Marsden och Voors

Senaste läsningen har varit Marsdens ungdomsbok Ellie: Aldrig som förr. Marsdens serie I morgon när kriget kom är en fruktansvärt spännande serie som skulle stanna vid trilogi men blev en serie på 7. Kvalitén vann inte på kvantiteten, men det går inte att bortse från att det är spännande! Nu har Marsden dessutom kommit med ytterligare en serie som bara handlar om Ellie. Action, action, action! Del två har inte samma översättare som del ett och det märks faktiskt - plötsligt kallas Helvetet för Hell! Efter denna sträckläsning gav jag mig på Barbara Voors Mina döttrars systrar som visade sig vara ytterligare en sträckläsningsbok! Det är min första bekantskap med Barbara Voors och jag tror inte det blir den sista! Lillasyster Lucy återfinns efter åtta år på ett sjukhus i New York. Hon har tagit en överdos och befinner sig i koma. Mellansystern Annie åker dit och uppmanas av doktorn att prata med Lucy vid besöken. Annie skriver om sitt liv och läser upp det hon skrivit. Storasyster Mimmi skriver i Sverige och mailar till Annie. På så sätt träder de tre systrarnas liv fram och det är överrskande spännande och gripande. Jag hade fullt schå att inte lipa på pendeln igår.

Stuprörs-spotting

Det blir si och så med läsambitionerna när man vill ha lite tid på stan också... I två dagar har jag nu ägnat mig åt att spana på väldigt smala jeans. Jag började med att prova några J Lindeberg på Barkarby Outlet. Det tog lite tid att förstå att storlekarna tydligen är större än de brukar vara, men när jag hittade två olika modeller som gick på mig (hette de kanske Cia och Tina?) så var både jag och den vänliga flickan mycket nöjda. Visserligen var de snygga om man förtränger kroppen ovanför linningen, dvs de var alldeles för lågt skurna för mig. Jag skulle tro att jag går under beteckningen "slank för min ålder" men det går inte att komma undan ett visst gumfläsk i midjan (valkvarning) och lågt skurna jeans är verkligen inte smickrande då! Väl hemma fann jag HM:s katalog och insåg att önskemålen går att kombinera: hög midja och smala ben. På HM heter de &now och de passade jag på att prova igår. Jodå, helt okej faktiskt. På Åhléns prövade jag också en Nudie-modell som också funkade. Tyvärr hittade jag inga Acne i rätt storlek, deras modell Hex ska uppfylla mina kriterier lovade den vänliga expediten. Drabbad av vankelmod och viss ekonomisk nykterhet så köpte jag inga byxor. Idag sydde jag istället om ett par gamla stretchiga Lindex-jeans som får duga så länge...

Accessoar för läsare

För något år sedan var jag på en tur i Hälsingland och köpte då ett par lösärmar (modell 9500) i design av Maria Lindberg. Har inte riktigt hittat användningen förrän nu, när jag tillbringar så mycket tid liggandes läsandes i sängen. Ärmarna på tröjor halkar ner och händerna blir kalla - men, tjena, vad bra det var att ha ett par lösärmar liggandes i skåpet!

Dessutom rätt coolt att ha till min tunika med 3/4-ärm. Fast de är väldigt randiga. Om man skulle stjäla idén och sy ett par svarta?

Jullov

Det här året har jag kunnat ta ledigt över alla helger och det känns verkligen lyxigt. Min ambition, förutom sedvanligt umgänge, mat och klappar, är att läsa 4 timmar om dagen och promenera 1 timme. Det har gått bra hittills, förutom läsningen igår, som nu ligger efter.
Jag gick ut lugnt i mitt läsande med en deckare av Mari Jungstedt som heter Den döende dandyn. Den var tryggt förutsägbar, nöjsam läsning och lämnade inga bestående tankar. Därefter läste jag min första chic lit. Sen jag insett att det är en egen genre har jag också förstått att jag inte läst någon bok som kan kvala in där (tror jag). Det verkar som om min utveckling stannat vid FLN-läsning (Flärd Lidelse Njutning som en viss typ av litteratur klassades som på 80-talet. Av andra kallad Tantsnusk.) Det blev Drömstället av Melissa Bank som jag satte tänderna i. I varierande långa kapitel får vi följa Sophie Applebaum under 25 år. I första kapitlet är hon 12 år. Precis som genren föreskriver är den dråpligt och roligt skriven, men jag blir ändå lite deppig av att läsa den. Bland allt det träffsäkert beskrivna så känns det tillslut så ensamt? Jag kanske inte förstår genren riktigt ännu.
I vilket fall kändes det nu dags att fortsätta med en icke förutsägbar bok, nämligen Börja leva av Nadine Gordimer. (Gordimer fick Nobelpriset 1991, första fria valet i Sydafrika var 1994, jag minns inte om valet av henne som pristagare var kontroversiellt - var det det?) Boken har ingått i biblans läsecirkel i höst och jag blev nyfiken på den efter att ha läst i Barbabloggen om den. Kanske var det ett torrt språk, fast jag blev ändå drabbad av boken och har ägnat mycket tankar åt den.
Till slut några rader åt tidningen Zoom, som jag högg på biblan för att läsa en essä om filmen Marie Antoinette. I samma nummer finns också en intressant artikel om mediekunskap som jag varmt rekommenderar. När jag nu läser på webben ser jag att Zoom ska upphöra som tryckt tidning. Lite synd; när man inte får visuella påminnelser i form av tidningsomslag kan det bli svårt att komma ihåg att man ska kolla upp webbplatsen. Men tillgängligheten totalt ökar förstås.

I elfte timmen

Nu har jag stickat sista varven och fäst alla trådar på sockorna till L. När det nu är färdiga måste jag ha en liten betraktelse över ränder. Visst kan ett randigt plagg förefalla trivialt i sin enkelhet, men jag vill gärna passa på att sända en stor och beundrande tanke till t.ex. Sonia Rykiel som är så berömd för sina ränder! Jag tycker dessa sockor visar att det INTE är lätt att få till det - eller kanske snarare så här: jag hade en stark idé om hur sockorna skulle se ut i den randningen jag tänkt ut, men när jag nu ser resultatet så skulle jag helt klart göra om ränderna. En snygg randning kräver mycket experimenterande!

(Missförstå mig rätt: sockorna är fina och kommer att tjäna sitt syfte, men nu tror jag att jag måste sticka ett par till. Eller två par till? Fast först måste klapparna till W och P bli klara!).

Bon

Jag tror att jag redan skrivit om Bon och att jag kände att jag inte tillhörde deras målgrupp? Jag gillar verkligen deras modereportage, men texterna känner jag mig klart exkluderad från. Jag förstår helt enkelt inte när de är ironiska och när de menar allvar. Jag har trott att det berott på min ålder och inte varit så upprörd. Fast idag, i samtal med några mycket yngre kvinnor, förstod jag att de kände sig lika exkluderade! Så det är något annat än ålder som förenar oss? Brist på ironi, humor, intelligens, coolhet - någon slags social kontext vi inte fattar?
Vem känner sig tillhöra Bons målgrupp?

Dico

Hur mycket design finns det inte i Danmark? Nu har jag hittat till bootsen Dico, som såvitt jag förstår, är ett danskt märke. Jag hittade dem på G24, en rätt otippad butik på Kungsgatan. Otippad för att det är en butik som är så blandad på stilar och innehåll. Där finns kläder, väskor och skor, så lite heminredning i form av lampor och jox och rätt bra musik - jazz och världsmusik. Låter som Indiska, men nej...tuffare samtidigt som de har de där fula, tantiga quiltade väskorna - som jag vet anses vara både tuffa och moderna. Förutom märket Dico hade de stövlar från New Shoes, ytterligare ett märke som inte är så vanligt. Igår kände jag att det verkligen var kul att komma in i en affär som man inte kunde hela sortimentet redan innan man kommit in, som det lätt blir med de stora kedjorna Din Sko, Vagabond och Ecco t.ex.
Trevlig personal.
Och så hade de då 30% på mycket i butiken.

Afternoon Tea

På Vetekatten kan man slinka in på Afternoon Tea mellan 15.00 - 18.00. Ät och drick så mycket du vill för 80:- (känns som en medelålders variant av de där bufféerna där man försökte trycka i sig 35 efterrätter när man var fattig student). Daniela och jag träffades där igår (efter att jag tagit en liten, liten sväng på stan...) och jämförde våra erfarenheter från hösten på Stockholms universitet. Den stora frågan är: vad ska vi egentligen göra resten av vårt arbetsliv? För sådana diskussioner passar verkligen Vetekatten utmärkt!

Plutoprodukter

Av en arbetskompis fick jag tips om roliga Plutoprodukter. En del av utbudet finns på Mique där jag gjorde en snabb spaning i Uppsala idag. Och: ja, krokarna var roliga och änglaspelet väldigt litet.

Att göra en Alexander McQueen

Jag tycker mycket om Alexander McQueens tartanrutiga kjolar. I skåpet har jag en rejäl bit rött rutigt i bomull som jag tänkt sätta saxen i under julledigheten. Skulle gärna göra något liknande detta, men frågan är hur helveckat ser ut på mig som inte är så smal om midjan? Betänk också att skotskrutigt kan se väldigt väldigt präktigt ut. Har någon något tips på mönster som kan passa?

Kanske är det draperingen som är grejen...Kolla här: visst ser det ut som om en flik av kjolkanten är dragen upp och bildar axelband? Och hur skulle det se ut en vanlig dag på biblan??

Kan man överföra något av detta så att det ser coolt ut men inte så att man ser "utklädd" ut?

Belgian fashion

Läste en notis i senaste DV om t-shirts mot AIDS och efter lite surfande hittade jag t-shirtarna i den här webshopen. Kanske inte t-shirtarna var så roliga trots allt, men det finns ju annat; En klänning med änglavingar - och kolla stövlarna...!
Kjolen ser lite ut som något jag kunde ha gjort (men inte vågat använda)

Fast jag undrar om inte All-terrain jumper är coolast?

Så roligt med några verkligt nya idéer!

Malinbloggen recenserar

Jag gillar inte att se TV på morgonen, men Julkalendern är ett undantag. I år var jag extra hoppfull, eftersom Widmarks böcker nog är bland de mest utlånade böckerna bland 10-12-åringar. Jag tittade just på hur många gånger Biografmysteriet lånats ut och det var 594 gånger Vi har många exemplar förstås, men ändå, 594 barn har lånat och förhoppningsvis läst boken!
Ingenting tyder på att utlåningen minskar, senaste boken Saffransmysteriet har funnits på biblioteken i en månad och varje ex har redan i genomsnitt lånats ut 2,5 gång. Med fyra veckors lånetid!
Jag tycker att överföringen från böckerna är väldigt lyckad och att Julkalendern blivit bra. Både jag och L. är mycket nöjda med starten av dagen. Kanske ni föräldrar till yngre barn inte instämmer i lovsången? Var mumien för hemsk? Är storyn för komplicerad? Kanske är det Julkalenderns dilemma: att lyckas roa alla åldrar?

Malinbloggen testar

Såhär kvällen före Lucia nästan krävs det något extra, eller hur? Vi beslutade oss för att testa GB Sandwich Lussebulle och jämföra den med Sandwich Pepparkaka (som var nyhet för mig som verkar ha Ten years after som soundtrack of my life. Testpanelen i övrigt var naturligtvis van och nästan blasé inför Pepparkaka, men villig att ställa upp på jämförelse). Vi var eniga om att Lussebulle var god, men något diskret i smaken och att Pepparkaka vann.

Jag fick VG på andra tentan också!!

Jag fick VG på andra tentan också!!Jag fick VG på andra tentan också!!Jag fick VG på andra tentan också!!Jag fick VG på andra tentan också!!Jag fick VG på andra tentan också!!Jag fick VG på andra tentan också!!Jag fick VG på andra tentan också!!Jag fick VG på andra tentan också!!Jag fick VG på andra tentan också!!

Moralpanik, eller?

Jag ska snart åka iväg för min sista föreläsning för i år och började därför titta lite på mina anteckningar från förra veckans föreläsning, som handlade om Konsumtion av kosmetika och hölls av Johan Söderberg. Han pekar på att vid införandet av t.ex. kort hår för kvinnor, läppstift och nagellack så följer samma mönster; en sorts moralpanik över att kvinnorna förlorar sin kvinnlighet å ena sidan och å andra sidan blir alltför lättsinniga och erotiskt tillgängliga. Ulla Brück kommenterade sedan föreläsningen och menade att utveckling tolkas olika beroende på var man befinner sig. I efterhand har vi nu uppfattat motståndet mot kosmetika som moralpanik. Kommer vi att se det på samma sätt om 30 år när vi betraktar reaktionerna mot sexualiserande underkläder för barn?
Jag kan rekommendera Johan Söderbergs bok "Röda läppar och shinglat hår".

Dagens föreläsning har rubriken "Teorier om varukonsumtion".
Ska jag till slut förstå mitt eget shoppande?
Jag är laddad!

Emo-ringar

Nu har jag försökt mig på en ny ringmodell som jag kallar Emo! I mitten en tovad boll som representerar en önskan om äkthet och ursprunglighet. Runtom en ring av vassa piggar för att markera avstånd.

Tänka fel eller tänka om

En av anledningarna till att jag tyckte att jag behövde ett par nya stövlar var för att jag inte har börjat använda den här stickade klänningen (Vila) jag köpte i somras. Jag inbillade mig att orsaken till att jag inte använt den (förutom att det varit för varmt) berodde på att den krävde ett par verkligt höga stövlar.
Nu har jag försökt tänka om. Att istället för att kombinera med svart kombinera med brunt. Kan förra årets Ecco-stövlar duga? Inte så höga som jag önskade, men... Och just det, jag hade ett par leggings från Gudrun Sjödén i nästan samma mörkturkosa nyans. Dessa har jag inte heller hittat användning för ännu. På ena benet sticker ett par knästrumpor från HM upp (förra årets julklapp). Kan det vara något, eller ser det tillgjort ut?
Men frågan är egentligen: ska jag satsa på klänningen öht? Är modellen för flickaktig? Ser jag onödigt tjock ut?
Är det inte typiskt att man försöker legitimera ett felköp med ytterligare köp, istället för att fimpa felköpet?

Alias Smith and Jones

För ca 35 år sedan skrev jag ett beundrarbrev till Ben Murphys fanclub. Jag har fortfarande inte fått svar. Är det så att det bästa jag kan göra är att förlåta och gå vidare?

Tänk inte ens tanken, Malin.

Update: Eller...?

Kläder, kropp och identitet

Jag fick VG på första tentan! Jag fick VG på första tentan! Jag fick VG på första tentan! Jag fick VG på första tentan! Jag fick VG på första tentan! Jag fick VG på första tentan! Jag fick VG på första tentan! Jag fick VG på första tentan!

Mamma Makeover

L och jag har varit på IKEA och handlat julpynt. Någonstans i mitten tog all energi slut och jag var redo att släppa allt och åka hem ELLER gå och äta lunch! Vi åt lunch och sen var jag som ny igen! Väl hemma letade vi upp en gammal jugendlampa som vi nu prytt med diverse glitter, pärlor, ljusslingor och stjärnor. VI är jättenöjda i alla fall...






Dessutom slog vi till på mega-kitsch-ljusstakarna Isig och känner oss nu redo att möta Julen...

Hur får man in...

...en blind, en blindkäpp, en av värk rörelsehindrad, en rullstol och en chaufför (jag) i en Nissan Micra?

Hela tiden när jag sprang runt och trixade och knixade, lyfte och stuvade och övertalade, så tänkte jag på de oändliga (och rätt rasistiska, va?) vitsarna från 70-talet som började med: hur får man in xxx i en Renault 4L. Men vi kom in allihop i lilla Micran (high five!) och tog oss på en liten shoppingrunda i Grums. Diverse julklappar inhandlades och, hoppsan, en tunika till Malin av märket Miss Ewing (!) och strumpbyxor från DIM.

Blommiga käppar

På besök hos Pappa satt jag och bläddrade i en katalog med diverse hjälpmedel och fick då se allehanda blommiga käppar. Det känns betryggande. Jag har redan börjat oroa mig för hur jag ska få plats med de olika rullatorer jag kommer att behöva, i matchande färger till mina kappor. Men det kommer nog att lösa sig.

Mer Emo

I min kamp för att förstå hittade jag EMO-bloggen! I inlägget där fick jag stöd i min förvirring efter att ha sett Kobras inslag om Emos.
Efter intervju med en ev. emo har jag förstått att många kopplar ihop emo med att skära sig i armen. Det kan ge en förklaring till att en del inte riktigt vill medge att de är emos? Å andra sidan verkar min undran över att det finns en ovilja att komma ut som emo kanske inte stämma - enligt samma intervjukälla är det många som tycker de är emos...
Själv är jag fortfarande förvirrad. Funderar på att komma ut som Demo.

Sen undrar jag: varför lyssnade inte jag på Joy Division 1977-80?