
Jag tror att man kan påstå att baskern var ett nyckelplagg i Ingmar Bergmans outfits.
Baskern ingår även i min basgarderob. Här ser ni tre av dem.



Nyligen fick jag tips om smyckessajten Nomeni och beställde dessa örhängen därifrån. Billiga, fri frakt och snabb leverans. (Men det övriga utbudet lockar inte mig.) Tänkte att det här skulle vara örhängen som var både tuffa och skira på samma gång och fick associationer till bränsleslangar och dylikt, men materialet är hårdplast och inte gummi, som jag trodde.
I vilket fall gillar jag dem - trots att de är stora, 7 cm!

Nej, nu krävdes en dag med lite variation till allt det vita! En dag i svart!




Jag är liksom nästan uppväxt med Thor Heyerdahl på det sättet att min pappa refererat till honom i alla tider. (Sen hade P en TH-period också och när vi väntade L hade jag Thor som förslag på pojknamn... ) Som barn var jag, naturligtvis, på både Kon-Tiki-museet och Fram-museet som ligger på vackra Bygdöy (dit man tog båt från Rådhusplatsen). Nu nöjde vi oss med Kon-Tiki, vars färd i år firar 60-årsjubileum. På museet visas också Ra och det är den vackra båt ni ser här på bilden.

Med ambitionen att kolla in norsk design och mode och några museer åkte D och jag en snabbtur till Oslo (fredag morgon till lördag kväll). Vi hade förberett oss med några artiklar ur Elle och Femina och kollat öppettider på museer. Det fantastiska Oslopasset gjorde alla ambitioner till verklighet! Förutom fri åkning på lokaltrafiken så var det entréer till fler museer än vi tänkt oss från början!

Det är många år sedan jag köpte den här toppen från Vila. Väldigt söt men genom att den är lite snedskuren och har råa kanter så har den fungerat och inte känts puttinuttig. Den köptes med ett gult linne fastsytt, men det klarade inte tidens tand, så nu har jag andra linnen under, vita capribyxor till.
I början av 90-talet så var det modernt med färganalys. Jag är Vår och vad gäller rosa nyanser ska jag hålla mig till laxrosa och hålla mig borta från cerise. Fast det kan man ju strunta i?
På söndag förmiddag tog P och jag en tur till Rackstadmuseet. Jag har varit där förut, men nu tycker jag att det var finare än jag mindes det. Gillar den permanenta utställningen men också Landskap Nu var fin.
Otaliga gånger har jag passerat devisen "Picasso valde Kristinehamn - gör det du också!" och denna gång följde vi uppmaningen och åkte till Picasso-skulpturen. Det var extremt välskyltat på vägen dit, så det var inga problem att hitta! Ståtlig var skulpturen och vackert låg den. Jag trodde att konstmuseet låg i närheten men det var istället på andra sidan Kristinehamn och ett kort tag tänkte jag ge upp, men vi hittade! Utställningen Paris tur och retur - svenska och norska Matisseelever var en jättefin utställning, restaurangen hade jättegod mat och i Målarverkstaden fastnade vi alla men L och W så länge att jag nästan fick tjata ut dem!

Igår var det dags för den årliga utflykten med damerna - i år var vi 3. Fokus var kyrkor i södra Uppland. Vi besökte fem kyrkor och gick in i tre. Alla medeltida och alla inom en radie av 9 kvadratmil ungefär. Man kan undra hur mycket folk det egentligen bodde här under 1400-talet? Fanns det tillräckligt för att fylla alla dessa vackra kyrkor? Albert Målare med lärlingar måste i vilket fall haft bråda dagar!Här ses en detalj från Villberga kyrka där jag föll i stavor över de fina bårderna överallt. Något att överföra till vinterns stickning/virkning kanske.
Utanför Härkeberga kyrka fanns en liten shop där vi alla tre köpte galltvål, något som jag läst om på Annas blog feat. Mel E. Jag ser fram emot mitt förändrade liv!
Sen hittade jag en vit kappa också, på Selmas i Enköping. På det hela taget var det en mycket lyckad dag!! (Med förra årets sommarstängda erfarenhet i minnet hade denna resa också föregåtts av nogrann research)
Se själva vad glada mina kompisar ser ut!! För övrigt så reste vi under artisnamnen Tant Röd, Tant Grön och Tant Blå. Helt oplanerat faktiskt.
Håll med om att orange och blått liksom ser sportigt ut ihop? Eftersom jag nu gör mitt bästa för att övertyga mig själv om att jag är den sportiga typen (en del förvandlas till Stålmannen, Bicycle Repairman men jag förvandlas till Sporty Spice och kastar mig på cykeln med min vattenflaska...) så tänkte jag att jag skulle backa upp mig själv med en sportig outfit.
Egentligen kan jag tycka att det är lite lättköpt att kombinera med vitt. Nästan allt blir ju snyggt ihop med vitt. Men igår ville jag verkligen använda den röda tunikan jag köpte från Asos i vintras. Det var första gången jag beställde från dem. En enkel och effektiv tjänst. Det gick t.ex. utmärkt att returnera, eftersom det mesta visade sig vara rena katastrofen på mig. Jag behöll endast denna röda tunika. Jag vet inte, det är något skumt med den (bylsig och oklar placering av midjan), men ok, den får hänga med ett tag. (Det andra jag behöll var ett jordgubbshalsband som jag tyckte var kul ända tills jag insåg att alla flickor på skolan har sådana, så nu har jag skänkt den söta jordgubben till L. som var enig med mig att den passade bättre på henne!). Jag hade tunikan tillsammans med ribbat linne från Vila, vita snäva byxor från Gina Tricot, flätat skärp från Friis & co och gräddvit kofta från B Young. (Egentligen är jag tveksam till att kombinera kritvitt med gräddvitt, men det fick passera. Jag tycker att den lite grövre strukturen i koftan gjorde sitt till.)
Sen hade jag mitt nya smycke från Silke, som jag är så förtjust i. Kostade skjortan, men jag har sneglat på det i ett halvårs tid, försökt att kopiera det och misslyckats, så när det såldes för halva priset så slog jag till!


I slutet av förra sommaren sydde jag en kjol inspirerad av en kjol jag såg i ett skyltfönster i Amsterdam. Häromdagen använde jag den tillsammans med gul blus från Filippa K, väst från ZeZe, skor från Primark (de knallgula får vila i garderoben på obestämd framtid) och halsband av Annika Sjölén.
Positiv respons på denna outfit - med stark betoning på de gula inslagen - gjorde att jag häromdagen inhandlade gula tights (eller leggings heter det visst numera? Förra gången de fotlösa var moderna hette de tights och de med fot strumpbyxor, eller hur? Nu tror jag de med fot heter tights?) för att förstärka de gula inslagen i min garderob!

Här synes Amsterdam-kjolen, för dyr för att få följa med hem.

Just nu läser jag Jenny Diskis biografi Den motvilliga resenären. Jag vet inte om jag kvalar in i den klubben riktigt - ser jag inte rätt nöjd ut här med väskan i högsta hugg i Aberdeen? Fast jag är ju påväg hem, förstås.



Man kan ju i så fall hänga ett gäng om halsen! We dream in colour heter märket och man kan beställa online!
(Foto lånat från Feber.se)
