissade lite. Och så fick jag en idé!
Järntråd runt örat och järntrådar som spjut uppåt. Små runda plattor med borrade hål av silver. Trekant av silver som döljer alla lödningar.
Nu har jag tovat två facklor och sytt på på spjuten.
Nu återstår att våga använda det också!

Förväntan och good enough

Idag har jag haft på mig min smidda halsring. I fredags la jag absolut sista handen på den genom att löda ihop ena låsringen där bak. Det låter väl oskyldigt - som en liten rutinuppgift? Det är det säkert också, men jag fick löda minst 10 gånger innan jag lyckades. Så jag var mycket nöjd och lättad när jag visade den för Fröken. Av tonfallet på hennes "Jaaaa" förstod jag att hon nog tyckte att jag skulle justera på sina ställen, men jag var ovanligt bestämd och sa:

- Nej. Jag är nöjd såhär.

För just med den här uppgiften har jag känt det väldigt tydligt; att jag måste hålla koll på min egen förväntan och hur den växer i samband med lärandet. Min förväntan var vid skoskaften när jag började. Långsamt började jag dock tycka att det var lite kul och att halsringen blev riktigt fin. Min förväntan var att jag skulle smälta ner den direkt när jag blev klar, men nu tror jag nog att jag kommer att använda den och känna mig stolt och glad. Visst kan jag göra den ännu bättre, för nu har mitt kunnande växt i takt med min förväntan på mitt eget kunnande, men någonstans måste man väl sätta stopp och bara vara nöjd?

Ett steg till: kanske till silversmide

Ja, som sagt, mycket tankar om lärande blir det på Smyckelinjen. Jag har tyckt att det varit så lagom kul att smida och mest har det berott på att jag inte alls förstått. Jag fattade det här med att hålla hammaren åt olika håll så drev jag materialet åt olika håll, men sen fattade jag inte alls hur jag skulle göra för att forma själva halsringen.
- Du ska slå här.
Ja. Då gjorde jag det. Och sen gick jag och frågade.
- Du ska slå här nu.
Då gjorde jag det. Men fattade ingenting. Till slut förklarade fröken varför jag skulle slå här eller där. Jag kan inte förklara det med text, men det var ungefär samma känsla som när jag lärde mig vindsurfa och förstod vad som hände när jag förde seglet åt olika håll. Vindens "tyngd" hamnade på olika platser på seglet och på så sätt styrde jag brädan. Lite samma med smidandet; genom att hamra på vissa ställen så förlänger man silvret just där och biten rätar ut sig lite längre fram. Plötsligt var det lite roligare att smida! Och vips var formen där! Nu ska jag fila och smärjla under veckan så att jag blir klar nästa fredag.

Det är inte säkert att man kan för att man förstår, men förstår man inte är det väldigt svårt att kunna.

Nja till smide

I fredags, på min Smyckelinje, började jag smida min halsring på allvar. Man värmer silvret, kyler och hamrar. När det blir stumt och hårt av bankandet, så värmer man igen. Beroende på hur man håller hammaren så driver man materialet åt olika håll. Det gick oväntat lätt. Men man får inte banka för tunt innan man format själva formen på halsringen.
Jag tyckte det var ganska kul att banka själva silvret tunnare och smalare men fullständigt obegripligt var jag skulle banka för att sen få det till en halsring som låg bra runt just min hals. Förmodligen kommer jag att smälta ner allt och använda det till något annat sen. (Förresten lärde jag mig att smälta silverkulor - jättelätt och kul!).
Jag hade på känn att jag skulle få spader av smidandet, så direkt på morgonen köpte jag en bit silver för att ha ett parallellprojekt under dagen. Jag hade en idé på en ring som jag hann genomföra. Det blev inte riktigt så snyggt som jag tänkt mig, men nu vet jag att jag kan. Och jag vet att jag inte ska gå Metallinjen sen, för de smider mycket mer än vi gör på Smyckelinjen.

Uppdaterat: Prissättning är en annan intressant aspekt. Idag tittade jag på några silverringar i snarlik modell som denna och gjorda av Astrid Björk. 990:-/styck är priset för hennes ringar. Om man räknar på material och arbetstid och att affären i Bålsta också ska ha lite vinst, så är det fullt rimligt. Men..blir det sålt?

Uppgift 2: partyring

Igår blev jag klar med andra uppgiften på Smyckelinjen. En partyring. Jag är väldigt nöjd, även om man kan diskutera hur mycket "party" den är på en skala. Min avsikt var att ha piggar från en lila hårborste i hålen jag borrat, men jag ändrade mig och låter ringen få se ut som en duschstril alt. saltströare istället. Uppgiften krävde också att vi skulle få in minst tre lödmoment och det har jag klarat. Utan att gå in på precis alla detaljer har jag lött ihop sargen och sedan lött på den på runda bottenplattan, lött fast kupolen på sargen, lött ihop ringskenan, lött pigg på ringskenan och lött ihop ringskena med kupolen. Sex lödningar. Då tar jag inte med misslyckandena.
Nästa uppgift är att smida en halsring i jugendstil och den hann jag precis bara börja på. Det kommer att bli ett jäkla hamrande

Om lärande

Jag tänker mycket på lärande när jag nu går på kursen Smyckelinjen. Igår gick det till exempel skitdåligt. Jag var å ena sidan inte tillräckligt strategisk, så det försvann tid då jag köade för hjälp. Jag var å andra sidan för ivrig, vilket gjorde att jag slarvade och lödde snett. (Försökte tänka att det var en del av min design, men magistern skakade beklagande på huvudet och sa: "Gör om. Löd av. Fila bort gammalt lod. Löd nytt.")
Efter en intensivvecka med kurs varje dag har vi nu kurs varje fredag i 15 veckor. Det tog lite tid att tuna om till kursläge igår, märkte jag. Även om jag tänkt jättemycket under veckan så tog det tid att gå från "veta att" till "veta hur". Ibland var jag alltså inte ens på "veta att".
Kanske är det helt enkelt nödvändigt att inreda en verkstad hemma? Kommer jag annars någonsin att lära mig det här? Jag behöver mycket praktik för att förstå teorin.

Sonja Ekberg Hahn

I förra veckan var jag på Waldemarsudde och såg utställningen med Sonja Ekberg Hahns textila smycken.
Så fantastiskt fina!
S E H har virat silkestråd på papp och sedan kompletterat med bland annat broderier.
Just nu har vi på Smyckelinjen i uppgift att smida en halsring i jugendstil och den här utställning hjälpte till att tuna in tankarna betydligt.

Sågövningen redovisad

Första övningen på Smyckelinjen är nu klar och redovisad. Det var en sågövning som för mig resulterade i denna ring.

1. Jag sågade ut gallermönstret i mässing.

2. Jag klippte och sågade ut silverplattan som jag sen hamrade lätt på.

3. Av en fyrkantstråd i silver så lödde (hårt lod) och formade jag en sarg som jag sedan lödde (medelhårt lod) fast under silverplattan. Jag har för lite lod och måste komplettera lödningen. Förstår vad kapillärkraft är! Sargen gör att ringen ser tjockare ut men fortfarande är lätt. Mycket filande och slipande på kanterna så att lödskarven inte ska synas.

4. Mässingsgallret löds (vekt lod) på. Lödningen blir perfekt och jag är omåttligt stolt!

5. Av silverplåt formar jag en ringskena som jag löder (hårt lod) och sedan med hjälp av regel bankar till en något fyrkantig ring.

6. Jag inser att ringen inte kommer att funka utan en liten pigg/platå mellan plattan och ringskenan. Jag klipper och filar en sådan av fyrkantstråd.

7. Löder (halvhårt lod) på piggen på ringskenan. Fruktansvärt pilligt. Det går bra, men jag inser att den inte hamnade mitt på ringskenan. Beslutar mig för att strunta i det.

8. Löder ihop plattan med ringskenan. Vekt lod. Lägger kylpasta över mässingsgallret, men ändå så kommer lite lod ut och bildar fula pluttar runt mässingsgallret, när jag löder ihop.

9. Jag är besviken. Min perfekta lödning är nu förvandlad till en medioker lödning...

10. Med hjälp av bland annat en tandläkarborr lyckas jag få bort de största lodpluttarna utan att rispa alltför mycket.

11. Finputsning, polering, vitkokning och trumling.

12. Ringen klar och jag är stolt som en tupp!

Smyckelinjen - Dag 2

Det bästa idag är att jag fått löda flera gånger och jag börjar förstå hur det går till och hur man ska göra. Jag tror nu också att jag kan lära mig löda och det är jag glad över för det tvivlade jag lite över efter helgkursen i december. Jag är också imponerad över mig själv för att jag lyckats banka till en kant av fyrkantsstav så att den passar, nästan, perfekt till plattan jag sågade ut igår. Fast hur ringskenan ska se ut vet jag inte riktigt. Himla tur att man har både en fröken och en magister att fråga om allting. När jag väntar på att få fråga så har jag idag suttit och filat på två gjutplastpluttar som jag hoppas kunna omvandla till ringar på kursen också.

Smyckelinjen - Dag 1

Idag har jag börjat på Smyckelinjen på Folkuniversitetet!
Jag är så glad, så glad, så glad!
Vi började med en liten övning kring formspråk och sedan var det dags att öva sågning! Det gick oväntat bra. Imorgon ska vi öva lödning. Som "läxa" har vi att tänka ut hur vi skulle vilja att en party-ring ska se ut. En party-ring behöver inte uppfylla alla hållfasthets- och andra praktiska kriterier utan sticka ut med sin design och fungera som konversationsöppnare. Dessutom måste vi få in minst 3 lödningar på den!