Jag är en sådan där ordpolis som retar ihjäl mig på särskrivning (samtidigt som jag älskar roliga exempel. Gott om dem finns på en av Avigsidans sidor.) Men nu skulle jag vilja lansera en teori:
Lyssna på TV där unga svenska reportrar pratar. Lyssna på hur de betonar sina meningar. (Jag har retat mig på det länge!) Alldeles nyligen kom jag på (nåja P. påpekade det först, men vi hör ju liksom ihop, så...) att de faktiskt sär pratar. Och nog går väl det muntliga språket före det skriftliga? Boven till särskrivning är alltså Svt!
Ja, det handlar alltså om hur de betonar orden i meningarna. På radion nu hörde jag t.ex. hur de pratade om en pjäs som gått som lov teater. (prat, prat prat och.... denna pjäs har gått på lov (konstpaus och så går man ner i tonläge) teater (med eftertryck "hörs" sen punkten).
SvaraRadera