I alla år har jag sparat den här väskan efter mamma. Den har alltid legat i Utklädningslådan eftersom den uppfyller alla kriterier för en tantväska. Man kan lätt tänka sig en i Monthy Pythongänget glatt slänga den mot mc-gänget i gränden....
Därför tyckte jag det var lite kul när jag bläddrade i HM:s katalog och fann den här väskan:
Ska mammas väska få en chans att komma ut ur garderoben i vår?
Ibland tar det lite tid att få till det; den här kjolen fick jag i somras, men då tyckte jag den var för vintrig för att användas. Sen har jag haft problem att få ihop det gröna på kjolen med något (det är flera olika nyanser) innan jag såg koftan som legat där hela tiden. Men då tyckte jag att koftan kändes så vid och det blev så kalt i halsen, och då såg jag garnnystanet som passade så bra. Så stickade jag en halsduk, men den blev för bred, så jag repade upp den och stickade en smalare. Så hittade jag ett halsband som låg där oanvänt i precis rätt nyans...och, ja, nu har jag börjat använda kjolen....
HM:s vårkatalog har kommit samtidigt som snön yr runt knuten. Det är lätt för att falla för ett par guldiga flip-flops, eller hur? Om ni går till HM:s sida får ni både vågskvalp och fågelkvitter. Blunda och låtsas!
Thomas Wernersson och jag är överens när det gäller Henrik Larssons beslut att återvända till Sverige i sommar: helt rätt! Thomas menar att Henke inte har mer att bevisa i sin karriär och jag menar att för barnas skull är det på tiden att han flyttar hem!
Idag var Svt på biblan och filmade Elin, lärare på ett av våra gymnasieprogram. Hon sitter i vår "ungdomssoffa" och "läser" Dynamisk psykiatri av Johan Cullberg - det gillar jag!
Egentligen ska hela inslaget handla om den debattartikel som stod i DN idag om gymnasieskolans mål - 50% vidare till högskola eller 100% som klarar gymnasieskolan? - men jag tar chansen att vinkla det hela till att inslaget förmodligen endast kommer att handla om Håbo bibliotek - journalisten lovade att framhålla hur välskött det var och sen utlysa en gissningstävling om vilket bibliotek de menade! (Jag skriver det här innan reportaget sänds ifall biblioteket-inslaget är helt bortklippt...)
Update: Tur att jag skrev ovanstående inlägg, för i TV-inslaget syntes intet spår av vårt fina bibliotek...
Årets julklapp på Rodervägen blev Singstar - ett TV-spel där man i duell sjunger med artister som Tom Jones, Anna Book, Christian Waltz och Robyn t.ex. Hysteriskt roligt - både att leva ut sin fullständiga star quality och att beskåda sina närmaste i action!
Ni vet väl att NE online har en rimtjänst? Har du inte tillgång till NE så skynda till närmaste bibliotek innan de stänger idag! Ett enklare sätt är förstås att titta här. Eftersom den finns viss risk (minimal, jag erkänner) att någon närstående läser detta kan jag inte ge några exempel - men jag har fått uppslag!
Annars kanske DN:s sonettmaskin kan vara till hjälp? Jag prövade, men så julklappslikt blev det inte:
Att födas. Man kan inte protestera
Man undrar vad ens hjärna kan förmå
Man skriker högt, men ingen tycks förstå
Man har en lya där man kan kampera
Man mular sina kompisar med lera
Det mål man har i sikte ska man nå
Då nyper någon plötsligt i ens tå
Ens kropp, ens minne allt tycks haverera
Jaha. Minsann. Då var vi alltså klara?
Man anar ett slags tillvarons komik
Ett foto tas och det ska man bevara
Man får en filt. Man tuggar på en flik
Man hävdar att man luffat i Sahara
Nu får man ingen puss. Man får en pik
*************************************************************************************
Mitt humör kanske inte förefaller vara på topp? Jodå, jag kan inte hjälpa att DN laddat maskinen med så lakoniska meningar....
Ikväll var det kvällsöppet i Bålsta centrum. Uppträdanden och tjingeling toppat av Pernilla Wahlgren. För tjugo år sedan sjöng hon Picadilly circus i Melodifestivalen och ikväll sjöng hon den för oss Bålstabor - sämre kan man ha!
I natt läste jag ut Lena Einhorns bok Ninas resa. Trots att jag läst, sett, hört liknande berättelser är det ändå lika ofattbart att det hänt. Och alla siffror på dödade judar lika svåra att greppa. Ändå kan jag tycka att denna bok är märkligt distanserad - det skrivs om hunger och trängsel, men inga känslor beskrivs. Bara någon gång kommer känslan fram; saknaden av goda vännen, skräcken när mamma blir apatisk eller när de förlorar kontakten med varandra i trängseln.
Men denna avskalade berättarstil är kanske bästa greppet? Man får nog också beakta att Nina Einhorn berättat denna historia för sin dotter.
Passerade en affär idag som sålde dessa figurer. Vissa böcker blir gamla, men andra tycks aldrig släppa sitt grepp - och det gäller böckerna om Barbapappa. Så man kanske skulle införskaffa en "Barbapapa Kramgo" till barnavdelningen - men vilken färg?
Rosa (Barbapapa) Svart ( Barbaskön) Blå (Barbaflink) Röd (Barbastark) Gul (Barbazoo)?
Var inte detta helt fel kombination - högklackade gympadojor? Måste säga att de är rätt underbara! Ska jag lägga ett bud? (De finns på e-bay)
Läste ni Niklas Ekdal i DN idag? Han funderar över grundskolan i Sverige och hur det kommer sig att vi inte tycker att vi har råd att satsa på skolan. Han radar upp en del punkter som han tycker vi ska ta tag i. Bl.a. tycker han att alla skolentréer ska piffas upp - målas och göra fina. Jag håller med om det; miljön har ett starkt symbolvärde. Om det första som möter oss är trasigt och fult sjunker våra förväntningar. På samma sätt kan vi resonera om bibliotek - långsamma datorer, hyllor bågnande av gamla slitna böcker är knappast ett ställe man förknippar som informationsförmedlare i tiden.
Då och då, måste jag erkänna att jag funderar över varför jag skriver i denna blogg. Men nu har jag verkligen fått styrfart: min kusin Bengt i Karlstad ringde och sa att han hört om "bibliotekarien Malin som bloggar i lunchekot" . Som ni vet så finns det många Malin som bloggar, så jag dementerade genast. Men det var faktiskt jag! Bloggkrönikan handlade om reaktioner på Harold Pinters nobelföreläsning och min lilla eftertanke avslutade krönikan!
Ni kanske undrar över Bloggkrönikans policy? Kolla här:
Ekots bloggkrönika återger åsikter, tankar och inlägg om politik och samhälle i vid bemärkelse som publiceras på bloggar på internet. Förutsättningen är att de ska vara relevanta, genomtänkta och välgrundade.
"Relevanta, genomtänkta och välgrundade."
Snacka om en som nästan pöser över av stolthet!
Jag har rensat en del bland julpyntet, men när jag plockar fram vissa prydnader hugger det riktigt i hjärtat när man ser dem...I högsta grad gäller det den här glada trion av äggkartonger! När jag ser den tänker jag att jag helt, fullt, fast och uppriktigt och djupt kan skriva på epitetet "Bara en Mor".
I vår foajé i Bildningscentrum Jan Fridegård var det idag UF-mässa, dvs de elever som startat företag inom projektarbete 100 p ställde ut. Några grabbar hade uppfunnit det jag många gånger saknat - en portabel krok till handväskan. Senast i fredags när jag piggade upp mig med en öl efter konstutställningen fick jag sitta med handväskan i knät istället för att lite käckt hänga upp den som ni ser på bilden. De unga gossarna har dock inte tänkt på glamourfaktorn, de behöver krokar i många färger så att man kan ha en matchande krok i alla sina väskor. Dessutom var det lite ont om plats för handtagen att hänga på, som ni ser på bilden. Men idén i sig är toppen, tycker jag!
Idag skulle jag argumentera för att inte biblioteket ska drabbas av besparingar. Jag använde mig bl.a. av Kulturrådets statistik - Kulturen i siffror. Där kan man t.ex. se hur många kronor per invånare som biblioteksverksamheten kostar kommunens invånare. Riksgenomsnittet är 368 kr/invånare. I Håbo är kostnaden 184 kr/invånare. Jag kan faktiskt inte hitta någon kommun med lägre kostnad. Och inom denna slimmade organisation ökar vi utlånen.
Frågan är om det är bra att stoltsera med låga driftskostnader?
Läste om Pia Wallén i Form (eller var det Hemslöjden?) och fick tips om att man kan beställa hennes grejer via Nätet. T.ex. den här filtade väskan skulle jag mycket väl kunna tänka mig.
Jag har just gjort klar en halsduk, men är lite tveksam. Ska verkligen bollarna sitta där?
Bollarna är turkosa, inte svagt lila.
Idag när en medarbetare skulle förklara en sak, så råkade en rolig felsägning hoppa ur munnen på henne:
- Jamen, det är ju han i Kulturhysteriska Föreningen.
Den föreningen har nog många medlemmar.
Igår var det julmarknad på Millesgården. Min hantverkande kollega Eva Flygare var en av dem som erbjöd sina alster till försäljning. Hon gör smycken av krossat porslin från Gustavsberg. Eftersom ett av mina intressen är svenskt porslin från 40-talet och framåt och ett annat är smycken blir väl ingen förvånad av att höra att en ring följde med hem?
Igår var jag på Konstakademin och titade på utställningen från årets Carnegie art award. Vinnaren blev i år, som bekant, en svensk konstnär; Karin Mamma Andersson!
Det är alltid roligt att gå på utställning även om kanske inte konsten faller en på läppen. Gårdagens utställning hade två ljudinstallationer (Två sinuskurvor möts) som tyvärr var så ångestframkallande att jag tror att det påverkade ens uppfattning av de andra konstverken!
I entrén stod skulpturen Nike - den var fin och STOR!
Hur tycker ni - verkar lottningen inför fotbolls-VM bra för Sveriges del? Jag tycker nog att det ser rätt hoppfullt ut. Fast England kan bli en svår nöt att knäcka...
Igår höll nobelpristagaren Harold Pinter sin nobelföreläsning och han skrädde inte orden när han talade om USA:s politik.
Såhär började hans föreläsning.
"Det finns inga skarpa gränser mellan verkligt och overkligt, inte heller mellan sant och osant. Någonting är inte nödvändigtvis endera sant eller inte sant; det kan vara både sant och inte sant."
Jag tror att de här påståendena fortfarande håller och än i dag kan tillämpas på utforskandet av verkligheten genom konsten. Som författare står jag alltså bakom dem, men som medborgare kan jag inte göra det. Som medborgare måste jag fråga mig: Vad är sant? Vad är osant?"
Från sin roll som författare övergick han sedan så att tala från sin roll som medborgare.
Det var oerhört starkt.
Samtidigt tänkte jag när jag släckte nattlampan: Hur hade Nelson Mandela uttryckt sig kring samma ämne? Det fanns inte mycket av försoning i Pinters tal. Men vi behöver nog båda uttryckssätten?
Idag blev jag uppringd av en reporter från radion som ville veta hur nästa års budget ser ut för biblioteket. Kommer den att påverka biblioteket negativt på något sätt? Eftersom vi sitter mitt i budgetarbetet kunde jag sanningsenligt svara att jag inte vet, men att förvaltningen i stort ska göra besparingar.
- Så det kan få negativa effekter då?
- Ja, det kan det, men ni kan också göra ett omvänt reportage om vårt bibliotek - om hur vi ökar besök och utlån - tvärtemot rikstrenden.
Jag fick lov att skicka mina positiva siffror till honom. Men det är inte säkert att det blir ett reportage.
Det är klart att det är viktigt att belysa besparingar och nedskärningar, men jag är så trött på att biblioteken jämt utmålas som hjälplösa offer som det är synd om!
I min familj diskuteras önskelistor väldigt mycket nu, vilket ju inte är speciellt konstigt. I en blogg bad man om tips om vad man kan ge en förälder i julklapp. Jag insåg då att jag tillhör en egen liten art. Min mamma var en fena på att önska sig billiga julklappar, hennes årliga var en "slick", gummit på slicken verkade hålla exakt ett år. Men så här i efterhand kan jag tycka att det var lite trist att hon alltid önskade sig köksrelaterade saker.
Jag håller mer på Stockholm Norra som sjöng: "NEEEEEEJ. Jag vill ha nåt annat ut av livet. " i sin låt "Vad önskar du dig för nånting i julklapp?"
Men vad?
Pappa brukade önska sig skosnören.
Förra natten sov jag på konferenshotell och tänkte ringa hem. Jag kollade i hotellinformationen hur jag skulle göra. Där stod:
"Från den här telefonen kan du ringa hela värden"
Då kände jag mig väldigt tveksam. Jag hade inte ens sett Värden och var någonstans på honom riskerade man att hamna?
Som tur var fick jag täckning på mobilen och kunde ringa hem och meddela var jag gömt chokladkalendrarna någonstans!
Inför tanken på att anordna Stickcafé i biblioteket granskade jag bibliotekets utbud av böcker om stickning i katalogen. Döm om min förvåning när jag fann en på avdelning Gc (svensk litteraturhistoria)! Ylle & Bläck heter boken med undertitel: Essäer om poetkoftor och annat författarylle. Celia B. Dackenberg har utgått från författares ylleplagg och skrivit essäer runtom dessa. I slutet av boken finns också stickbeskrivningar. Således kan man på ett enkelt sätt bli ägare till t.ex. Karin Boyes slipover. Var inte detta oemotståndligt - en stickande bibliotekaries önskedröm?
En liten känsla av triumf eller djup inre tillfredsställelse känner man när man faktiskt hittar det man söker, eller hur? I mitt fall var det något så ytligt som en kofta som passar till Kjol nr 2!
Jag är nog väldigt "lättgladad" som W. sa en gång.
Nu är vi vid vägs ände vad gäller kjolinläggen! Den här från HM kunde jag inte motstå. Eftersom den är svart var det heller inga problem med infyttning i garderoben. Fast inskolning har krävts - den är väldigt vid.
Den andra kjolen jag sytt själv har det här fina mönstret i stretchig manchester. Väldigt lättmatchad, min garderob stod redo och klar att införliva den i sin krets.
Kollade just min mail och hade då fått detta finfina erbjudande:
Based on your present knowledge and past life experiences our University administrationoffice has been trying to contact you. We feel you may qualify for one of our Univsersitydegrees in your area of expertise. We have been qualifying people based on thier experiences in past and present jobs andare offering qualified degrees with transcripts for those that qualify.If you call our offices now we can confirm our information and send you either a Bachelors',Masters', or Doctorate within 2 weeks.
Äntligen någon som ser mig för den jag är!
Dagens modesida i DN Söndag har reportage om kläderna inför decembers alla fester (öhhh...?) och menar att guld, silver, gammelrosa och petrolblått är starka färger. Förutom julrött då. Fina bilder har de i reportaget och jag är nog mest förtjust i damen som blinkar mot oss iklädd pillerburk, lilla handväskan, pärlhalsband och pälsboa.
Det är väl åldern, det med. Men oslagbara är Do Redo-skorna.
Kickis och min trendspaning efter helgen på Street är att pärlor är påväg ut, mohairsjalar jättehett (gärna kompletterade med sammetsband) och mössor av alla de slag. Möjligen råder överproduktion av pulsvärmare i Sverige? Min brorsdotter Sofia kompletterade spaningen med referat av Ebba von Sydow från ett inslag på TV4, som tydligen säger att hemstickade sjalar är hett, hett - men de måste då kompletteras med en historia ("den här sjalen...ja den köpte jag - å du anar inte..."-typ). Fast gäller det verkligen bara sjalar? Är det inte alltid så att man hellre hör en bra skröna än ett torrt referat? - "Ä den. Den beställde morsan på Ellos"-typ.
(Fast när jag nu läser Ebbas blog är jag inte säker på att Sofia refererat rätt - hon kanske drog en skröna för att pigga upp mig?)
Inget dåligt väder att skylla på idag! Det gick ännu sämre med försäljningen på Street idag. Massor av folk och ingen kommers. Nu överväger jag att bränna allt jag ändå släpade hem och i fortsättningen endast ägna mig åt att läsa på min fritid. Eller kanske träna, det har jag ju valt bort nu inför det intensiva laddandet inför helgen på Street. Vid kort gallup-undersökning var det inte bara för mig och Kicki det gick dåligt, de flesta var väldigt uppgivna. Så kanske får Street överväga sina priser för hyra? Jag kan bara avråda alla från att satsa sina slantar på att stå där!
På plussidan var alla trevliga människor som kom - ffa Daniela som förgyllde dagen idag med en termos glögg och lussebullar! - och så all frisk luft vi fått. Som sagt.
För något år sedan hamnade jag på studiebesök på SOFI - Språk och Folkminnesinstitutet i Uppsala. Inte precis min grej - därför extra roligt när man upptäcker att det är jättekul och intressant! Denna entusiasm var jag tvungen att läcka till en av de släktforskningsgrupper jag tjatat om i denna blogg. Så- vips! - var SOFI i Bålsta igår kväll och föreläste om svenska förnamns och ortnamns historia.
Jättekul en gång till!
Det är väl åldern.
Lördag-söndag 11-17 är ni välkomna att beskåda väskor, halsband, tunikor, pulsvärmare, sjalar mm på Street i Stockholm. Jag och Kicki kommer att stå där då och längta efter en pratstund med dig!
På bilden ser ni Lena med ett av mina tovade halsband.
Läste ni DN:s ledare i tisdags om läsning? Barbro Hedvall tycker det är skamligt att vi anser oss inte ha tillräckliga resurser i Sverige för att få läsande barn. Det kan man faktiskt tycka är märkligt. Öht är det väl konstigt att vi i ett av världens rikaste länder inte tycker att vi ska satsa på barn, sjuka och gamla i tillräcklig omfattning?
Sen hade BH en utläggning om att vi inte skulle bry oss om att läsning låg långt ner på ungdomars "intresse-lista". Jag håller på sätt och vis med om det - men å andra sidan - det är ju inte dumt med inspiration och lust när man ska lära sig något. Jag tycker fortfarande att det är konstigt att lärare i grundskolan tycker att det har ett egenvärde att ungdomarna läser Strindberg, till varje pris, oavsett lust och intresse. Gagnar det läsförmågan?
Ja, jag antar att jag verkligen står och slår in öppna dörrar här, men jag kunde inte låta bli...
Precis hemkommen från mitt första stickcafé! Vi var elva damer i olika åldrar (25-65) som möttes efter sparsam annonsering i en lokal. Alla med olika handarbeten. Som en syjunta bara det att den var öppen för alla. Jättekul att få hänge sig åt diskussioner kring mönsterkonstruktion och material!
Det enda som grämer mig är att inte träffen skedde på biblioteket. Men finns det utrymme för fyra släktforskningsgrupper, så finns det kanske underlag för två stickcaféer?
I dagens DN, Söndagsbilagan, står om några designers (Jenny Hellström, Lollopard och Bric-a-Brac) som satsar på kläder i likadana tyger till både föräldrar och barn. "Även min dotter känner sig stolt över att vara klädd som sin mamma", står det i artikeln. Kanske gäller det när barnen är upp till 6 år, men för tonåringar är det en katastrof. Jag garanterar.
Fast det är inget fel på kläderna i sig. Se bara på dessa fräcka träskor som kommer i vår!
Det jag önskar är mer könsneutrala barnkläder. Min barndoms uppdelning av pojk- och flickfärger tycks gälla fortfarande.
För ett tag sedan beställde jag en bok på Bokus. Jag trodde att jag beställde den här, men i själva verket beställde jag en helt annan, den ni ser på bilden här. Fast just nu är jag inte ledsen över det - för den jag fick var ju helt otrolig - Knit Happens, helt enkelt. Boken är en slags stickdagbok där man kan rita upp mönster man kommer på, fundera över tröjor man får idéer till, hänvisa till tips man sett/läst om men som man glömt när man står framför garnerna (jfr min totala kollaps när jag stod i gummisnöraffären i Barcelona) där man kan anteckna sånt som garnkvalitet, stickstorlek osv. Boken har också en mängd tips av olika slag t.ex. hur man räknar om stickantalet beroende på garntjocklek i förhållande till storlek. Sen finns en skrytavdelning (Been there. Knit that) där man skriver upp lyckade projekt, bifogar litet garnprov och gärna klistrar en ett foto. Denna del kan man sen visa upp för kompletta främlingar, föreslår författaren Debbie Stoller.
Jag önskar att jag haft denna bok med mig på flyget hem från Barcelona, eftersom jag där satt och läste Ryanair-magasinet och såg ett sånt fint mönster från golvet i moertemplet i Granada och tänkte att det kunde bli ett fint stickmönster. Boken ska alltid följa med mig hädanefter!
...jag vet att det från läsare av bloggen uttryckts klara önskemål om att jag skulle köpa en väska i Barcelona. Men det gick inte. Däremot blir det nu framöver en liten hang up på kjolar i den här bloggen, som startade med förra inlägget. Icke kjolintresserade kan alltså ta en malinblogg-paus på någon dag.
Alltså: det fanns så mycket affärer och så mycket snyggt att har man bara minsta anlag för velighet så har man problem... Men efter många affärer och mycket vankelmod så hängde den där. Kjolen. Rolig, rätt storlek och bra pris. Skunk funk heter märket som för mig var en ny bekantskap. På kvällen gick vi sen en liten promenad på andra sidan ramblan - faktiskt för att besöka biblioteket. Och där på en gata hittade jag en affär full av beslag - handtag till väskor och skärp - alla storlekar och varianter. "This shop is a dream" sa jag till den gamla damen som skötte räkenskaperna. "A dream to you? Yes, but sometimes a nightmare for me".
Ett handtag till en väska följde med ut.
Efter ytterligare några meter på gatan var det dock dags för den verkliga chocken: en hel affär med tunna snören i gummi, i alla olika färger och storlekar, lädersnören i alla varianter, lintråd - allt.... Jag kände att jag fick en lättare släng av hjärtinfarkt. HUR skulle jag kunna bestämma mig för något ö.h.t.? Jag köpte litegrann, men när jag förklarade min chockade belägenhet lovade han att jag hur lätt som helst kan beställa och så skickar de grejerna i ett litet paket hem till Bålsta.
Biblioteket hittade vi aldrig.
Dag tre var det dags att ta tag i Picasso, som har ett eget museum i Barcelona. Där hade de koll på hur man tog sig runt i museet - man var tvungen att titta på tavlorna i den ordning de hade bestämt. Om man avvek från rutten, som P. gjorde, fick man finna sig att vara ute ur museet, helt enkelt. Jag som gjorde rundan på "rätt" sätt fick lön för mödan; teckningar, skisser, blå, rosa, kubistiska och keramiska perioder. Vid museishoppen möttes P och jag igen - och där var det trevligt, som det brukar! En ring inspirerad av Gaudi fick följa med mig hem!
....det finns fler byggnader i Barcelona värda att se. Faktiskt var hela Gotiska kvarteret en enda stor sevärdhet. Och det var där vi bodde!
Dag två var det dags för lite serious sevärdhets-spotting. Vi greppade kartan och promenerade till La Sagrada Familia. Det var 26 år sedan jag var där senast och det hade hänt mycket - förutom att jag utvecklat höjdskräck som begränsade klättrandet upp för trapporna till endast 20 meter - vilket otroligt bygge, vilken fantastisk konstruktion, vilka detaljer!! Makalöst!
Förutom att man kunde knalla runt i kyrkan och se det redan färdigbyggda och det som är under arbete fanns ett stort och mycket grundligt museum. Det är lätt att tycka att det mesta är rätlinjigt och trist efter detta besök - Gaudi äger!
Tre dagar i Barcelona - jag ligger efter i bloggandet, så nu är det bäst att sätta igång så att tangentbordet glöder...
Detta hände inte:
I söndags landade planet i Barcelona vid lunchtid och jag klev ut på flygplanstrappan, drog ett djupt andetag av den katalanska luften, bredde ut armarna och brast ut i sång: "Barceloooona!"
Detta hände inte för planet landade i Girona, några mil från Barcelona! Också i själva Barcelona höll jag flabben eftersom torget (Placa Reial) där vårt hotell låg hade festival och en mexikansk orkester energiskt underhöll oss i flera timmar! Det kan man kalla en grandios start på en semester! Efter detta tog vi en promenad på Ramblan och kollade in hamnen. Under ösregnet passade det bra att studera några lokala designers lite närmare. Dessa hade fått utrymme att visa och sälja mitt i en galleria. Det tyckte jag var ett bra sätt att lyfta fram oetablerade designers. I gallerian fanns också HM, där Stella McCartneys kollektion förstås var slutsåld.
Liksom Hulda på Huldabloggen kollade jag in Stella McCartneys släpp på HM idag. Trots att jag kom sent på eftermiddagen fanns en hel del kvar att prova. Det slutade med ett inköp av den vita skjortan!
Men en sak var konstigt: jag tyckte det var värsta grejen att jag stod där och köade för att prova Stellas kläder, men humornivån i kön var inte så hög. Så efter några tappra försök att lätta upp stämningen fattade jag piken och höll käft...
Efter detta pinnade jag över gatan till Kulturhuset för att lyssna på den sydafrikanske författaren Achmat Dangor. Förutom att han läste ur och berättade om sin bok Bitter frukt blev intervjuad av Ewonne Winblad.
Sen toppade jag detta med att få åka dubbeldäckartåg hem till kära Bålsta!
Kommer ni ihåg Turid under 70-talet? Hon sjöng en sång om hur hemskt det var att vara snäll. Den har jag aldrig gillat. Jag har alltid tyckt att epitetet "snäll" är något av det bästa man kan ge en människa. Inte menat som mesig, hållningslös, gränslös eller självutplånande utan som en människa som vill en annan människa väl.
Om detta skriver Stefan Einhorn i sin bok "Konsten att vara snäll".
Den hamnar på min lista för "böcker att ge bort i julklapp". (Där ligger redan Doppler av Loe).
Idag stod det om mössor i Söndags mode-sida i DN. En mösstillverkare hävdade att en mössa är inspirerad av en badrumsmatta från hennes barndom. Det var ju en ganska oväntad och avslappnad association. Jag blir annars så nervös av sådant - "Vad tusan inspirerar mig egentligen?" undrar man hålögt och glor oinspirerat ut i radhusområdet. Fast idag kom jag på det - jag har blivit inspirerad av mina gummistövlar, när jag virkat mina pulsvärmare!!
Dessa hundtandsmönstrade gummistövlar är f.ö. det enda möjliga skodon denna gråa söndag...
Igår var det En Stor Dag!
Jag blev kommenterad på två andra bloggar - Annas blog och Huldabloggen!
Igår testade jag sticka en sjal i lovikkagarn från Järbo. Jag använder stickor 20 och det känns minst sagt som att sitta med ett par åror i knät! När jag var inne på deras sida för att kolla vilka typer av garn de har, så hittade jag tips om hur man gör sin egen tovade väska. Jag tror det är något jag måste testa.... allrahelst den roströda Lilla Dejeväskan. Trodde att det betydde att Järbo ligger i Värmland, men nej, det är Sandviken som gäller.
På Annas blog feat. Mel E. har det varit en flitig diskussion kring väsktillverkning. Förebilden är den här. Jag har i en kommentar hävdat att man kan göra en Do Redo-variant om man inte själv kan sticka. Och nu kommer jag upp med bevis, som ni kan se här. Handtagen är köpta på Panduro. Frågan är om jag ska gå loss på rosett också, eller blir det too much?
Jag har haft en liten spaning vad gäller rullatorer. Häromdagen såg jag en liten dam äntra trång buss med rullator á la paraplyvagnsmodell - lätt och hopfällbar - men kanske inte så stabil? Hopfällbar såg jag även på McDonald's, men den var varken liten eller lätt. En dam i släkten har vägrat acceptera rullator förrän hon fått en vinröd metallic.
Jag tänker att det är många faktorer att ta hänsyn till.
...heter en liten bok skriven av Eva Londos och utgiven av Jönköpings läns museum. I boken ges exempel på olika typer av folklig design: tatueringar, trasmattor, lapptäcken, tomtar av sten, målade brevlådor, omsydda kläder, julgranar och ljusslingesatta träd och gavlar...
En väldigt rolig liten bok!
...heter min senast lästa bok. Den är skriven av Ron McLarty. Frågan är om man ska skriva om medelmåttiga böcker? Jag läste den för att en låntagare tyckte att den var "helt underbar". Då blir man ju lite nyfiken. Och. Jodå. Den handlar om en medelålders man som mister båda sina föräldrar i en bilolycka. Efter begravningen hittar sin gamla pojkcykel i garaget och full och förvirrad sätter han sig på hojjen. Nästa morgon vaknar han med ansiktet i gräset och cykeln bredvid sig. Han minns inte hur han hamnade där men han minns känslan av att cykla och sätter sig på hojjen igen och trampar på... Han väger 127 kilo och lever på öl och pizza och cigaretter, men nu, på cykeln blir bananer han främsta föda. Han cyklar från Rhode Island till Los Angeles - och historien artar sig till en slags Forrest Gump-historia - fast utan den stillsamma humor som Tom Hanks utstrålade i filmen (jag läser nu på adlibris att boken ska filmas också...de kallar den "roadmovie när den är som bäst") ... ääää...helt underbar? Nej, men rättså läsvärd.
Ska man tycka synd om Elofsson? Det är frågan jag ställer mig själv idag. Jag känner mig nog mest lättad å hans vägnar. Tänk vad mycket kul han hinner göra nu!
Glad verkar i alla fall Madiba vara över att nu fått sitt livs historia i serieform. Allt för att få igång läsningen. Jag undrar om en serie med Göran Persson skulle sätta fart på läsovilliga? Kanske om det är manga då....
Såhär på fredagseftermiddagen tog jag tåget in till Stockholm och bevistade Street som hade modemarknad idag. Det var oetablerade designers som ställde ut. Dessutom var det modevisning. Det var mycket färre utställare än jag väntat men catwalken var kul och inspirerande. Och själva idén så bra: en relativt anspråkslös arena för de som vill pröva sina vingar.
Tidigare i bloggen har jag hävdat att det råder släktforskningshype i Bålsta - idag ringde ytterligare ett studieförbund och ville att två släktforskningsgrupper skulle få vara i vårt lilla Upplandsrum. Var ska detta sluta?
I senaste numret av Bild och Bubbla finns en artikel om manga i Norden. Där får man en bra översikt över vilka typer av manga som ges ut och hur de går. När man pratar om pojkars läsning, vill man gärna påpeka - "fast det var innan manga kom" - för visst håller ni med om att det numera inte är ovanligt med unga gossar som lånar 10 böcker på fredag och kommer igen på måndag för att låna 10 nya? Och då menar jag manga. Själv har jag utan entusiasm läst en One Piece men nu blev jag verkligt sugen på att läsa om Conan - fast den var utlånad. Statistikgalen som jag då är kollade jag upp att sedan den anlände till biblioteket i början av juli har den varit utlånad åtta (8) gånger! Och av hela vårt mangabestånd så var 70 % utlånat. Något måste göras...
I DN idag finns en artikel om den nyutgivna boken "Den feminina textilen" som är skriven (redigerad?) av professorerna Louise Waldén och Birgitta Svensson. Enligt artikelförfattaren (Kerstin Vinterhed) är det "ett praktverk från den kvinnliga sidan av tillvaron - från det universum som är handarbete och kvinnlig textilkonst." I boken finns essäer där tidigare anonyma konstnärer får sin historia skriven.
Idag har det textila hantverket fått ett uppsving. De som under 70-talet kallades förspilld kvinnokraft kallas idag för "kvinnlig modernitet där kvinnlig smak och estetik kan göra sig gällande på allvar."
Ska man våga sig på ett inköpsförslag till?
Läs också Nina Lekanders artikel i Expressen idag - Handarbete: systeri
Är det konstigt att det man tänkte så övertygat på morgonen ("I eftermiddag ska jag träna") inte alls känns så överlagt när man cyklar hem från jobbet i halv storm och regn?
Med den inledningen ska jag inte hålla alla otåligt läsande personer på halster mer: jag fick boka rum på pensionatet i Barcelona idag! För ringa 45 euro per natt blev det ett dubbelrum med badrum på ett pensionat vid Ramblan alldeles när Plaza Catalunya.
Visst förefaller det som att väskan på bilden kan passa till ulljackan jag visade igår? Som av en händelse bor redan väskan hos mig.
Idag passerades gränsen - dagen då jag tog fram fårskinnsskyddet till cykelsadeln - nu är vintern här! Det var också dagen när jag invigde min turkosa HM-jacka. Det hela avlöpte lugnt och odramatiskt.
Det var också dagen när jag ringde till ett pensionat i Barcelona för att boka rum. Det gick inte att boka idag. Tipset hade jag hittat i tidningen Vagabond. En liknande artikel hittade jag här. Imorgon följer den spännande fortsättningen - lyckas jag få boka?
Hursomhelst så kändes det väldigt märkvärdigt att ringa ända till Spanien....
I onsdags presenterade jag 10 nya böcker (i rasande takt) då bokhandlaren i Bålsta hade releaseparty för sin läsecirkel. Det är tur att man själv har glädje av att läsa för sedan jag pratat klart såg jag att nästan ingen valde de böcker jag pratat om, så någon inspirerande bokpratare är man uppenbarligen inte...
Men min egen absoluta favorit är Doppler av Erlend Loe. När jag nu läser på Cappelens hemsida så ser jag att han redan kommit ut med en uppföljare - Volvo lastvagnar. Vilken lycka!
Idag har jag och Kicki bestämt av vi ska stå på Street på första advent-helgen (om vi får plats), så nu är det bara att sätta igång att sy och sticka för fulla muggar... Min nya "produkt" är detta skärp som man också kan ha som halsband. Kommer att finnas i svart, vitt, turkos och brunt.
Igår fick jag hem Littkes: det litterära modemagasinet (2005:01) som jag beställt från Tidskriftsbutiken. I en artikel resonerar man kring mode och självförtroende - hör det ihop? Ja, menar artikelförfattaren, mode kan dölja ett dåligt självförtroende men också föda självförtroende och en egen stil. Detta tänkte jag på idag när jag lämnade affären Benetton. Där hade jag provat en fin kappa i grönt. Jag började i min vanliga storlek (40) men fick den inte ens över axlarna. Först storlek 46 satt OK. Fast då var å andra sidan mitt självförtroende rätt långt nere, så det blev ingen affär. Och det var ju bra.
I senaste numret av Förskolan (2005:08) står en del om genus i barnböcker. Bl.a nämns de underbara böckerna om Snurran av Katarina Bergström och Annika Samuelsson. Dessa böcker har fått ljumma recensioner i Btj:s sambindningshäfte - man moraliserar över att Snurran är så arg! Också barn har haft svårt för böckerna - Snurran uppför sig inte som en flicka helt enkelt! Man baxnar - jag tror alla små flickor jag känner är både jättearga och jätteglada! Och senaste boken om Snurran - Snurran och fjärrkontrollen - är en jätterolig bok som jag önskar många läsare!
För det mesta är det full rulle när man jobbar i Informationen här på biblioteket, men igår kväll var det lite lugnt och jag hann bläddra i senaste Hemslöjden (även kallad Slemhöjden) och läsa en jätterolig recension på boken Stitch 'n bitch av Debbie Stoller. Kolla t.ex. här på Knit Happens! (Det blev ett nytt inköpsförslag...)
I senaste Form läste jag också en intressant artikel om svårigheterna för nya designers att överleva i Sverige. Man anar ett kläddesignförakt. Frågan utreds nu av Tom Hedqvist - vad behöver göras, vilka stöd behövs var.
Förra vintern lyssnade jag på Cay Bond som också tog upp den här frågan. Hennes analys var att det krävs ett nära samarbete mellan designer och tillverkare för engynnsam utveckling och eftersom textilindustrin dött i Sverige, så blir det väldigt svårt för nya designers att få fäste och utvecklas.
I Form tog man upp Carin Rodebjer som det gyllene undantaget.
Idag lämnar jag tillbaka boken Sample till biblioteket! En fantastisk bok om 100 designers. Bara omslaget är som ett smycke och inuti törs man knappt bläddra i för alla idéer man får. Roligt är bara förnamnet! Den är ganska dyr, så gör som jag: lämna ett inköpsförslag till ditt bibliotek!
Nyligen läste jag Camilla Thulins bok Stil och där fick man några handfasta tips om just stil, men så rolig är den inte. Dessutom känns det som att hon representerar en helt annan typ (stil, kanske eller ekonomisk tillhörighet kanske ännu hellre) än jag själv tillhör. Jag är nog mer nöjd med boken Chic då som jag tycker mer handfast går in på problemet glipor, bullibull och hur man ska förhålla sig till dessa fenomen.
Och roligt har man också när man läser Do Redo - jag antar att den stilen kvalar in under begreppet "rebellslöjd".
Malin
Idag har jag varit ledig och gjorde faktiskt det jag alltid drömmer om; låg kvar i sängen och läste ut min bok! Boken var Tokyo av Mo Hayder. En riktigt spännande bok som tyvärr lämnade en liten äcklig eftersmak. Två berättelser; dagboksanteckningar från Japans slakt av Nanking 1937, Kina och en berättelse i nutid i Tokyo. Till slut vävs förstås de två berättelserna samman. Det som först känns som en verkligt intressant berättelse från något (i alla fall inte jag kände till) känner man till slut ett slags äckel - är det bara ytterligare en berättelse om japansk grymhet ur en amerikansk författares blick? Och beskrivningen av dagens Japan känns inte heller speciellt sympatisk. Just nu läste jag att Mo Hayder bor i London, så det där med amerikanare stämde inte i.a.f.
Fast boken är spännande!
Nästa vecka ska jag bokprata när vår bokhandlare har releaseparty för sin läsecirkel.
Sen har jag virkat mormorsrutor - Tack till Annas blog som äntligen lett mig till en beskrivning i hur man virkar dem!!
Igår var det dags för utställning! (Se vad här!) Den sanna bloggaren har redan noterat detta på Huldabloggen. Jag och två kamrater ställde ut våra alster i foajén på Bildningscentrum Jan Fridegård i Bålsta. För mig var det tredje gången och bäst hittills!
Jag tänkte igår morse att jag ALDRIG mer ska göra något i textil väg NÅGONSIN, men idag är jag redan igång med en svart yllesjal....
Idag kom bror och brorson på snabbvisit och vi besökte Åbergs Museum - en källa till många glada skratt! Numera även med Inger Åbergs textila bilder - så nu har man fått mer inspiration!
Besöket genererade värsta släktträffen; syster, svåger, brorsdotter, syskonbarnens kusin + flickvän sladdade också in på museets parkering. Det ÄR i Bålsta det händer!
Och så var det fint väder också!
Idag var det spännande - jag cyklade för första gången i min ballongkjol! När det gäller kläder blir det liksom en andra test; funkar plagget att cykla med? Jag hade fantasier om att kjolen skulle fyllas av fartvinden och jag skulle sväva en bit ovanför sadeln...men det avlöpte helt odramatiskt... Fast när jag nu promenerar på fast mark är det ändå lite strutsvarning över mig...
Igår bjöd jag in den tredje (3:e) släktforskargruppen till biblioteket! Är det så att intresset ökat eller är det så att de upptäckt biblioteket? Sedan någon månad har vi också Genline på en dator och vid den ser vi nu människor i alla åldrar som kämpar med att förstå vad som står i skrifterna. Det är kul!
Igår hjälpte jag också en liten kille (4½ år) som var jätteintresserad av tåg. Hans mamma ville komplettera fackböckerna med lite skönlitterära berättelser. Då fick jag användning av handboken Barnbokstips eftersom ämnesordsindexeringen ännu inte fungerar till fullo. Dessutom tänkte jag återigen där jag hastade mellan katalogen, olika författarnamn och underavdelningar varför vi inte har delat in våra böcker i just sådana teman som Tåg. Och varför har vi så få leksaker? Om barnen får leka på biblan och sen låna böcker som handlar om det de lekt så blir boken ett sätt att hjälpa barnen att klä sina upplevelser i ord - ett språkutvecklande förhållningssätt?
Jag vill gärna tillhöra samma gäng som Tora och Hulda, därför heter min blogg numera Malinbloggen.
Idag startade dagen tungt med dimma och endast 5 grader ute, cykelsadeln blöt av dagg och ingen handduk i närheten...men allteftersom dagen framskridit så har det lättat...
Idag har vi haft personalmöte och de som var på studiebesök på PunktMedis och Frågebyrån har rapporterat. De var förvånade över hur litet det var på punktMedis (i fantasin hade de tänkt sig det större) och att nu föreföll barnavdelningen ha kommit på undantag men de blev inspirerade av ett fint Fantasy-rum. Frågebyrån var visst ännu i sin linda men Ljudbiblioteket väckte nya tankar - ska vi kanske ställa kassettböckerna ihop med cd-böckerna?
Här har dataavdelningen styrt om mot ny server vilket verkar ha påverkat synkningen av min palm till datorn? I vilket fall kan jag inte visa de bilder jag hade tänkt lägga ut idag.
Pilutta!
M
inspirerad som jag blev av Huldabloggen har jag nu startat en egen blogg!
Återkommer snart!
