Torsdag och fredag tillbringades i Uddevalla, min hemstad under tonåren. Känns konstigt att promenera i sitt förflutna. Och kul!
Nåväl: På hotellet stannade hissen på en våning och jag hann precis se tavlan på väggen mitt emot - Där är ju DEN! Min favorit från förr! - innan hissdörren stängdes. En litografi av Mona Huss Wallin med en finklänning hängandes i sommarfönstret... att jag glömt hur mycket jag tyckte om den! Jag började tänka att kanske jag kunde få tag på tavlan i just Uddevalla och att det som var oåtkomligt för Malin 18 år, kanske kunde vara möjligt för Malin 47 år? Som en magisk kraft promenerade vi senare rakt på Konstfrämjandet. Som var öppet! Och fullt av pratglada personer! Som visste precis vilken tavla jag menade! ("Det hänger några murklor på tork i fönstret")
Fast tavlan hade de förstås inte. Men jag fick en lista på vilka av M H-W:s litografier som finns i lager och hur mycket de kostar.
Jag ska gå med i Konstfrämjandet! (Ett tag övervägde jag alternativet "konstkupp på känt västkusthotell" men somnade innan planen var klar...)
Men har du bott i Uddevalla! Så kul! Jag är därifrån.
SvaraRaderaVisst är den fin Monas tavla. Kul att du fick tag på den. Utsikt från fönstret i Bärfendal om jag inte minns fel. Jag var mycket god vän med hennes mor Caje som dog häromåret efter ett mödosamt men rikt konstnärsliv.
Uddevalla är finare nu, än när jag bodde där, tycker jag. Med strandpromenaden, t.ex. Fast det fanns fler roliga affärer förr. Nu har väl Torp tagit död på alla småaffärer, antar jag?
SvaraRadera