...skulle jag känna mig kränkt över hur unga män skildras av många unga kvinnor. Nu har jag läst ytterligare en svensk deckare där män skildras raljant och nedlåtande. Män kan inte göra två saker samtidigt, vet inte var vällingen finns, jobbar alldeles för mycket, lyssnar inte och tycker inte att hushållsarbete räknas, tar inte ansvar för hushållsarbetet. Det är verkligen förfärligt sorgligt om det är så det ser ut. Och jag undrar just vem som bestämt normen för hur saker och ting ska gå till i dessa hem? Ett gemensamt beslut? Knappast - det är nog kvinnan som bestämt precis hur och var vällingen ska levereras eller var kuddarna ska ligga i soffan.
Jag pratar nu inte om böcker som t.ex Bitterfittan som jag tycker försöker beskriva hur svårt det är att inte hamna i strukturer man inte tycker om. Jag menar underhållningslitteratur som beskriver män som "lilla gumman" fast tvärtom. Oreflekterat.
precis!
SvaraRaderaså tänker jag också, och att de allra värsta klagarna över snedfördelningen av arbetssysslor hemma även är de allra värsta tyrannerna över precis hur ordningen ska vara hemma.
så att den andra parten (mannen då) aldrig får en chans att göra på sitt sätt.
ibland glömmer jag bort mig och blir nästan en sån som raljerar över männens typiskhet.
men min käraste är så bra på att påpeka att alla inte är så och att han då minsann kunde säga likadant om tjejer.
som nu senast: om jag säger att alla killar är dåliga på att hålla koll på vad deras barn behöver för kläder att inhandlas, då tänker han säga att alla tjejer gråter.
och så blir jag lite irriterad och börjar argumentera emot men inser hur rätt han har i sin poäng.
jag r trött jag borde sova jag vet inte ens om jag fick fram min poäng godnatt,