Om Daisy, städning och kreativitet

För några månader sedan såg jag ett program om Marc Jacobs. Man fick se hans "kontor" och hur han omgav sig med mängder av färgprover, tygprover, bilder, grejer...och så plockade han från allt det här och testade och byggde collage och diskuterade och funderade. Förmodligen inte speciellt unikt arbetssätt för en designer, men jag fick (och P också, vilket inte är oviktigt i sammanhanget) en ökad försonande känsla för mig själv då. Jag har en stor förmåga att dra fram grejer för att testa och fundera. Och att jag sparar så mycket små stumpar och enstaka pärlor och annan skit som jag tror ska komma till användning (och det gör de ju också). Fast en av skillnaderna mellan mig och Marc är att han inte behöver plocka undan själv. (Fast egentligen är det inte en skillnad. Jag plockar ju sällan undan jag heller, det är själva dilemmat: En av skillnaderna mellan mig och Marc är att han har någon som plockar undan åt honom) Viktigt blir att hitta ett sätt att förvara alla grejer så att det å ena sidan är överskådligt och inspirerande och å andra sidan är lätt att lägga tillbaka. Tricky.
Tro nu inte att jag drabbats av hybris. Jag vet var Marc Jacobs befinner sig och var jag befinner mig. Jag bara börjar tro att behovet av utrymme för kreativitet är mycket mycket större än vi förstår, men istället för att inreda våra hem som funktionella verkstäder så inreder vi dem som utställningslokaler.
Hursomhelst: med från systerns & svågerns amerikabesök finns en flaska Daisy av Marc Jacobs till mig!