Augustvinnare

I natt läste jag ut Lena Einhorns bok Ninas resa. Trots att jag läst, sett, hört liknande berättelser är det ändå lika ofattbart att det hänt. Och alla siffror på dödade judar lika svåra att greppa. Ändå kan jag tycka att denna bok är märkligt distanserad - det skrivs om hunger och trängsel, men inga känslor beskrivs. Bara någon gång kommer känslan fram; saknaden av goda vännen, skräcken när mamma blir apatisk eller när de förlorar kontakten med varandra i trängseln.
Men denna avskalade berättarstil är kanske bästa greppet? Man får nog också beakta att Nina Einhorn berättat denna historia för sin dotter.