Kawamura II

Kenzo var den förste japanske designern som totalt lyckats assimilera sig i det franska modesystemet. I början köpte han kläder på loppmarknader, eftersom han inte hade råd att köpa tyger. Han sydde om kläderna och redan då skapade han sin karaktäristiska stil där han blandar mönster och färger - blommigt med rutigt t.ex. Efter honom kom Issey Miyake, Yohji Yamamoto och Rei Kawakubo - dessa tre är alla mer avant gardistiska än Kenzo. De är okonventionella, ifrågasätter modets natur och skönhetskonceptet. Miyake uppfinner ett slags nytt klädsystem där plaggen kan innehålla flera ärmar och hål av olika slag vilket gör att det är upp till bäraren att bestämma hur plagget ska se ut. Som en följd blir plaggen ofta unisexplagg och han ifrågasätter det normativa modet. Och ni har kanske hört talas om Pleats Please - hans plisserade polyesterplagg?
Yamamoto menar att perfekt symmetri är fult!
Och Kawakubo - hon drivs av ilska! Hon har själv ingen utbildning i hur man skapar mönster eller syr. Hon har en grupp mönsterkonstruktörer kring sig och sen försöker hon med ord beskriva vad hon vill se (Clouds, clouds, clouds in the sky... var en mening Kawamura exemplifierade med). Så sätter mönsterkonstruktörerna igång och skapar outfits utifrån ordet eller meningen och så gallras de "felaktiga" tolkningarna bort. Samma sätt med personen som tar fram tygerna... Kawakubo bygger upp kollektioner på detta sätt - genom att prata och låta andra verkställa! Jag fick intrycket av att Kawamura var provocerad av detta, själv tycker jag att det låter som det skulle kunna vara ett vanligt förekommande sätt. Är det inte idéerna det handlar om? Bilden? Visionen?