Att jobba

I nästa vecka ska jag hålla en föreläsning som i väldigt vid mening ska handla om biblioteksutveckling. Jag har grubblat mycket över ingången på föreläsningen och vilken tes jag egentligen ska driva. I fredags eftermiddag ändrade jag mig totalt och nu har jag gått här och tänkt mellan varven och skulle sätta mig och göra klar powerpointen. Då har jag naturligtvis glömt usb-minnet på jobbet. Fast det gjorde mig mindre stressad än när jag var i det tidigare stadiet, då jag inte visste vad jag skulle säga.
Vad jag menar är att det största jobbet ofta är det som inte syns, när man tänker samtidigt som man gör något annat. Man sitter kanske inte och "tänker" men det måste ibland gå lång tid, där det mal i bakhuvudet. Sen finns plötsligt allt färdigformulerat och klart.
Fast det är inte heller sant. Det är verkligen viktigt att formulera högt för att se om det funkar. "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta". Imorgon ska jag därför provföreläsa för att avslöja mina egna dunkla tankegångar och därmed få hjälp att vässa formuleringarna.
Det här låter som att jag tycker att det är oväsentligt vad jag gör och att mina funderingar sker automatiskt. Så är det verkligen inte. Jag skriver detta för att jag läste i DN om att t.ex. slösurfandet tar bort koncentrationen och skapar stress. Att inte få tid (eller slösurfande handlar väl mer om att man hindrar sig själv att tänka, man stjäl tid från sig själv) att tänka är lika förödande som att inte få inspiration till nytt tänkande (och slösurfande kan ge inspiration). Att hitta balans mellan rutin och utveckling. Att koncentrera sig och fokusera samtidigt som man tränar sig i uppmärksamhet. Det är svårt.