Virkad kopia - protest eller patetiskt?

I DN från i söndags (14 juni) läser jag om craftivism och om virknålens revolution. Bl.a. står det om Stephanie Syjunco som uppmuntrar till att virka märkesväskor. Hon gjorde det som ett konstprojekt och inbjöd till workshops mm och skapade en hemsida där man kan ladda ner beskrivningar till märkesväskor. Syjunco menar att hon utgår från människornas åtrå efter speciella märkesvaror och på detta sätt får de både varan och lär sig ett hantverk. Jag är lite skeptisk inför just den motiveringen. Om man verkligen, verkligen vill ha märkesväskan duger knappast den virkade kopian. Möjligen kan man väl känna att man ingår i någon slags kopieringsrörelse och tycka att det är lite kul? Att liksom reclaima ett mönster eller en form som blivit patenterad av ett företag och göra det till något eget.
Själv har jag virkat en Burberry-väska med matchande armband/handledsvärmare och smal scarf/halsband till. Jag har använt min Burberry-väska vid några få tillfällen. Det känns lite märkvärdigt. Och jag är lite osäker på om det är töntigt eller kul att ha en hemgjord, virkad kopia? Men så speciellt praktisk är den inte i det dagliga livet. Då är min "souvenirväska" från Oslo (jag köpte mönster och garn på Husfliden och virkade väskan efter resan)betydligt mer användbar och använd.