Igår eftermiddag var jag på Formex. Det är en mässa som jag suktat efter, men eftersom den är för branschfolk endast, så är den först nu, med ett registreringsbevis, tillgänglig för mig. Vi hade två timmar på oss och då hann vi inte ens strosa runt överallt. Stor, men då, två sista timmarna på fredag, ganska glest mellan besökarna och tämligen trötta företagare i montrarna.
Vet inte vad jag väntat mig; kanske mer innovation och form och mindre av stansade bokstäver som formade "dream" eller "love"? På smyckessidan dominerade stilen med grova överlastade kedjor där damer med volangtunikor i beige, ljusrosa och bleklila samlades. Jag fick en stark känsla av trivsam småstad med små trånga affärer där tunikor, smycken, blomkrukor, doftljus, handdukar och lampor snart fyllas på av....mer av samma.
Men visst fanns det annat också. Men hur ska man tänka: eftersom man inte gör grova kedjor översållade av berlocker som alla vill ha, så har man inte en chans? Eller: just för att man inte gör kedjor översållade med berlocker så har man en chans? Och trots att mässan är så stor, så måste detta vara ett fantastiskt tillfälle att nå ut till alla uppköpare i landet.
Missförstå mig rätt: jag tänker inte ge mig i kast med att prova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar