Kanon i imperativ

Läser i boken Den meningsfulla språkväven meningen:
"Verbet läsa tål inte imperativ."
En intressant mening. Vid närmare eftertanke så är det väl många verb som först tänks i uppfordrande imperativform, men där utropstecknet väldigt snart byts ut i ett mer tveksamt frågetecken?
Njut!.....Njuta...?
Skapa!....Skapa...?
Sov!....Sova...?
och så då förstås:
Läs! Nja. Ska det vara kanonläsning så får det nog vara?