På gymnasiet kom jag och en kompis en halvtimme försent till en filosofilektion. Vår ursäkt var att vi varit på stan och att det tagit mycket längre tid än vi tänkt, att gå tillbaka till skolan (min kompis gick på kryckor). Filosofiläraren (som förmodligen tänkt mycket kring begreppet "tid") accepterade genast vår ursäkt med kommentaren:
- Så kan det bli ibland.
Just den här situationen mindes jag idag när min son skulle förklara att han egentligen kom hem klockan 1, som vi kommit överens om. Det vara bara det att x, y och z också hade hänt så därför kom liksom kroppen hem först 2.15.
I detta läge bestämde jag mig för att tacka Tonåringarnas speciella skyddshelgon, som såg till att x, y och z inte innebar något hemskt, och bara svara:
- Så kan det bli ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar