Vintagemässa: Bakåt-Framåt

Besökte idag Stockholms första vintagemässa. Det var vi inte ensamma om, det var knökfullt med folk och därmed varmt och trångt. Det fanns mycket som var fint - t.ex. massor av Katja of Sweden-klänningar, men det mesta var i pygméstorlekar. Dessutom var det lite dyrt: är de unga sylfiderna beredda att betala 1000 pix för Katjas klänningar? (Kanske en retorisk fråga eftersom jag såg så många hänga osålda på mässans andra dag)
Hursomhelst: hoppas att arrangörerna inte ger upp utan hittar annan lokal/annan spridning av utställarna/förbjuder strålkastarlampor som genererar tropisk värme/ordnar fler sittplatser för utmattade damer/fixar fler speglar och varför inte rekommendera utställarna att sortera efter storlek?

Ja just det, blev det nåt för mig? Ja, ett anspråkslöst turkost plastarmband.