Dagens teknik medger onekligen mycket vad gäller tillgänglighet till information för personer med funktionsnedsättning av något slag. Fast det blir en motsättning i detta att utveckla hjälpmedel, om de ska vara användbara för en marknad, som gör det ekonomiskt möjligt att tillverka dem eftersom behoven ofta är så individuella. Hjälpmedlen måste innehålla så många funktioner så att det lönar sig att tillverka dem och alla dessa funktioner kan komplicera för användaren. Min pappa lyssnar till exempel mycket på talböcker via daisy-teknik. Hans daisy-spelare har 18 olika knappar, flera av knapparna har flera funktioner som man styr genom att trycka längre eller kortare tid på dem. Det gör att det finns en mängd funktioner som förstås är jättebra för en som vill snabbläsa, hoppa mellan kapitlen, göra anteckningar osv osv, men för pappa som helst vill ha "start" och "stopp" blir det ibland väldigt komplicerat.
Nu har han fått lokaltidningen som taltidning. Den överförs via radio till en apparat som endast har 8 knappar. Nästan alla knappar har dock flera funktioner beroende på hur länge man trycker på dem. Vår lokaltidning är ganska tunn, men eftersom pappa nu är osäker på om han hanterat knapparna rätt, så vet han inte heller om han hört hela tidningen. Och läses alla artiklar verkligen in?
Att hantera en vanlig telefon har också sina sidor. Just nu har han en bärbar röststyrd telefon. Ett tag hade han också en röststyrd mobil, men eftersom "pipet" som skulle bekräfta pappas talinstruktion hade så låg volym (och inte kunde justeras) så fungerade inte den, eftersom pappa också hör illa.
Den första Doro-mobiltelefonen, som är speciellt utformad för att passa äldre, funkade inte heller. Ingen röststyrning, men ok, det fanns möjlighet att förprogrammera fyra telefonnummer på stora tydliga knappar. Problemet där var snarast laddningen - världens minsta och krångliga uttag för sladd som skulle stickas i för att ladda telefonen.
Igår testade vi en bärbar hörapparat. Utmärkt funktion, men naturligtvis alldeles för bånglig att hantera med både sändare och mottagare.
Det står helt klart att hjälpmedelstekniker borde vara ett framtidsyrke, behovet är hur stort som helst. En prioriterad yrkeskategori inom kommun och landsting? Knappast!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar