Adaptiv eller allokativ effektivitet

Idag blev jag så glad för jag tyckte att jag kom ett steg längre i mina grubblerier över adaptiv och allokativ effektivitet. (Ironiskt nog var det när pendeltågspersonalen för 75:e gången förklarade den långsamma framfarten med ytterligare ett växelfel, nej fel i ljussignalen, nej...? Det verkar som om ryckig monotoni främjar kreativiteten?)Hittills har jag trott att man var det ena eller det andra, men när jag läste om texten i boken Mått på välfärdens tjänster så inser jag att idealet för en verksamhet är om det råder en balans mellan allokativ och adaptiv effektivitet. Då blev jag liksom lättad, eftersom jag tycker det är bäst när saker och ting är lite både och... Frågan är om jag nu kan föra ett resonemang så att dessa begrepp överhuvudtaget känns relevanta för någon annan än mig själv?
Jag stod och orerade så mycket över detta när jag kokade fänkål förut, så P tyckte att jag skulle "blogga om det".