Efter koncentrerad läsning av DN har jag två reflektioner:
1. Karolina Skande listar årets stilikoner och jag är inte med!
- Skandal, utropar jag med viss självironi.
- Verkligen, instämmer P och tillägger att det är sällan man möter en sådan stilig kvinna.
Jag fick ta en rejäl klunk kaffe och smälta den repliken.
2. Ranelid beklagar att svenska skolan inte har någon kanon för skönlitteratur. Hur skulle den se ut; hur i all världen kan man försöka formulera en kanon i denna föränderliga värld där influenser från alla håll ständigt blandas och signaler refererar mot olika håll samtidigt? I kursplanen i svenska står också såhär:
"I arbetet med skönlitteratur, film och teater i ämnet svenska kan skilda kulturella erfarenheter mötas och eleverna ges möjlighet att utveckla ett eget förhållningssätt till kultur och kulturella värderingar."
Ska nu Ranelid börja tjata kanoner också! Det var väl en folkpartistisk politiker som motionerade häromåret? Och innan dess bloggdebatten där väl Eva Ström gjorde sitt kanonförslag totalt utan några som helst nya influenser med med mottot att det bara är med klassiker tvångsnedkörda i halsen som unga lär sig få störst respekt för litteraturen (och avstå från vidare spontan läsning).
SvaraRaderaCecilia Wikström var det, tror jag.
SvaraRaderaJa, egentligen är det en diskussion som borde lämnas helt...
Men nu har jag återigen fallit i grubblerier inför frågan integrerade folk- och skolbibliotek och dess för- och nackdelar, så det var nog därför jag högg på kroken.
Vad tänker du om integrerade folk- och skolbibliotek? Johanna
SvaraRaderaJag tänker att det är väldigt svårt att kombinera dessa två bibliotekstyper. Det går förstås, men kräver stor medvetenhet hos personal o ledning.
SvaraRaderaÅ andra sidan kan jag tänka att väldigt många skolbibliotek egentligen inte är skolbibliotek utan bibliotek som bara råkar ligga i skolan.