Någon som minns hur det var att vara 14 år och ha en mamma som inte fattar någonting, en mamma som gör allt för att förstöra ens liv och som vägrar att lyssna på ens argument?
Den mamman är jag nu.
Associationsbanan är inte helt klar, men jag tänkte i alla fall på Hans Alfredsons och Tage Danielssons text:
När man ser på hur barna växer upp och står i,
kan man undra om barna nånsin får det som vi,
om det finns jobb, om det finns mat, om det är drägligt där dom bor
finns det får och kor, och vatten och luft?
1. Kan dom sola sig gratis, finns det blommor och blad?
Har dom fläsk och potatis, kan dom ta sig ett bad?
Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl,
men man hoppas att barna ändå får ett glas öl!
När man ser på hur barna.....
2. Får dom döttrar och söner, har dom dragspel och vals,
har dom kvar bruna bönor, har dom någonting alls?
Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl,
men man hoppas att barna ändå får ett glas öl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar