Mörkret som ger glädjen djup

Idag har jag en överjävlig träningsvärk efter gårdagens "Muskel". Och ändå maskade jag en hel del eftersom ett halvårs träningsignorans verkligen kändes. Mest undrar jag nu varför vi inte har ett enplansradhus istället för ett med en trappa. Ändå måste jag säga att det känns väldigt härligt just nu när man liksom är på botten och vet att det blir bättre (bara känslan av att vara taggad fortsätter). Den positiva känslan får man ju inte om man tränar regelbundet år ut och år in!